Biografier

Synpunkter och kompletterande information tas tacksamt emot.
Maila till: laurin@glocalnet.net

Titlar med röd text saknas i min samling.

NY BOK 2013!

Danskerne i Fremmedlegionen
Hanne Mølby Henriksen:
ISBN-13 978-87-02-12976-2
Hæftet - 2013, 1. udgave, Gyldendal, Udkommer 01.11.2013

Edgar Paul Andersson
(14/4 1895-1990)

I legionen: 1914-1916 och 1921-1927

Född i Svartsjö. Gav sig ut i världen som sjöman 1911. Värvade sig under första världskriget till Franska Främlingslegionens specialförband, där man bara behövde binda sig så länge kriget varade (se Hans Habe som gjorde samma sak under andra världskriget). Efter nära två år blev han utskriven på grund av sjukdom. Stred sedan för engelska trupper. Efter kriget blev han främlingslegionär i Nordafrika i 6 år. Deltog 7 månader i Spanska inbördeskriget 1938. Blev senare författare till äventyrsböcker för pojkar. Tilldelades Boklotteriets stipendium under några år i slutet på 1950-talet och början på 1960-talet.

BÖCKER:

40° resfeber.
Äventyr i krig och fred bland svarta och vita. Häftad. Illustrerad. 237 sid.
Bonniers 1933. Pris: 7:50. Dedikation från medförfattaren Nils Edgren (1901-1978)

40° resfeber.
Äventyr i krig och fred bland svarta och vita. 3 illustrationer. Inb. Dekorerat rött band. 237 sid.
Bonniers 1938

Recensioner:

Biblioteksbladet 1934/187:

»Inte bara en av de mest spännande, utan också kanske den bäst berättade äventyrsbok vi på åratal fått tag i . . . Den tanklöse landsstrykaren har fem ypperliga sinnen och låter dem vittna. Det är en fullgod metod.»
Erik Nyblom i D. N

Bonniers litterära magasin / Årgång II. 1933 / 79:

A. deltog i världskriget bland franska och engelska trupper och slapp undan med livet blott för att ta värvning i den beryktade främlingslegionen i Marocko. F. n. lär han vara på väg till Mecka. Hans krigshistorier äro utmärkta och bära helt äkthetens prägel, och intet kan vara honom mera främmande än att söka göra sig märkvärdig. Längtan efter det sällsamma behärskar honom och driver honom in i det ena företaget vanskligare än det andra. Det litterära samarbetet med N. Edgren har givit ett förträffligt resultat. C. S—g.

Biblioteksbladet 1935/155:

Edgar P. Andersson är den negative äventyraren. Alla hans upplevelser leda till intet, annat än sorg och bedrövelse för honom själv. Han är rotlös och rolös, kastar sig utan betänkande ut i de hårdaste äventyr för att döva sin eviga längtan. I åratal lever han under de mest nervslitande förhållanden, vantrivs i dem, söker sig fri från dem och uppsöker dem igen. Hjälplöst driven av sin oro. Våldsamma sensationer kräver han, det är hans livsluft. Sina föräldrar har han aldrig känt. Han uppfostrades på ett barnhem. Kom till sjöss, blev rånad in på bara kroppen i Sfax’ arabkvarter och minsprängd i Engelska kanalen. Mönstrade av under första krigsåret. Bytte i Paris kläder och papper med en engelsk desertör för att rädda honom från arkebusering. Råkade själv illa ut, kom i fängelse som spion. Blev enrollerad som frivillig i franska armén. Efter två år som frontsoldat och flera gånger sårad blev han utklassad som kronvrak. Reste omkring en tid i Europa och Afrika, tog värvning i engelska armén och tjänade där till krigets slut. Blev sjöman och luffare. Blev främlingslegionär. Tjänstgjorde i Marocko, först de ordinarie fem åren och sedan ett extra sedan ett extra år då han inte visste någon annanstans att ta vägen. Kom hem, vantrivdes, gav sig av som pilgrim mot Mecka, men kom inte längre än till Spanien. Irrade en tid omkring i hamnstäderna, for hem igen för att omedelbart tillsammans med en kamrat starta en världsomsegling i en gammal rutten kutter som förliste vid Danmark. Och nu är han enligt epilogen på nytt på väg mot Mecka. Han är en av de eviga vandrarna, får aldrig nog av vägar och öden. En allvarlig och anspråkslös man med en sorgset självhumoristisk glimt i ögat. Om sina hårdaste upplevelser iakttar han en viss slutenhet. Det han berättar är tillräckligt av hemsk och våldsam art. Av det uppslitande skyttegravslivet och av den kvävande tristessen i Främlingslegionen får man i hans bok ett starkt intryck. Redaktör Nils Edgren har stått för det litterära utformandet av skildringarna. Han har gjort det bra. S. B.

Fångar i öknens inferno.
Ett år i främlingslegionens straffängelse.
196 sid. Bonniers 1934

Biblioteksbladet 1935/155:

Bilder från Främlingslegionen och det beryktade ökenfängelset Abdul Hamrid. I ett lugnt och lidelsefritt språk blottar förf. de mest häpnadsväckande interiörer. Man får en inblick i vilka offer och lidanden, som kolonisationen av Nordafrika pålägger både infödda och inkräktare. Läsarens intresse hålles på helspänn från första sidan till den sista. Boken rekommenderas till alla, som uppnått mogen ålder. H. O.

Övriga böcker:

Kaptenen på Juel Solares. Göta Bokförlagsaktiebolag. Stockholm 1935.

Biblioteksbladet 1935/187:

Det hade utan tvivel varit av värde, om förf. kunnat fortsätta det samarbete, som åt hans tidigare bok »40 graders resfeber» gav »ett förträffligt resultat» (Bibl.-bl. 1934 s. 187). Den nu utg. berättelsen om en sjömans pendlingar mellan nöd och överflöd i Stockholm och i diverse främmande världsdelar är nämligen av påfallande enkelt slag. H. W—r.

Ungdom i fångenskap. Göta Bokförlagsaktiebolag. Stockholm 1935.

Biblioteksbladet 1936/28:

Boken är tillägnad »Fru Else Kleen (statsrådinnan Müller)» med ett »Tack!», och den utgör en skildring av ett barnhemsbarns lidanden. Att misstag begåtts vid fostran av barn och ungdom, vilka råkat vilse i livet, är väl ovedersägligt. Men därifrån är steget rätt långt till att, som förf. gör, anse barnavårdsmänniskorna »totalt sakna förståelse och barmhärtighet för den felande ungdomen». Boken kan väl sägas ge en del att tänka på, men den har mycket litet vilja att se problemet från mer än den ena sidan och måste därför läsas med vaken kritik. M. F.

Wahlströms ungdomsböcker för pojkar:
371 Olles hemliga uppdrag 1943
472 Pojken som försvann 1946
499 Tom på nya äventyr 1947
516 Döda skeppens ö 1948
535 Den hemliga staden 1948
567 Fasornas flod 1949
602 Den stora djonken 1950
636 Flodpiraterna 1951
748 Skräckskeppet 1954

Människor och krig. 199 sid. Federativ Stockholm 1941.

Bokens motto: Tillägnad minnet av de havens arbetare som offrats i krig.

Bilden från nätet

 

 

Dick Beer (1893-1938)

I legionen 1914-16

Svensk konstnär, liksom sin far John Beer (1853-1906).
Född i England, kommer han 1907 till Sverige som föräldralös och efter att ha varit inhyst hos släktingar får han en fast bostad i Västergötland. Dick Beer som i tidig ålder tog intryck av Paris smältdegel byter studier vid Konstakademin 1912 mot den franska huvudstaden och hyr sig en ateljé i närheten av Montparnasse.
När första världskriget står för dörren anmäler sig Dick Beer som så många andra konstnärer som rekryt till den Franska Främlingslegionen och antas. Han säger sig komma från Schweiz och uppger namnet Herman Beer, eftersom den franska armén aldrig skulle ha accepterat hans engelska bakgrund.
Krigstiden blir på många sätt avgörande för Dick Beers liv och konstnärskap. 1915 skadas han svårt av en granatattack, med grav dövhet och nervbesvär som i olika grad kommer att följa honom genom livet. Han fortsatte dock i kriget och då som ambulansförare fram till slutet av 1916.

Lars Jesper Benzelstierna
(1809-1880)

I legionen 1831-1835, kanske den första svenske främlingslegionären.

Notis i Jönköpingsbladet 1848-04-04. Sid. 1.

Stockholm.
Polisundersökningarna tyckes gifwa vid handen, att förre Kapten Levin alls icke haft någon del i emeuten, utan fallit ett oskyldigt offer, då han, stadd i enskilt ärende och intet ondt anande, skulle passera den del af staden, som war skådeplats för tumultet.
Likaså eger ett högst mystiskt förhållande rum med bland de stupade upptagne Löjtnant Benzelstjerna: hans lik skall hafwa förswunnit, och polisen gjort förfrågningar efter detsamma hos hans slägtingar. Stockholmstidningarna meddela ej hwad swar derpå erhållits, så att man ej vet om någon med ifrågawarande namn warit med eller ej. Det säkra lär wara, att det af Aftonbladet uppgifna signalement (en f. d. Löjtnant Benzelstjerna, som tjenat wid främlingslegionen i Algier) slår in på en i Carlskrona wistande person, som derstädes warit bosatt i halftannat år och gjort sig känd för ett hedrande uppförande.

Notis i tidningen Kalmar 1874-07-07

Wäntad bokhandelsnyhet. (Anm. Blev nog aldrig verklighet)
I Kristianstadstidningen "Nya Skånska Posten" läses: Den åldrige, sedan många år här i staden bosatte f. d. löjtnant L. J. Benzelstierna ämnar med det snaraste till tryck befordra åtskilliga af honom under ett ovanligt omwexlande lif förda dagboksanteckningar. Dessa anteckningar sysselsätta sig hufwudsakligen med hr B:s sjöresor och hans äfventyr såsom medlem af franska främlingslegionen i Algier i början af trettiotalet. Wi hafwa warit i tillfälle att genomläsa en stor del af manuskriptet och ha funnit detta erbjuda mycket af werkligt intresse. Löjtnant Benzelstierna är bekant äfwen här i Kalmar, bland annat såsom arrangör af barnbaler à la Höökenberg. Det war i Rostad på slutet af 1850-talet.

 

 

Dödsannons i Tidningen Kalmar 18/2 1880

 

Två nekrologer:

 

Tidningen Kalmar 1880-02-18

— Utslocknad adlig ätt.

F. b. löjtnanten Lars Jesper Benzelstierna afled i Kristianstad d. 11 d:s i en ålder af något öfver 71 år. Med honom utslocknde på manliga linjen adliga ätten Benzelstierna. Den aftidne, son af kommendanten på Karlshamns kastell, kapten Jesper Benzelstierna, föddes d. 8 dec. 1808, erhöll anställning wid Wendes artilleri-reg:te 1824 och tjenstgjorde der såsom underofficer till år 1829, då han ingick wid handelsflottan; han tog under- och öfverstyrmansexamen samt gjorde flera längre turer tills år 1831, då han ingick som frivillig i franska främlingslegionen ; sänd med sin kår till Algeriet, deltog han där under en tid af fyra år i en mängd större och mindre strider emot beduiner och kabyler, avancerande emellertid från menig till sergeant-major. Återkommen till fäderneslandet, utnämdes han, år 1836. till underlöjtnant vid Norra skånska infanteri-regementet; under de närmast, åren tjenstgjorde han dels å topografiska ritkontoret, dels i general-adjutantsexpeditionens stentryckeri samt erhöll år 1841 begärdt afsked ur krigstjensten. År 1852 erhöll han anställning som kustsergeant vid Kalmar distrikts kustbewakningsafdelning och tjenstgjorde der till år 1857, då han på egen begäran öfverflyttades på indragningsstat, med bibehållande af lönen. Sedan dess har han den mesta tiden bott i Kristianstad. Han var gift, men enkling sedan några år tillbaka och efterlemnar twenne gifta döttrar. Löjtnant Benzelstierna war endast tills för få år sedan en livlig och munter man. Gerna talade han om be många efventyr och skiftande öden, som hans levnad erbjudit. Hans efterlemnade dagboksanteckningar erbjuda mycket af intresse; han hade börjat att ordna och omredigera dessa, då ett benbrott lade honom på sjukbädden och för alltid bröt hans kraft. (Sl. P.)

Wernamo tidning 1880-02-20

— Utdöd adlig ätt.
Adliga ätten Benzelstierna har utslocknat pä svärdssidan med f. d. löjtnanten uib Vendes artilleri Lars Jesper Benzel- stierna, som afled den 11 d:s uti Kristianstad vid 71 års ålder. Den aflidne hade under en tid tjenstgjort i franska armén i Algier. Ätten härstammar från den bekante erkebiskopen Erik Benzelius den äldre, hvilken, sjelf nämndemansson från gården Bentzeby i Luleå socken, undanbad sig det honom erbjudna adelskapet, hvilket exempel de af hans tre söner, Erik, Jakob och Henrik, som alla efter hvarandra blewo erkebiskopar (Erik 1742. Jakob 1744 och Henrik 174?) följde. Deremot adlades 1719 och introducerades på riddarhuset erkebiskop Erik Benzelii den äldres öfrige fyra söner Olof (död som assessor), Lars (död som landshöfding), Nils (död som kapten) samt Gustaf (död som bibliotekarie vid k. biblioteket». Af dessa fyra bröder dogo dock tre utan manlige arfvingar, och den fjerdes, Lars Benzelii, ättegren är ock utslocknad. Den nu utgångna ättegrenen af stägten Benzelilierna härstammar från erkebiskopen Erik Benzelius den yngre, hvars barn 1751 blefvo upphöjda i adligt stånd och sönerne 1752 introducerade och intagne näst efter Erik Benzelii den äldres och Jakob Benzelii barn. Den aflidne siste ättlingen af Benzelstiernska ätten efterlemnar två döttrar, af hvilka den ena är gift med läraren vid Halmstads folkskola M. L. Ohlson, den andra med läroverksadjunten i Oskarshamn P. Pelinder. —

Artikel av Pär Rittsel, som spårade upp Benzelstiernas handskrivna memoarer under arbetet med Den svenska fotografins historia (Bonnier Fakta 1983).

BÖCKER:

Björn Axel Johansson.
”Den svenske ökenkrigaren”.
Kapitel i boken ”De första fotograferna” Historiska Media 2005

 

 

 

Wilhelm Boberg

I legionen 1930-talet?
Kan inte hitta några uppgifter om Boberg, förrutom skriften på 30 sidor. Någon som vet?

BÖCKER:

Legionären: Skildring av en svensk, som hemkommit från Franska främlingslegionen efter 6 års tjänst.
30 sid. Södertälje tryckcentral, 1939.

Finns 1 ex. i Carolinabiblioteket, Uppsala och 1 ex.Kungl. Biblioteket i Stockholm

Svend R. Christensen
(1909-1991)

Journalist Svend Richard Christensen. Född i Fredericia.
Richard Sim (pseudonym)
Dansk
I legionen: 22 juli 1936-1941.

BÖCKER:

Sahara-Narvik-Brest.
Till svenska av Nils Jacobsson. Häftad. 247 sid.
Gebers 1942

 

 

Bok utgiven på danska:

Titel: Hvilken smuk morgen : noveller fra fremmedlegionen.
Noveller om den franske fremmedlegion og om tilværelsen for den professionelle soldat med glimt fra uddannelseslejren i Algeriet, krigene i Sahara og kampen om junglefæstningen Dien Bien Phu i Indokina. 128 sider Ørnen 1991

 

"Johan" Felldihnj
(1844-1886)

I legionen 1874-1879
(se också "Gotlänningar i främlingslegionen" under "Artiklar" )

Notis i Wermlands läns tidning 1878-12-17

Svensk militär i utländsk tjenst.
En yngling vid namn Felldin från Norrland, hvilken en tid tjenade vid Lifgardet till häst såsom menig man, begaf sig på 1860-talet till Rom, der han i den påfliga armén tjenade såsom underofficer med utmärkelse, hvarför han också blef dekorerad. Då, efter Roms intagande, den påfliga armén upplöstes, begaf sig Felldin, eller, såsom han, för det italienska uttalets skull, numera kallade sig Felldihni till Paris. Der uppehöll han sig en tid med lektioners gifvande och literära arbeten, tills han vann inträde i franska armén. Flitig och väl hemmastadd i sitt yrke. tjenade han småningom upp sig och utnämndes för fyra år sedan, till officer. Såsom underlöjtnant vid främlingslegionen befinner han sig nu i Algeriet, i staden Blidah, hvarifrån han den 2:dra dennes tillskrifvit en bekant i hufvudstaden ett enskildt bref, hvarur meddelas följande utdrag:
"Vid min ankomst till Algeriet blef jag skickad långt söderut; visserligen icke ända fram till Turgurt, men med de stora afstånden här, så kan jag säga, att det är icke mycket af vägen, som fattas, för att nå dit. Vi marschera vanligen 30 till 35 kil cm dagen, d. v. s. innan vi, vid någon "étape", få oss middag och några timmars hvila. Mycket sofva blir det icke utaf här i landet. Hettan är sommartiden faslig: ända till 49 grader Celsius. Vattenbristen är det värsta. Så länge vi befinna oss i "le Tell"*),
*) "Tell" --- mellan Geryville och Oran;
"lilla Tell'- - mellan Saida Mascara och Oran, går det dock något så när för sig; men i Sahara är det olidligt. Då vi framkomma till etapperna, nödgas vi icke sällan sätta ut skildvakter med befallning att skjuta hvar och en. som försöker att taga vatten, utan att vakthafvande sergeanten eller dagkorporalen är tillstädes, och lemnar sitt bifall. Intet vatten får af manskapet tagas, förrän kompaniets och officerarnes fältflaskor först blifvit fylIda.
Jag var varit utkommenderad med ett detachement på 80 man, för hvilken jag var befälhafvare. I Sifissfa, "au milieu des Chotts", blef jag cernerad i 32 dygn, tack vare tit. Sidi Hamsa, en arab som, efter att hafva blifvit dekorerad med Hederslegionen, deserterat från fransmannen till kabylerna och nu i spetsen for en stam anstälde en razzia bland Frankrike tillgifna stammar. Jag förlorade dock endast 2 man. Efter ett års garnisonerande i Sifissfa återvände jag till Mascara. Sedermera vistades jag ett år Sidi-Bel-Abbés under hvilken tid jag äfven hvar detacherad till El Hacciba (det förbannade) Daya, för att med min afdelning bevaka arrestanter. På vägen hade vi en sammanstötning med fienden, hvarvid jag förlorade 4 man, men kom sjelf helskinnad ur den fäktningen.
Jag har varit nog lycklig att tvänne gånger blifva omnämnd på dagordern, och nu har general Osmond, på grund af de examina, jag genomgått i Bel-Abbés och i Oran, skickat mig hit till skjutskolan i Blidah. Jag är således, Gudi lof, på god väg framåt på den militära banan."

BÖCKER

Barbro Lindqvist Norrländsk legionär - påvlig riddare,
Jean de Felldihnj, sid 49-66, Släktforskarnas årsbok,
Sveriges släktforskarförbund 2001.

Vid ett besök i Främlingslegionens arkiv i Vincennes utanför Paris, där franska arméns arkiv även är beläget, fick Barbro Lindqvist kompletterande uppgifter om Mr Felldin, katolik från Härnösand, som tjänstgjort i Främlingslegionen.
Hans tid i legionen var inte fullt så ärorik som det framkommit av hans egna berättelser. Efter fyra gånger i arresten för fylleri hade han fått avsked. Med andra ord, ett sorgligt slut.

Harry William Forsberg
(16/4 1915-10/10 1992)

I legionen: 1936-1945
Född i Ljusne i Hälsingland.

Från Facebook:
Tog värvning i La Légion Ètrangére i oktober 1936, deltog i blodiga strider med nordafrikanska beduinstammar, stred mot Rommels trupper i Nordafrika, deltog vid de allierades invasion av Sicilien och Italien och tillfångatogs av tyskarna under de hårda striderna vid Monte Cassino sommaren 1943 och satt drygt två år i italienska och tyska krigsfångeläger, som befriades av allierade fallskärmsjägare i april 1945. Avmönstrade vid krigsslutet och kom hem till Svedala söndagen den 5 augusti samma år. Innan Harry blev tillfångatagen erhöll han sex tapperhetsmedaljer, befordrades till patrullchef för ett av legionens jägarförband som nattetid utförde spaningsuppdrag bakom de tyska linjerna, samt utnämndes under 1943 till "caporal-chef" (under fälttåget i Tunisien), "sergent" (Sicilien), och till "adjutant" i anslutning till Monte Cassino, Italien. Har skrivit en uppsjö av artiklar för främst veckopressen, bl a serien som gick i Lektyr från nov 1945 över 1946 och in på 1947. Följetongen "Resor och äventyr" i gamla Folket i Bild på 60-talet och 2 böcker.

En websida med mycket om Harry Forsberg.
http://harryforsberg.wordpress.com/

BÖCKER:

Kamrat med 52 nationer. 286 sid.
Hökerbergs 1946.
Medförfattare, Gösta Svender (1910-? Pseudonym för Gösta Axel Svensson)

 

Jag var främlingslegionär. 285 sid. FIB 1953. Upplaga 52 000 ex.
<Omslaget från Facebook.
Till höger, så som man normalt hittar den, omslaget är ganska ovanligt!>

Sven Forssell
(1914-1962)

I legionen: 1947-?
Sven Forssell, född Sven Gustaf Eriksson Forssell 14 februari 1914 i Stockholm, död 4 augusti 1962 i Eksjö

Tog värvning i legionen under namnet John Johnson den 16 maj 1947 och anledningen var som han skrev i en artikelserie i Lektyr nr 1-6 1953: "Det var inte äventyrslust som drev mej till Bas Fort Nicholas, främlingslegionens europeiska huvuddepå i Marseille. Inte heller längtan efter krig, utmärkelserbefordran, ära och skådespel. Det var likgiltighet, kanske också feghet. Jag hade spelat falskt och var färdig med livet. Bakom mej: skam, förnedring och framför mej: ingenting, ett tomt mörker. I främlingslegionen skulle jag få hjälp att sätta punkt på mitt erbarmliga liv."
Vad som hade hänt i Sverige framgår inte. Det verkar som om han bara var i legionen under kort tid 1947 innan han fick hjälp att desertera. Jag har inte nr 6 av lektyr som troligen är den sista i reportageserien där upplösningen finns.

Ur en intervju i DN Publicerad 2012-03-05 10:10, med Johannes Brost som är son till Sven Forssell som försvann tidigt ur Johannes liv.
”Men pappa Sven åkte till Frankrike och skrev in sig i Främlingslegionen, den franska elitkår som är öppen för utländska medborgare. – Det var femårskontrakt, men efter två år insåg han att han måste därifrån. Och att rymma från Främlingslegionen var inte att leka med. Mamma (Gudrun Brost) fixade en bil som åkte ner till någonstans i Afrika med en kostym och ett kuvert med pengar i. På det sättet lyckades han ta sig till Paris och därefter hem till Sverige.” Text: Mats Carlbom

(Thorleif Hellbom 1924-2011)
Ur Hellbom’s Weblog: 1945 … hade Sven just kommit ut med idrottsromanen “4 x 400″, som fått berömmande recensioner. Han gifte sig med Gudrun Brost och levde i en borgerlig tillvaro på Lidingö. Ann Mari och jag var ditbjudna en kväll och allt verkade frid och fröjd. Men plötsligt en dag var han försvunnen. Något hade hänt som fick honom att fly landet och ta värvning i Främlingslegionen. Enligt skvallret visade det sig att Gudrun gav sig iväg till Algeriet, charmade tvättbilens chaufför och fick honom att gömma Sven bland sketna kallingar och lakan. Trot om ni vill – men hur klarade hon franskan?

BÖCKER:

Syrsorna i St. Florentine. Noveller. Häftad. 151 sidor.
Bonniers 1948

Några av novellerna med motiv från Franska Främlingslegionen.

 

Sven Forssell skrev en artikelserie i Lektyr 1953 om sin korta tid i legionen.

 

Per Tycko Granberg (1908-1945)

I legionen 1929-1945

Tog värvning samtidigt som Gösta Valdemar Jönsson och Assar Tano. Efter Narvik 1940 tog han tjänst i de Gaulles fria franska trupper och stupade i Tyskland.

Hans Habe (1911-1977)
Pseudonym för Janos Békessy,
Ungersk/Österrikare

I legionen 1939-40
Habe anmälde sig 1939 som frivillig i den franska armén, en specialstyrka inom franska främlingslegionen, där man inte behövde ta värvning i fem år utan bara så länge kriget varade. Fängslades av tyskarna och internerades i Dieuze Dulag camp men befriades av franska vänner och flydde över Lissabon till USA, där han blev amerikansk medborgare.

BÖCKER:

Om ock tusen falla. Häftad. 248 sid.
Berghs 1975

(Historiker har använt denna skildring av det franska nederlaget 1940 som källa)

 

Jack Hansen

Dansk
I legionen på 1950-talet

En dansk främlingslegionärs upplevelser i 1950-talets Indokina. Verkar ha varit frivillig i Waffen SS under andra världskriget, eftersom hans SS-tatuering undersöktes när han värvade sig till legionen i franska zonen i Väst-Tyskland.
(Svår att hitta uppgifter om, kanske en pseudonym)

BÖCKER:

Helvetet tur och retur. Som legionär i Indokina. Häftad. 200 sid. Gothia 1955
Originaltitel: Helvede tur-retur. Legionær i Indokina. Vendelkær 1954. 176 sider. >

 

John Harvey (1900-?)
Engelsman, Walesare från Cardiff.

I legionen: 1925-?

Han deserterade men infångades och dömdes till 8 års fängelse, men benådades efter 18 månader för att återvända till sitt regemente.
När Harvey återvände till Storbritannien började han att skriva. Hans egentliga namn, David Harvey John Jones, avstod han från att använda och skrev under sitt "Legion-namn" (John Harvey) under 10 år. Parallellt med Främlingslegionen i Syrien publicerade han inte mindre än 19 verk under alias Ex-Legionnaire 1384. Med titlar som The Arab Patrol (Arabpatrullen Skoglunds Förlag. 1936), The Devil’ s, alla med främlingslegionen som tema. Tyvärr har alla dessa fiktiva verk varit ur tryck sedan andra världskriget.

BÖCKER:

Med främlingslegionen i Syrien
Översättning av Helge Dahl. 192 sid.
Ahlström & Nordberg 1931

Recension i Biblioteksbladet 1932/114:

Den modärna äventyrsromantiken är rå och vedervärdig, särskilt i de överflödande, mer eller mindre autentiska dokumenten från franska främlingslegionen. Föreliggande skildring, som börjar med det obligatoriska värvningsskojet och de uttragglade scenerna ur legionens vardag i Sousse, kulminerar i några kapitel om fransmännens kampanj mot de upproriska druserna - ett ohyggligt prov på Frankrikes skändliga kolonialpolitik. Föga lämpad för folkbibliotek. E. M.

With the Foreign Legion in Syria.Inb. 288 sid. Greenhill Books 1995.

This memoir of an Englishman in the French Foreign Legion during the Syrian campaign of the late 1920s relates the brutal story of life in the Legion and war in the deserts of Syria. John Harvey joined the Foreign Legion with the assumption that he would receive a substantial bonus and a glorious adventure. He was wrong on both points. Described is the siege of Rachaya Fort against the Druse faction in Syria, a famous and bloody battle.
Publicerad första gången av Hutchinson & Co London 1928.

Maths Holmström
(1879-1947)

Stred i Afrika 1921-22 på franska sidan.
Tveksamt om det var i legionen.


BÖCKER:

Det kalla landet med den heta solen. Minnen från Marocko.
Åhlén & Åkerlund 1926. 178 sid. Illustrerad.

Bok utgiven på franska som kan vara en översättning av den svenska boken:
Un pays de gel et de soleil: Au Maroc avec un officer suédois. Trad. de Desfeuilles. Préface du maréchal Lyautey. Avec 81 illustr. Publisher: Berger-Levrault 1930

Ur Ord och Bild Trettiosjätte årgången. 1927/316:

En annan Afrikabok, Det kalla landet med den heta solen, för oss till norra Marocko, där författaren, Maths Holmström, varit med på franska sidan som artilleriofficer under expeditioner mot berberna, — expeditioner till oländiga trakter bland södra Atlasbergen, där enligt författaren knappt någon europé satt sin fot alltsedan legionerna på kejsar Claudii dagar drogo den vägen fram. Det rör sig om strider under åren 1921—22, alltså något innan det egentliga Abd-el-Krim-kriget. När militärer överhuvud kunna skriva alls, skriva de oftast bra och intressant, vilket delvis beror på att de verkligen ha något att skriva om och inte som vanliga turister ängsligt måste hålla utkik efter någon slumpsensation duglig att förvandla till litteratur. Krig må vara en betänklig sak, men som ämne för en berättelse om egna upplevelser hör det utan tvivel till de bättre. Det ställde sig besvärligare för Xenophon att göra god litteratur av fredliga ting än av minnena från de dagar, då han och lake-daimoniern Cheirisophos manövrerade med sina tiotusen mellan Kunaxa och Sinope. Major Holmström skriver klart och ledigt, och det krig han skildrar är, litterärt sett, ett bra krig, — fört under pittoreska förhållanden mot vilda och tappra motståndare, för vilka plundring och strid utgöra den naturliga sysselsättningen, och med skärmytslingar och sammandrabbningar av lagom storlek för att kunna återges som en överskådlig helhet. Dessutom är en avdelning ur främlingslegionen med, och det är alltid intressant folk att läsa om: Förutom yrkesmilitärer räknar legionen inom sina led icke blott kroppsarbetare, utan även studerat folk av olika kategorier, affärsmän, filosofer, jurister, ja, alla fakulteter finnas representerade. Då en gång en brunn skulle grävas, lämnade en legionär som varit gruvingeniör högst värdefulla upplysningar, och då en gång vid en begravning av de stupade fältpräst saknades, uppdagade en f. d. präst sitt yrke genom att anmäla sig till att förrätta jordfästningen.

Knut Edvin Häll
(5/2 1914-26/5 2000)

I legionen 25 juni 1935-1941
Född i Helsingborg, död i Härnösand.

Knut E. Häll var en äventyrslysten ung svensk som råkar hamna i legionen på 1930-talet. När han var 18 år vandrade han genom Europa. Misstänkt som tysk spion i Tjeckoslovakien men överlevde avrättningen, vittne till attentat mot kungen i Jugoslavien och hamnade i fängelse. Misshandlades av SA-män och räddades av självaste Hermann Göring. Sedan greps han av Gestapo och utvisades till Frankrike. För att komma in i Frankrike tvingades han skriva på ett papper, som gällde alla som var utvisade från Tyskland, för att komma in. Han kunde inte franska, men det visade sig vara ett kontrakt med Främlingslegionen...
Hemkommen till Sverige blev han bland annat stationerad på de tyska permittenttågen. Under sitt senare liv var han verksam som uppfinnare.

BÖCKER:

Soldaten som inte kunde dö. Svensk äventyrare i Främlingslegionen. Illustrerad. 312 sid.
LTs Förlag 1987

Även som ljudbok c:a 10 tim inläsare Timothy Gibran, Minnen nedtecknade av en f d svensk främlingslegionär, som 1935 enrollerade sig i Främlingslegionen. Vilseledd, tecknade han kontrakt för 5 års tjänst i Marocko, en tid av hårt och krävande soldatliv. 1941 kom han hem till Sverige, lagom till beredskapstjänstgöring. Lättillgängligt språk. Läsaren får möta många spännande miljöer.

Gösta Valdemar Jönsson
(21/8 1907-2003)

I legionen 1929-1934

Gösta Valdemar Jönsson född i Trulstorp i mellersta Skåne 1907, blev sillfiskare som femtonåring och enrollerad i Kronprinsens Husarregemente 1924. Blev furir vid Kungliga Norrlands Dragon-regemente, men blev arbetslös efter regementsnedläggningarna 1927. Tog värvning i främlingslegionen samtidigt med Assar Tano och Per Tycko Granberg. ”Goda” var hans namn i legionen.

Ur artikelserie av Jan Samuelsson Ystad Allehanda som sommaren 2000 skrev om nazismen i sydöstra Skåne under 1930- och 1940-talen.

NSAP (Nationalsocialistiska Arbetarpartiet) hade under 1938 fått en ny skånsk provinsledare, efter Nils Wenchert, i den före detta främlingslegionären Gösta Valdemar Jönsson. Han satsade hårt i valrörelsen för att vinna mandat i Skåne och besökte bland annat Lövestad men partiet fick inget mandat där. Inte heller i Ystad togs något mandat. 39 röster av de 4 989 röstande räckte inte.
1938
Svenstorp 6 april: Jönsson talade på pensionatet inför 25 personer.
Sövestad 8 augusti: Jönsson talade inför 70 personer, de flesta lantbrukare.
Snårestad 9 augusti: På Ången samlades 100 personer och lyssnade på Jönsson.
Baldringe 10 augusti: Intill kyrkan samlades 40 personer kring Jönsson.
Skivarp 11 augusti: 175 personer och marxister störde mötet med Jönsson.
Tomelilla 7 september: Jönsson inför 50 personer på torget.
Skurup 19 september: Möte på torget med 100 åhörare och Jönsson talade.
Lövestad 21 november: Jönsson talade. SSS-Formation (avdelning) bildades.

I oktober 1938 bytte NSAP namn till Svensk Socialistisk Samling (SSS). Hakkorset byttes ut mot vasakärven. Hälsningen kamp-heil (Sieg heil) ersattes med kampropet ”Vi vill – Sverige åt svenskarna”. Partiorganet fick namnet Den Svenske Folksocialisten.

Ur Victor Lundbergs artikel ”Nazismen som förklaring. Landskrona, Sverigedemokraterna och (o)betydelsen av ett brunt förflutet”  i Tidskriften Scandia 2012:1:
”Jönsson var en av de ledande kringresande SSS-talarna i Sverige under åren kring 1940 och en i nationalsocialistiska kretsar högt respekterad och mytomspunnen ledargestalt. Internt kallades han ”Länderman” och var med sina meriter från Franska Främlingslegionens koloniala krigföring i Nordafrika (1930–1934) en av rörelsens centrala militära organisatörer. Den nyinrättade (1938) och centraliserade nationella säkerhetspolisen – Allmänna Säkerhetstjänsten (SÄPO:s föregångare) – klassificerade honom vid denna tid med bokstavsbeteckningen A, vilket i deras ögon motsvarade den högsta graden av politisk farlighet som fordrade strikt övervakning”.
 

Dödsfall, nekrolog 1
Publicerad 2003-06-23. Uppdaterad 2010-07-06 Kristianstadbladet:

Moderat veteran har gått ur tiden, nekrolog 2
Publicerad 2003-06-24. Uppdaterad 2010-07-06 Kristianstadbladet:

BÖCKER:

Fem år under främlingslegionens fana. Illustrerad. 143 sid. Författarens Förlag, Lund 1939.
Mycket ovanlig bok. Finns bara på KB och Krigsarkivet.

Fem års tjänst i franska främlingslegionen. 282 sid
Utgiven tre gånger:
Författarens Förlag, Falsterbo 1942.
Författarens Förlag, Finja 1959.
Författarens förlag (Vekerum) 1975

Maximilian Kirsch
(1893-1963)

Tysk
I legionen: 1914-1915
Max Kirsch sprang, som fransk främlingslegionär, över till den tyska sidan under vinterslaget i Champagne i januari 1915.

 

BÖCKER:

Hans Paasche (1881-1920)
Legionären Kirsch. Huru en tysk-afrikan tog sig till fronten. Inb. 182 sid, Illustrerad med 14 planscher varav en karta över tysken väg från Kamerun till Tyskland.
Stockholm Hugo Gebers Förlag 1916

Recension i Biblioteksbladet 1916/225:

En sällsynt spännande äventyrsskildring, som hurtigt och anspråkslöst berättar om en ung tysks vågsamma och växlingsrika färd från Kamerun till sitt hemland efter världskrigets utbrott. Läsaren får bevittna, hur bokens hjälte faller i händerna på engelsmännen vid Guldkusten men flyr därifrån, därpå fångas av fransmännen i Dahome, där han emellertid utger sig för att vara schweizare och så lyckas komma till Europa, till en början som kollämpare, men sedan, då intet annat återstår, som frivillig i franska främlingslegionen. På fransk botten gör han misslyckade flyktförsök till Spanien och Schweiz och kommer till sist till franska fronten, där han slutligen efter en synnerligen våghalsig flykt tar sig över till den tyska sidan.
K. T.

Artikel i Dalpilen 1916-08-29

Ett sagolikt soldatäfventyr. Tysk flykting som främlingslegionär på väg från Kamerun öfver västfronten till hemlandet.

Den senaste krigsboken i stil med Emdens och Ayshas underbara äfventyr är ”Fremdenlegionär Kirsch” utgifven af Hans Paasche så djärf, att en författare i en mindre underlig tid än vår snarare skulle ha gjort med den till grund liggande upplevelsen som Kiplings journalister med den stora sjöormen, som de råkat på Atlanten: afstått från att referera hvad ändå ingen människa skullo vilja tro på! Nu äro emellertid förhållandena sådana, att allt kan hända, och när det underbaraste sker hvar dag och kan verifieras med officiella dokument är det ingen risk för legionären Kirsch att nu berätta hvad han upplefvat; mellan den stund då mobiliseringsryktena nådde honom i Afrika, och den då han inställde sig för tjenstgöring inom sitt tyska rullföringsområde. Det är i Duala i tyska Kamerun som Kirsch, eljest anställd på ett varf i Lagos händelsevis befinner sig sysselsatt på en tysk Wörmannångare. Fartyget går just ur dockan efter fullbordad reparation och kaptenen bjuder sin hvita medhjälpare på ett glas för att fira tilldragelsen. Dockmästaren kommer ombord i en båt som ros af negrer. ”Det drar ihop till tjocka” säger han. ”Ryssland mobiliserar”. En af de hvilande männen säger: ”Åh nu för tiden blir det inte krig så lätt, och blir det, så är de färdigt på ett kvart!”
Med ens gå flaggor i topp öfver allt i staden och kaptenen står på bryggan och vinkar med ett stort papper. ”Det är krig”, säger han när han kommer ombord. Mariana, ångaren styr till hafs. Det gäller att hinna hem, eller åtminstone så t på grund nära hem som möjligt. Det misslyckas. Negerbesättningen gör myteri och sätter fartyget på grund vid Guldkusten. Ett engelskt krigsfartyg bärgar bytet och Kirsch är krigsfånge – för första gången. I Accra sättes han in på det gamla danska fästet Christiansborg.
Därifrån rymmer han säkert förlitande på att landet ska förse honom men lifvsmedel, frukter och rötter, på den vandring mot tyska Togo som han begynner. Han sofver i vildmarken och blir väckt af hyenor som nosa honom i ansiktet. Nästa natt sitter han som Robinson i ett träd. För sina förgyllda uniformsknappar köper i han mat i byarna. När han kommer till Togo, är landet besatt af fienden, och på gränsen till Dahomey faller hann, sjuk och utsvulten i händerna på en fransk militärpatrull. Jag hade det intrycket, att de hälst skulle ha låtit mig ligga kvar i buskn som ett onyttigt föremål. De ta emellertid reda på honom och forsla honom till hamnstaden Dakar. Där tas han emot som schweizare, ett misstag som är särdeles gynnsamt för honom, men som han är oskyldig till, så tillvida att fransmännen utan att fråga honom bedöma hans identitet efter det bref, som de hitta i hans kläder och som är stäldt till en son af alprepubliken.
Hamnen är full af folk. Svarta trupper inskeppas under sång och glädjeyttringar. Kirsch anmäler sig hos polisen- Man frågar honom hvad han ämnar ta sig till. Far hem, svarar han. Har ni pengar då? Nej det har han inte, men han tänker gå med som kollämpare. Kaptenerna tar mycket hellre svarta kollämpare, får han veta och det finns just nu inga utsikter att komma sig fram på den banan. Men om han vill åka hem elegant och gratis, finns det ett sätt, han kan få bli legionär.
Det är då han får iden att försöka det sista och yttersta medlet att komma hem. Det är inte vackert men c’est la guerre!
Han tysken, som bara har ett mål — att kunna inställa sig i fosterlandets tjänst engagerar sig i fiendens armé. Tanken är logisk och enkel. Ingen har så stora utsikter att från fiendesidan komma i kontakt med den tyska krigsmakten som en fransk soldat. Och det är ju dit han vill.
Skildringen af öfverresan till Frankrike och utbildningstiden där är full af intressanta drag. Det är inte ofta man under kriget blifvit i tillfälle att se franska militära förhållanden bedömda inifrån - af en tysk. Det är inte några tendensmålningar, åtminstone verka de i osedvanlig grad som försök att se objektivt -- och objektivt betyder i det stora hela taget förstående och sympatiskt. Det är egentligen blott det högre befälet som han kritiserar, och detta hufvudsakligen ur den ytterst tyska synpunkten, att det alltför mycket utsätter sig för kritik ifrån underordnad.
Gång på gång försöker han fly. Först till Spanien, i Pyrenéerna, sedan, när han kommer i närheten af den schweiziska gränsen. Det blir arrest några gånger, men allt går väl i alla fall, och innan regementet nått fronten är Kirsch korpral.
Till sist kommer han fram. Skildringen af det sorgliga stycke land, som ligger närmast den ohyggliga häxkitteln, är gripande. Han märker frontens närhet på befolkningens förgrämda och slöa utseende. De ha sett så många dra förbi norrut — de ha sett en del af dem på väg söderut. De äro vana vid det och reagera inte för de friska och lefnadsglada soldaternas skämt och entusiasm.
Och så är regementet i strid. Det blir ett ohyggligt blodbad, men Kirsch har tur. Redan innan han behöfver på allvar slåss mot sina landsmän, kommer ett tillfälle, då han på en kort minut kan fullfölja den föresats, som han burit på under långa månader. En ohygglig språngmarsch i månskenet öfver det Ingens land, som skiljer de två linjerna — månen lyser olägligt — skotten hagla som pisksnärtar om öronen kamraten, Pinter, också han tysk och legionär, faller! — Och så, strax bakom det sista af de många lik han snubblat öfver, en linje af taggtrådar. Först blef jag rädd; Är det franska grafvarna? Så upptäcker jag ”spanska ryttare”. Sådana ha inte fransmännen. Och nu blixtra också skott tätt framför mig. Jag skrek och vrålade inte skjuta, tysk!
En ohygglig tystnad följde, blodet bultade i mina tinningar, Eller var det röster under jorden. Var där någon?
Nu höras upprörda tyska röster: Upp med händerna! Stå stilla! Upp med händerna!
Därmed är sagan all. Sedan följer, förhören inför olika officerare, misstänksamheten mot hans besynnerliga historier om hur han kommit från Kamerun till västfrontens framsida, till sist verifierandet och erkännandet af denna underbara odyssé bildar bokens afslutning. Elfva skott ha gått igenom hans kläder. Men det är bara småsår. Tur från början till slut! Några veckor senare iklädde sig legionären Kirsch den tyska flottans blåa uniform och fick järnkorset.

Max Kirsch spelade sig själv i en tysk film från 1921. ”Fremdenlegionär Kirsch”

Bilderna på filmaffischerna från nätet.

 

Bengt Korch
(1922-1995)

I legionen 1952-1954

Född i Stockholm. Restaurangstudier i USA och Sydamerika 1947—50. Journalist, Djursholm
Legionärsnamn: "Steven White" Var i Nordafrika och Indokina. Deserterade 1954 efter slaget vid Dien Bien Phu, efter 14 månader i Vietnam.

 

Artikel i  Home /Pacific Stars and Stripes /Thursday, July 08, 1954 /Page-4

Legion Deserter Says French "Made a Mess"

by Wee Kim Wee

Singapore, July 8 (UP)

An emaciated, bullet-punctured Swede who deserted th French Foreign Legion after 14 months of bloody fighting in Indochina said in a barroom interviewyesterday the French "ma -old Bengt Korch said he was one of seven Swedes reported missing after the fall of Dien Bien Phu although he actually was in a Hanoi hospital recovering from his third wound.
Korch was in Haiphong waiting to go back to legion headquarters in Marseilles when he became homesick and accepted a Swedish sailor's offer to hide him aroad a ship heading for Singapore.
He arrived here Tuesday and has been granted a temporary permit to stay until the Swedish consul can make arrangements to return him to Stockholm.
"It is the end for the French," he said. "they've made a mess of the whole business. French officers don't want to see the thing through. "What the French have been tryingto do in Indochina for eight years, he said, "the Americans could have easily done in six months."
Still a Chance.
There still a chance to defeat the Vietminh, Korch believed if America or the U.N. moved in "right now, even though Haiphong and Hanoi are lost."
Korch, who fight in the Legion under the name of Steven White, lived in the US for a while after 1946. He joined the Foreign Legion in Marseilles in 1952.
While recovering in th Dien Bien Phu infirmary, he got dysentery and was unable to fight although a rifle was ready in his bedside at all times. He said the wounded legionaires who were able to walk went out to help defend the fortress. Of 10 hospital patients who went out in the morning Korch said only three or four returned in the evening to there sick beds.

Artikel om Korch flykt finns i The Straits Times Singapore. 11 juli 1954.
Bilden: Korch och hans flyktkamrat firar flykten i Singapore.

Artikel i Året Runt nr 37 1954. ”Därför flydde jag”.
Artikel i Svenska Morgonbladet. (SvM 18/2 1955.) ”De mördade min älskade”.

Notis i WILTON BULLETIN, WILTON, CONN. March 17,
1948
Mrs. John Bransby, Dudley Road, and her cousin. Miss Tullik Bucker of Oslo. Norway, the Bransbys’ house guest, attended the flower show at Grand Central Palace and the antique show at Madison Square Garden in New York last week. They were accompanied by Mrs. E. K. Mentor of New York City. For the weekend the Bransbys entertained Bengt Korch of Sweden, an explorer who accompanied the Norway expedition from
Peru to the Polynesian Islands.
(Bengt Korch var i USA vid tidpunkten, så det stämmer nog att det är han i artikeln. Det är säkert Heyerdahls KonTiki-expedition 1947 som avses, men ingen Bengt Korch fanns med i besättningen. Är det en mytoman jag stött på?)

BÖCKER:

Skjuta eller dö. Med Franska Främlingslegionen i Afrika och Indokina.
Illustrerad. 192 sid.
Saxon & Lindström 1954

Bilden från nätet.

Ur: Förväntningar på äventyr, mystik och manliga dåd. Om grusade förhoppningar bland svenska främlingslegionärer ca 1890–1960, av Tomas Nilson, fil.dr i historia:

Ett närliggande skäl för sin enrollering anför Bengt Korch. När han i början av 1950-talet valde att värva sig i legionen var det främsta orsaken att han sökte få rätsida på sitt liv efter ett havererat äktenskap. Den före detta hustrun var kvar i USA tillsammans med deras gemensamma barn. Efter ett nattligt samtal med två tyska legionärer på en bar i Marseille, där öl efter öl konsumerades, blev Korch mer och mer övertygad att ”Främlingslegionen skulle betyda min nya start här i livet”.

Bertel Kurtén
(Även som Bertil Kurten)

Finländare (Finlandssvensk)

I legionen 1922-1927
Stationerad i Algeriet och Marocko

Ur Förväntningar på äventyr, mystik och manliga dåd. Om grusade förhoppningar bland svenska främlingslegionärer ca 1890–1960

av Tomas Nilson, fil.dr i historia

"År 1928 skrev den unge finlandssvensken Bertel Kurten dessa rader. De reflekterar en tidigare sinnesstämning hos honom:

Äventyr – se där allt vad jag åstundade! Jag hungrade efter krigiska bragder, efter vilda västerns romantiska äventyr, jag hungrade efter att få se nya länder och nya människor. Jag ville stiga ombord på första bästa skepp och segla åstad kanske till Västindien, kanske till Kina, kanske till Söderhavsöarna – där skulle jag måhända finna tillfredsställelse för min ungdomliga och oövervinnliga äventyrslystnad.

Med facit i hand klingar Kurtens ord ihåligt. Vi vet att Kurten aldrig kom till Västindien eller Söderhavsöarna, inte ens till Kina. Han fick istället nöja sig med Nordafrika och ett femårigt kontrakt med Franska Främlingslegionen – ett äventyr som så när hade kostat honom livet, och ett som han bittert ångrade eftersom hans förväntningar så markant krockade med den verklighet som Främlingslegionen utgjorde".

BÖCKER:

Fem år i främlingslegionen.
150 sid.
Gebers, 1928.

Recension i Biblioteksbladet 1930/78:

Förf. skildrar sin femåriga vistelse vid den franska främlingslegionen och sitt deltagande i striderna i Marocko 1922—27. Boken kan betecknas som en tendensskrift, riktad mot de franska myndigheternas omänskliga behandling av legionärerna, och i all sin anspråkslöshet förtjänar den att uppmärksammas.
S. Sch.

Ivan Lönnberg
(1891-1918)

I legionen 1914-1918

Notis i Tidningen Kalmar 1918-05-18

Svensk stupad på västfronten å fransk sida. Stockholm, fredag (17/5). Enligt N. D. A. skulle den unge målaren Ivan Lönnberg ha stupat på västfronten, där han deltog på franska sidan som flygare. Han var 26 år gammal.

 

BÖCKER:

Ur bok av F.U. Wrangel från 1925 sid. 313-314.
"Minnen från konstnärskretsarna och författarvärlden"

"När världskriget utbröt, lät han sina känslor tala, och utan tvekan anmälde han sig till inträde i Främlingslegionen, där han utmärkte sig såsom en rapp och tapper soldat. Han deltog i kriget ända till sista året, d.v.s. 1918, då han stupade. Man berättade om honom att han en gång ramlat ned i en grop eller övergiven skyttegrav, där han stötte på en sårad tysk, med vilken han kom i samspråk. Denne frågade honom då, vad han var för landsman, vartill Lönnberg svarade, att han var svensk artist. Tysken, som kanske även var konstnär, sa de då, att han beundrade svensk konst och att han särskilt lärt sig uppskatta Zorn. Men detta passade inte vännen Lönnberg, som röt till: "Säger du en gång till, att du tycker om Zorn, så skjuter jag dig, din dj-l." Underrättelsen om Lönnbergs hjältedöd mottogs med verklig sorg inom den svenska kolonien, som glatt sig åt hans framgångar och med varmt intresse följt honom under dessa fasans år."

Gotlänningar i utländsk krigstjänst

Frederic Martyn
Engelsman

I legionen 1889-1894
Var både i Indokina och Dahomey.

BÖCKER:

Ur äventyrens värld: Reseskildringar.
Ur djurens liv. Jakter. Vildmarksliv. Illustrerad. 308 sid. Holmquists Boktryckeris Förlag, 1927.
Innehåll, bland mycket annat: F. Martyn "Franska främlingslegionen"

Bok på engelska av Frederic Martyn:
Life in the Legion the Experiences of a British Volunteer in the French Foreign Legion in the Late 19th Century. 2011.
Publicerades första gången 1911

Gösta Moberg
(1894-1975)

C Gustaf (Gösta) Moberg, Officer, forskningsresande.
Gift i New York 1946 med Marie-Louise d’Esternaux f. 1913, som dog samma år. Vad hände?

Hederslegionär 1952

BÖCKER:

Rädslans land. Sexton tusen kilometer genom Sahara och Sudan. Illustrerad. Inb 430 sid. Utvikbar karta! Första omslag medbundet. Innehåller kapitel om Franska främlingslegionen.
Bonniers 1927

 

Främlingslegionen och dess land.
Illustrerad. Häftad. 233 sid. Första upplagan. Stämpel på försättsbladet. ”För benägen anmälan”. Blekt pärm! Denna bok behandlar Franska
Främlingslegionen och Marockos sällsamma land, innehåller minnen, intryck och upplevelser från ett flertal besök hos Legionens skilda truppförband. Studierna omfattar en tidrymd av 30 år. Det är författarens önskan att bringa till en större allmänhets kännedom sanningen om den trupp, som tyvärr är så misskänd inte minst i vårt land. LTs förlag 1952

Även som ljudbok:

Främlingslegionen och dess land / Gösta Moberg

Inläsare: Eric Linderholm, Förlaga: LT, Stockholm 1952. Omfång 1 CD-R (6 tim., 5 min.)
Annotation Initierad skildring av den franska, och i någon mån spanska, främlingslegionen, grundad på förf:s erfarenheter från många resor i Marocko där han bland annat kunnat följa legionen i fält. "I sin iver att resa ett äreminne över legionen går han stundom väl långt i idealiseringen av dess och fransmännens civilisatoriska insatser i Nordafrika", hette det i en recension i Biblioteksbladet 1952.

Sin 3,5 år långa expedition i Afrika avslutade Moberg 1952 i Sidi-bel-Abbés, där han under högtidliga former erhöll den förnämliga utmärkelsen "Legionnaire de I:e Classe Honoraire" (Hederslegionär av 1:a klass); en sällsynt utmärkelse till en person som icke-enrollerad i Främlingslegionen.

Porträttet av Moberg kommer från: Svenskt biografiskt lexikon (art av Lars Thor), hämtad 2012-09-16.

Ove Carl Wilhelm Møller Frohn
(1892-1956)

Dansk
I legionen 1910- talet

BÖCKER:

Aage Krarup Nielsen (1891-1972)
Helvetet bortom havet.
Inb. 312 sid. Bonniers 1942
Till höger, boken som man normalt hittar den.

En straffånges upplevelser i Guayana under 1920-talet.
Om danske främlingslegionären Ove Carl Wilhelm Møller Frohn (1892-1956) som blev dömd till 5 års (Har hittat uppgift på 10 år också) straffarbete efter ett misslyckat flyktförsök. Märkt för livet kom han hem med material nog till boken "Helvetet bortom havet" som Aage Krarup Nielsen sammanställde. Ove Frohn var anonym för samtiden och omtalas bara som fången nr. 44.792 i boken.

Även som ljudbok:

Helvetet bortom havet : en straffånges upplevelser i Guyana / av Aage Krarup Nielsen ; översättning av Robert Larsson

Inläsare Leif Liljeroth. 1 CD-R (9 tim., 58 min.) :mono  

Berättelse om en ung dansk mekaniker, som under falska förespeglingar lockas ta värvning i den beryktade främlingslegionen i Marocko. Han försöker rymma, misslyckas och sänds till "helvetet bortom havet", dvs Franska Guyana där han tillbringar 8 år i fångenskap. Boken är baserad på anteckningar och dagboksblad som förf. fått av den anonyme f. d. straffången
Förlaga [Ny utg.]. Stockholm : Bonnier, 1942

Orginaltitel: Helvedet hinsides havet, Gyldendal 1933. Första svenska upplagan kom också ut 1933.

Reklamtext från Bonniers i Biblioteksbladet 1934/51:

»Förvisso är det årets mest spännande bok. Man skiljes desslikes från den med en känsla av verklig högaktning ... ett dokument fyllt icke blott av spänning, utan ock av patos och lidelse.» Harald Schiller i Sydsv. D.

Recension i Biblioteksbladet 1934/121

Berättelsen om en ung dansk mekaniker, som under falska förespeglingar narrades taga värvning i den beryktade Främlingslegionen i Marocko, försökte rymma, misslyckades och sändes till »helvetet bortom havet», Franska Guyana, där han tillbragte 8 år. Man vill helst slippa tro, att en av Europas ledande kulturnationer driver denna ruskiga hantering. Förf. har med sin kända realistiska, målande stil icke gjort saken sämre, men berättelsen är säkerligen i allt väsentligt sann och under denna förutsättning önskar man att fånge n:r 44792:3 anklagelseskrift måtte nå tusenden.
C. S—g.

Ur tidskriften Tiden 1934/359

Aage Krarup Nielsen: Helvetet bortom havet. 310 sid +16 planschblad. Bonniers 1933
Helvetet bortom havet är den franska straffångekolonin i Franska Guyana mitt under ekvatorn i Sydamerika. Den som genomlevat helvetet är en dansk, vars namn icke nämnes. Krarup Nielsen har endast förmedlat den danske fångens memoarer till allmänheten. Det förefaller onekligen vara ett sannskyldigt helvete, som fransmännen funnit på där borta. Det var där, som Dreyfus en gång oskyldig försmäktade, och många ha måst följa honom. Det är inte bära klimatet utan också behandlingen, som gör kolonin till ett helvete. Det är inte underligt, om så många som möjligt söka rymma. Och heller inte underligt att så få lyckas, så fullt som havet är av hajar och skogen av lika farliga landdjur och floderna av andra djur, som inte lämna den obeväpnade stor tjangs. Det är omöjligt att avgöra om allt är sant, men det bär trovärdighetens prägel. Om det är sant, är det obegripligt, att ett kulturland kan tillåta det hela fortsätta. Den franske förf. Londres har för något år sedan sökt väcka en opinion mot ett fortsättande, men den tycks ej ha lett till några nämnvärda resultat. Föga sannolikt är väl att den danska skildringen kan verka mera. I alla händelser är det en båda spännande och intressant skildring av en fånges liv, en skildring som väl också kan vara en del om fransmännens förutsättningar att kolonisera ett land. Livet är inte många ören värt där och offras villigt för även en liten liten utsikt till frihet. Ingen lär lägga denna bok ifrån sig trots all dess hemska realism.

Elow Nilson (1894-1916)
från Gustavsberg.

I legionen 1910-talet. Stupade i slaget vid Somme.

Bilden från Vecko-Journalen 18 april 1915

 

BÖCKER:

Ur en stupads dagbok:
Svenska hjältar vid fronten.
144 sid. Åhlén & Åkerlund 1917

Recension i Biblioteksbladet 1918/99

Nilson, Elow, Svenska hjältar vid fronten. (Tit.-rubr.: Ur en stupads dagbok.) 2 uppl. Å. & Å. 1917. 144 s. Ill., portr. 3:25.
Dessa starka och gripande skildringar från krigsskådeplatsen äro skrivna av en man, som själv stod med i ledet. Tappert kämpade han såsom frivillig på franska sidan, till dess han såsom så många andra nåddes av sitt öde och uppfördes på förlustlistorna. Vad han skriver, präglas av omedelbarhet och friskhet, och han har blicken öppen även för de få ljusa sidor, som krigarlivet kunna erbjuda. Ett stort antal förträffliga reproduktioner av fotografier förhöja arbetets värde. E. G.

Notis i Tidningen Kalmar 1915-10-22. Sid. 4.

Före slaget heter en högintressant skildring i veckans nummer af Vecko-Journalen; svensken Elow Nilson som tjänstgör i fransmännens led skildrar känsligt och fängslande förberedelserna till den stora franska offensiven i slutet af september.

I boken Forskningsfronten flyttas fram: utbildningskultur och maktkultur från 2003 ingår: Vår man i kulregnet - Elow Nilson, Veckojournalen och första världskriget. Sid. 166-194 av Lina Sturfelt.
I Lina Sturfelts avhandling:
Eldens återsken. Första världskriget i svensk föreställningsvärld från 2008 ingår: Picknick i kulregnet med Elow Nilson.

Länkar:
http://www.scuttlebuttsmallchow.com/nils.html
http://skaggmesenskartbok.blogspot.com/2009/08/elow-nilson-1914-1915.html

Torsten Nilsson.
Född C:a 1890.

I legionen 1911-1914?

Han beskriver förhållandena under första hälften av 1910-talet.
Nilsson var 21 år när han värvade sig. Legionär nr 11239 1:a främlingsregementet. Deserterade , tog sig till en svensk ångare i Oran och vidare till Rotterdam. Därifrån med tåg över Tyskland och Danmark.

 

Notis i Hvar 8 dag / 15:de årg. / N:o 24, den 15 mars 1914

SVENSK VID FRANSKA FRÄMLINGSLEGIONEN anmodar H. 8. D. meddela allmänheten en varning mot att inträda i kåren.

En landsman (Torsten Nilsson, är inte namngiven men finns på bild) som under flera år varit anställd vid Franska främlingslegionen och därunder deltagit i dess strider i Marocko har anhållit att genom oss få uttala en varning för inträde i denna kår. Engagementet i densamma gäller fem år aflöningen är mycket låg, strapatserna och försakelserna oerhörda. Öfveransträngning och svåra sjukdomar kräfva talrika offer bland kårens medlemmar.

BÖCKER:

Främlingslegionär i tre och ett halvt år. 127 sid.
Elanders Boktryckeri AB, avd. Förlagsaktiebolaget Västra Sverige, Göteborg 1922

 

Prins Aage
(1887-1940)

Dansk
I legionen 1922-1940

BÖCKER:

Legionär. Öden i främlingslegionen.
Illustrerad. Häftad. 174 sid.
Wahlström & Widstrand 1937
Den danske prinsen Aage om sina upplevelser i Främlingslegionen, en gång skapad av hans morfars farfar, den franske kungen Louis-Philippe.

Recension i Biblioteksbladet 1938/352:

Kan endast ha skrivits av en verklig legionär, som med liv och själ går upp i sitt arbete — och sådan är ju också prinsen. Om legionen har det publicerats volymer, än blommande av romantik, än fulla av ruskigheter. I prins Aages bok torde man väl komma sanningen närmare. Vi möta i den en lång rad livsöden, ofta tragiska, ofta också heroiska, alltid gripande.
C. S—g.

Notis i Kalmar. Tidning för Kalmar stad och län. 1914-01-21

Grannlanden.
Prins Aage gift med en italiensk grefvinna. — Dottern till förutvarande ministern I Köpenhamn.
Konungen af Danmark och prins Valdemar har velat bringa till allmänhetens kännedom, att prins Aage den 17 dennes i Turin ingått äktenskap med grefvinnan Calvi di Bergolo. Grefvinnan Mathilde Calvi di Bergolo är dotter till förutvarande ministern i Köpenhamn grefve Giorgi Calvi di Bergolo. Vigseln förrättades i närvaro af brudens familj. Efter vigseln gafs frukost, hvarefter de nygifta kl. 3 em anträdde sin bröllopsresa. (Anm. skilde sig 1939)

Ur Hvar 8 dag. N:o 18, den 1 februari 1914
PRINS AAGES AF DANMARK FÖRMÄLNING

Prins Aage af Danmark ingick den 17 jan på slottet Monferrato vid Turin förmälning med grefvinnan Mathilde Calvi di Bergolo. Vigseln som ägde rum i slottets kapell och förrättades efter katolsk ritual öfvervars af brudens familj.
Meddelandet om den ingångna förbindelsen kom som en fullständig öfverraskning äfven for prinsens närmaste omgifning. Ryktet att den danska kungafamiljen skulle motsatt sig förmälningen anses dock sakna grund I hvad man giftermålet kommer att inverka på prinsens framtida ställning är ännu oafgjordt Prins Aage som är äldste son till danske konungens farbroder prins Valdemar och hans framlidna gemål prinsessan Marié af Orleans är född 1887 och officer i danska armen.
Han åtnjuter stor popularitet i Danmark särskildt efter sitt deltagande i Balkan-kriget under hvilket han tjänstgjorde i grekiske konungens stab. Den unga furstebruden känd för sin strålande fägring och stora begåfning är dotter till grefve Georgio Calvi di Bergolo hvilken under åren 1901—1910 var italiensk minister i Köpenhamn.

Svenska Dagbladets Årsbok / Adertonde årgången (händelserna 1940) / 348
Aage, prins av Danmark 1887 – 29/2 1940).

Äldste son till prins Valdemar och prinsessan Marie Orléans. Ägnade sig åt officersbanan och blev 1919 kapten i livgardet. Fann tjänsten i Danmark för enformig och inträdde 1923 i franska främlingslegionen som kapten. Deltog med stor tapperhet i striderna i Marocko och nämndes ofta i de franska kommunikéerna. Genomgick tvååriga franska generalstabsskolan samt blev bataljonschef och därefter regementschef i Marocko. Har skildrat sina upplevelser tvenne böcker, som vittna sympatiskt om hans personlighet och den djupaste livserfarenhet han vunnit som soldat.

Sture Ronnö
(1913 -xxxx)

I legionen 1936-1941

Sten Sture Ronnö, född i Linköping 13/8 1913, på 1940-talet tjänsteman i Stockholm. Möjligtvis också som taxichaufför på 1950-60 talen.
Verkar ha varit stamanställd i svenska armén i 4 år innan han värvade sig till legionen. Ronné Ronnö nr 66176 var hans legionsnamn.

Skrev artikelserier i Folket i Bild 1943 och i Levande Livet 1947 ”Med legionen från Afrika till Narvik”. Och ”Från Främlingslegionen”1948/42

Föreläsare i Katrineholms föreläsningsförening 1953: Författaren Sture Ronnö; Som legionär i franska främlingslegionen.

BÖCKER:

Vi som intog Narvik. En svensk främlingslegionärs verklighetsskildring.
Tidens Förlag 1941
Gavs ut i ny upplaga 1971 och 1972 av Bokförlaget Stinget. Dessa upplagor har nytt förord och ny baksidetext + en kartskiss över legionens anfall och reträtt.
Norska. Vi som inntok Narvik. En svensk virkelighetsskildring.
Atlantic Forlag, Oslo 1943

 

Sidenhandlarens dotter.
Fahlcrantz & Gumælius Helsingfors 1945
Ronnös liv som främlingslegionär i Nordafrika och hans äktenskap med en ung arabkvinna.

I skuggan av Dien-Bien-Phu.
Eget förlag? 1955
Sture Ronnö berättar i sin bok hur en grupp franska kolonialsoldater möter döden. Djungelmarschen i tropiskt mörker med enorma köttätande buskar och ständigt hungriga krokodiler gastkramar, och malarian, blodiglarna, buffelsjukan och den annamitiska revormen suger blodet ur de dödsdömda soldaterna.

En holländsk bok som kanske är en översättning av Narvikboken?:

Schrijver: Ronnö, Sture. Titel: Een landing der Geallieerden. Googleöversättning: En landning av de allierade.
Uitgever: De Delta, Den Haag. Bijzonderheden: jaren 40?, geb. met beschad stofomslag, 220 p.
Antiquariaat Dick Zandbergen

Kuriosa: Under pseudonymen Sten Sture,  skrev Sture Ronnö boken:

Naket och blottat i taxi, häftad 117 sid. Omslag av Lars Hård. Stockholm: Sturetryckeriet 1963

Om boken är självbiografisk så arbetade kanske Ronnö som taxichaufför i Stockholm under 1950-60-talet. Han nämner i boken om en kollega som skrivit en bok om sin tid i Främlingslegionen där omslaget är väl beskrivet men jag kan inte lista ut vilken bok det gäller.
Ur baksidetexten: "Naket och blottat i taxi är en frän lektyr, och den anonyme författaren – före detta droskförare – berättar i boken rakt på sak hur det är att vara droskkusk i Stockholm”


Svensk Mediedatabas: Ljudband. Om Främlingslegionen med Sten-Sture Ronnö

Erwin Rosen (1876-1923)
eg. Erwin Carlé, Tysk/Amerikan.

I legionen 1905-1906.
Erwin Rosen/Carlé tog värvning i främlingslegionen 1905 och deserterade 1906.

BÖCKER:

I franska främlingslegionen. Minnen och intryck. Inb. 224 sid. Tredje upplagan.
Bokförlaget Ardor 1936

 

Recension av andra upplagan av ”I franska främlingslegionen. Minnen och intryck”, i Biblioteksbladet 1917/287:

»Det var en gång en man, som fann lyckan i unga år, men efter ett vilt liv. Sedan kom han tillbaka till den tyska hemorten och blev tysk journalist, redaktör, skriftställare, till dess en viss framgång och en viss bofasthet kom och — lyckan. Men skriftställaren förstod ej hålla fast sin lycka, och den brast i spillror. Han visste, vad han förlorat — han smög sig bort från Hamburg i slö hopplöshet och ville försvinna, ville ta sitt liv. Då svallade i en förtvivlad stund äventyrsblodet upp i honom, längtan efter det vildaste liv, som gavs — i vilket han kunde finna glömska.» Så har den för svensk läsekrets välkände författaren till »odåge-böcker» från Amerika, beskrivit, huru han drevs till det förtvivlade beslutet att bli legionär. Hans minnen kunna icke refereras; de skola läsas, och de förfela näppeligen att göra ett djupt intryck, ty briljant och gripande är den i uteslutande mörka färger hållna skildringen. »Jag glömde alla förhoppningar, all äregirighet, all personlighet, arbetade och marscherade, sov och åt, gjorde vad mig anbefalldes, stönade, när strapatserna blevo för stora för mina krafter, svor, när man behandlade mig illa. — — En femhundra år var jag väl legionär. Åtminstone föreföll mig tiden så lång.» Så kom en dag ett brev, som väckte den gamla energien. En djärv flykt gjorde soldenären till en fri man, som åter kunde erövra lyckan åt sig. I vad mån teckningen är färglagd, lär vara svårt för oss att avgöra. En viss känsla av att man vill höra även »andra parten» låter sig knappt avvisas. Edvard Stjernströms minnen ur det franska legionärslivet (»I franska främlingslegionen» 1, Beij. 1901, 2, W. & W. 1903, à 2:25) kunna härvid bjuda något till jämförelse. S. S.

Curth Samuelsson
(1927-)

I legionen 1955-1960

BÖCKER:

De sålde sitt liv.
266 sidor
Lumio förlag & skrivbyrå, 2004
Förlagstext: En spännande och sann berättelse om hur författaren Curth Samuelsson tog värvning i den franska främlingslegionen i mitten av 50-talet.
En läsvärd bok som man inte vill lägga ifrån sig förrän man har kommit till slutet... hur han överlevde straffkompaniet och tiden i Afrika, gemenskapen med andra "frivilliga" legosoldater. Vi får följa honom i fem år till den sista dagen..

Ur: Förväntningar på äventyr, mystik och manliga dåd. Om grusade förhoppningar bland svenska främlingslegionärer ca 1890–1960, av Tomas Nilson, fil.dr i historia:

Curth Samuelssons motiv för att värva sig har till stor del att göra med kärlek – julen 1955 satt han på en bar i Paris och drack Pernod efter Pernod – ”jag drack för att döva mitt minne, för att glömma mitt vackra hem och den rara fästmö jag en gång hade haft”. Efter ett möte med en värvare beslutar sig Samuelsson för att det legionen kunde erbjuda var det bästa sättet att glömma.

Henning Sandell
(1858-1888)

I legionen 1887-1888.
Tvillingbror till Martin Sandell. Dog den 12 augusti 1888 i någon tropisk febersjukdom efter knappt ett år Indokina.

Martin Sandell
(1858-1912)

I legionen 1887-1912. Dog i en hjärtattack 29 december 1912 efter 25 år i Indokina.

BÖCKER:

Biografi av Bertil Nelsson (1927-)

<Breven från Tonkin. En svensk främlingslegionär i Indokina. Illustrerad. 254 sid. Denna upplaga har kompletterats med ett aktuellt reportage i Martin Sandells fotspår. Historiska Media 1998.

Breven från Tonkin Illustrerad. 251 sid. Norstedts 1976. Första upplagan.>

Breven från Tonkin är sannsagan om ett gripande och mycket ovanligt levnadsöde. Handlingen kretsar kring Martin Sandell, lantbrukarson från Blekinge. I slutet av 1800-talet lämnade han studentlivet i Uppsala, tog tjänst som förvaltare på ett storgods i Finland, men förälskade sig i godsägarinnan och såg sig tvungen att emigrera. Han sökte värvning i Främlingslegionen och hamnade 1887 i Frankrikes nyskapade koloni, Tonkin i nuvarande Vietnam. Martin Sandells brev och dagböcker ligger till grund för denna levande skildring. Hans sentida släkting Bertil Nelsson har sammanställt legionärens tankar och rapporter, som rör sig från högst privata känslor till att spegla en av historiens mest dramatiska och långdragna konflikter.

Recension av Peter Danielsson i HumaNetten NUMMER 3 hösten 1998.

Breven från Tonkin är en berättelse om främlingslegionären Martin Sandell och hans äventyrliga 25 år i Indokina. Historien tar sin början i Ryssby socken utanför Kalmar där det i februari 1858 föds ett tvillingpar som döps till Henning och Martin. De är söner till före detta furiren vid Kalmar regemente Anders Sandell och hans maka Charlotte.
Vid mitten av 1870-talet förvärvar Sandells en gård i Blekinge. Tvillingbröderna lämnar föräldrahemmet vid slutet av årtiondet och beger sig till lantbruksakademin i Ultuna. Här vidtog ett vidlyftigt studentliv. Ödets vindar förde sedan de båda bröderna till Finland där Martin arbetade som förvaltare åt en studiekamrat vid namn Munck. Tvillingbrodern Henning försökte sig på affärsverksamhet. Efter diverse kärleks- och penningtrassel lämnar de båda bröderna helt plötsligt Finland. I ren desperation tar bröderna värvning i franska främlingslegionen och sänds till Indokina. Där avlider Henning 1888 och brodern får ensam kämpa vidare. Legionen ställs alltid inför omänskliga soldatuppdrag och om förbandets krigsinsatser i Indokina sägs det: "En fransk marinsoldat går till sjukhuset för att komma hem, en tonkinesisk skytt för att bli botad, en legionär för att dö".
Martin Sandell avancerar så småningom till sergeant och väljer vid mitten av 1890-talet att tjänstgöra vid de infödda trupperna - la garde indigène. De franska metoderna för att betvinga eventuellt motstånd gick ut på ren terror och Martin menar att om femtio år kommer ingen att vilja se en europé här ute! Och han blev som bekant sannspådd.
Själv försöker Sandell vinna vietnamesernas förtroende. Han satsar på att bli en välvillig fadersgestalt men samtidigt framskymtar det mellan raderna en fader som inte lade fingrarna emellan om så krävdes. Kort sagt, Sandells trupper styrdes med såväl piska som morot.
Totalt sett finns i Breven från Tonkin allt: från olycklig kärlek till fasansfulla grymheter i civilisationens namn. Och som läsare undrar jag vad Sandell tänkte på när han tillsammans med några andra officerare samlats till absinttimmen. Kanske gick tankarna till hans liv stora kärlek, Nathalie Munck.
Till grund för skildringen ligger Sandells dagböcker och brev. För sammanställningen svarar Bertil Nelsson och han ger det dokumentära stoffet balans. Alltihop speglar inledningen till en av historiens mest dramatiska konflikter och gör händelserna i Vietnam mer begripliga. Breven från Tonkin är en i alla avseenden läsvärd bok.
© Peter Danielsson

Nils Gustaf Ulric von Schoultz
(1807-1838)

Finlandssvensk
I legionen 1831-1832
Född i Kuopio (Finland). Familjen emigrerade till Sverige omkring 1810. Utbildades på Karlberg 1821. Tillhörde sedan Svea Artilleriregemente. 1830 lämnade han Sverige och anslöt sig till kriget i Polen mot Ryssland. Tillfångatogs av ryssarna men lyckades fly till Frankrike 1831 där han anslöt sig till franska främlingslegionen som han deserterade från 1832. Gifte sig i Florens och flyttade tillbaka till Sverige.
1836 lämnade han familjen och for till USA och blev egenföretagare. Han avrättades för sin delaktighet i det kanadensiska upproret mot Storbritannien 1838.

Notis i Post och Inrikes Tidningar, Första och andra kungörelsen
1839-12-3. Sid 4 och 1840-01-21. Sid 3.

Enligt Medelstads Härads Tings-Rätts denna dag fattade beslut, varda aflidne Löjtnanten Nils Gustaf von Schoultz' och hans hustru Anna von Schoultz' på Johannishus samtlige Borgenärer härmed kallade och förelagde, att, vid talans förlust, senast före kl. 7 på aftonen å andra rättegångsdagen af det Ting, som näst efter 6 månader infaller, på sätt Konkurslagen föreskrifver, deras fordringar bevaka; hvilket härmed första (andra) gången kungöres. Runneby (Förmodligen Ronneby) Tingsställe den 21 November 1839.

BÖCKER: VIDEO

Biografi av Ella Pipping(1897-1988)

En orons legionär, Nils Gustaf von Schoultz 1807-1838, 208 sid. Schildts Förlag. 1967.

 

Gösta Sehler
(1893?-xxxx)

I legionen 1921-1933

Legionär Nr 44149, var 12 år i legionen. 6. bataljonen – 1. främlingsregementet. Sergeant 1925. Tog värvning tillsammans med södergrabben Bertil Lind (1896-?).
Finns uppgifter på passagerarlistor att en Gosta Sehler kanske emigrerade till USA.

BÖCKER:

Äventyr i franska kolonier. En svensk i franska främlingslegionen. Häftad 175 sid.
Kooperativa Förbundets Förlag 1946. Mycket ovanlig!

 

Edvard Roland Stjernström
(1863-1925)

I legionen 1896-1899, skulle egentligen vara kvar till 1901, men drabbades av malaria.

BÖCKER:

I franska främlingslegionen I-II.
Minnen af en svensk legionär.
Inb. 191 + 216 sid.
C & E Gernandts förlag 1901 och Wahlström & Widstrand 1903

Lär finnas både på franska och tyska, men jag kan inte hitta dessa översättningar på internet.

Omslagen från Mats Petterssons artikel i V. Göinge Hembygdsförenings årsbok 2010

Artikel i V. Göinge hembygdsförenings årsbok 2010

 

"Kavaljeren Stjernström hos baronen på Strömsfors"
av Mats Pettersson

IDUN nr. 39 och 41, 1903. Utdrag av andra samlingen.

På Wahlström och Widstrands förlag utkommer inom kort en andra samling af Edvard Stjernströms »I franska Främlingslegionen». Vi våga förutspå denna följd ett lika välvilligt emottagande som dess föregångare och antaga som säkert, att Iduns läsare skola begagna tillfället att formera närmare bekantskap med hr S. som nu under tvänne år såsom vår specielle Pariskorrespondent på ett talangfullt sätt hållit dem å jour med händelserna i den stora världsstaden. Vi återgifva här från författarens manuskript ett litet profstycke ur det underhållande arbetet.

Bagateller och paralleller. Biobilder från Paris och annorstädes.
189 sid. Framtiden 1916
På sidorna 101-164 finns avsnittet Trenne legionärshistorier.
En svårhittad bok!

Erik Söderqvist
(XXXX-1929)

I legionen XXXX-1929
Legionskamrat till Widar Swahn. Fick paratyfoidfeber 1929 i Indokina och dog efter hemtransport i Algeriet.

BÖCKER:

Med döden för ögonen. En svensks upplevelser i franska främlingslegionen.
188 sid.
Hökerbergs 1932.

Erik Söderqvist är en pseudonym för Widar Swahn, som senare gav ut bok med samma titel under eget namn. Det som skiljer böckerna åt är omslagen!

Här lite tankar kring Söderqvist/Swahn av Göthe Jansson, som skrivit en artikel om Widar Swahn som du hittar längre ner.

Underlaget till boken som Widar skrivit, härrör sig till stor del, för att inte säga det mesta, av de skriverier som Erik överlämnade till Widar, och med stor säkerhet kommer många uppgifter från den korrespondens som skedde dem emellan. Widar beskriver vidare i bokens "Företal", efter att Erik blev kommenderad till franska Indo-Kina, att "Vi upprätthöllo dock vår vänskap genom en flitig korrespondens. Utom brev sände han mig även längre eller kortare berättelser, i vilka han på ett dramatiskt livfullt sätt skildrade sina upplevelser, i all synnerhet sådana som rörde sig om hans soldat- och krigarliv under fransk fana i främmande världsdelar. Han önskade - skrev han till mig - att jag skulle försöka att få ut dessa berättelser i tryck hemma i Sverige, och det är en del av dem , som jag nu presenterar i denna bok Med döden för ögonen."
Vidare skriver Widar inledningsvis i boken som gavs ut 1932. "Eric Söderqvist är nu död sedan omkring tre år. I Indo-Kina insjuknade han i svårartad paratyfoidfeber, varför han återsändes till Algeriet, där han inlades på sjukhus.
Det sista brev jag sände honom - jag var då bosatt i Paris - var till julen 1929 med inneliggande 100 francs, men efter en tid kom det tillbaka till mig. Jag skrev då till generalkommandot i Sidi-bel Abbès med begäran om upplysningar angående min kamrat och erhöll efter en tid underrättelsen att Söderqvist avlidit i november samma år i sviter av tyfoidfeber. Han är nu för alltid permitterad från franska främlingslegionen." Underskrivet av Widar Swahn.

Recension i Biblioteksbladet 1933/67:

Flera av de svenska främlingslegionärerna ha även kämpat på den litterära fronten. Edvard Stiernström skildrade sina upplevelser i arbetet »I franska främlingslegionen» (1—2, 1901—03), Widar Swahn i »Marschera eller dö» (1928, Bibl.-bl. 1929 s. 261) och nu kommer Erik Söderqvist med föreliggande bok, vilken Swahn anges ha utgivit för den avlidne förf. — Skildringarna, som äro gjorda med liv och kraft, stimulera icke till värvning vid den dystra legohären; de försvara sin plats i varje bibliotek.
H. W—r.

Widar Swahn
(22/7 1897-1/8 1975)

I legionen 1921-1926
Dalslänningen som gick in i Franska främlingslegionen under fem år i början på 1920-talet, Widar Swahn från Slåtterviken i Högsbyn, uppmärksammas i en artikel. I artikeln framgår hur soldaterna i främlingslegionen skickades till olika delar av världen.
Själv beskriver Widar att han på 1920-talet av en slump befann sig i Paris på fel café vid fel tidpunkt. Här blev han nämligen övertalad av en rekryterare från Legionen att gå med i främlingslegionen. Widar dog 1975 då boende i Bromma. TTELA

HÄR finns ett utdrag av Göthe Janssons artikel i Häradsbladet nr. 1/ 2003:

"Tisselskogspojken som fick ”Marschera eller dö”.

 

Ur Tomas Nilsons ”Förväntningar på äventyr, mystik och manliga dåd.
Om grusade förhoppningar bland svenska främlingslegionärer ca 1890–1960”

Ett annat lämpligt offer för värvaragenterna var Widar Swahn. På våren 1921 befann han sig i Paris. Pengarna var tillfälligt slut. Trots det var läget inte förtvivlat – enligt Swahn själv handlade det bara om ”en smula otur”, vilken snart skulle vända bara han hittade ett arbete. Oaktat detta nappade han på propåer från en av de många värvare som tjänade pengar på att förmå utlänningar, främst de som hade det ekonomiskt kärvt, att enrollera sig i legionen. De framtidsutsikter som målades upp för Swahn innebar att de tre kontrakterade åren i Nordafrikas ”välsignade klimat” senare skulle leda till en säker och välavlönad civil befattning i Frankrike. En sådan framtid kunde inte Swahn tacka nej till. Eskorterad av den franske värvaren till legionens centrala värvningsbyrå i Paris vid Rue S:t Dominique skrevs kontraktet under och Swahn fick ut 10 francs och en militärbiljett till Marseille. En orsak till att de blå dunsterna gick hem så smärtfritt uppger Swahn själv var hans totala okunskap om legionen.

Skogskyrkogården, kvarter 40S, gravnummer 47767. Gravnummer 32 1 40S 47767.
Gravsatt i denna grav Johan Widar Swahn, född 1897-07-22 • avliden 1975-08-01 • gravsatt 1975-08-21

BÖCKER:

Marschera eller dö. En svensk i franska främlingslegionen. Häftad. Illustrerad. 221 sid.
Wahlström & Widstrand 1928 Tryckt av AB Hasse W. Tullbergs Boktryckeri, Stockholm.

Gavs ut 1928, 1941 och 1946

Recension i Biblioteksbladet 1929/261

Swahn, Widar. Marschera eller dö. En svensk i franska främlingslegionen.
W. & W. 1928. 221 s. Ill. Np. 4:75.

Då den tyske författaren Erwin Rosens sensationella skildring »I franska främlingslegionen» år 1915 kom i översättning på vårt modersmål, var väl legionen och dess liv för de flesta svenskar ett ganska dunkelt begrepp. Nu veta vi vad det vill säga att vara främlingslegionär, och W. S:s bok har än mer fördjupat vårt vetande. Ej så att den kommer med något särskilt nytt — de sista 15 åren tyckas ej ha mäktat ändra något här — men som svensk legionär aktualiserar han intresset, och dessutom ha förf:s fem tjänsteår inrymt något så spännande som riffkriget. Boken är fängslande skriven och i hög grad läsvärd.
S. L.

Med döden för ögonen. En svensks upplevelser i franska främlingslegionen. Häftad. 152 sid.
A.-B. Lindqvists Förlag. 1946.

Tryckt av OY Tilgmann AB, Helsingfors i distribution.
Gavs ut 1932 av Swahn under namnet Eric Söderqvist (se ovan!) och 1942, 1944, 1946 under eget namn! Högra bilden från nätet!

Assar Tano
(1908-2004)

I legionen 1929-1945
Tog värvning samtidigt med Gösta V. Jönsson och Per Tycko Granberg.

Krönika av Bengt Pohjanen i Haparandabladet 2011-09-02.
Artikel av Roland Johnson i Norrbottenskuriren
16 hårda år i främlingslegionen. 2010-11-30. Ändrad 2010-12-03.
Artikel av Jan Bergsten i Norrländska Socialdemokraten
Norrbottens meste krigare. 2010-12-04. Uppdaterad 2010-12-07
Gyllenhaals lästips. 2011-02-27
Radio P4 Norrbotten 2011-02-11 I Nordafrika I Nordnorge

BÖCKER:

Beredskapsminnen från övre Norrland 1939-1944.
Häftad 271 sid. Illustrerad.
Främlingslegionen i Norge. Sid. 126-163.
Tornedalica nr 12 1971. Luleå

 

En Tornedaling i främlingslegionen 1929-1945.
Inb. Illustrerad. 218 sid.
Legio Patria Nostra 2010

Främlingslegionen
– Ett ord som väcker många associationer; Spänning, äventyr, hårda strider i främmande länder, långa marscher, stenhård disciplin. Vad driver en ung man med fast anställning i den svenska armén att söka sig till världens förmodligen tuffaste armé?
Assar Tano berättar med egna ord om sina upplevelser under sina sexton år i Legionen. Läs om Assars vardag under många år med hårda strider i Atlasbergen under svåra förhållanden i isande kyla i de höga, ogästvänliga bergen, under stekande sol i öknen. Följ med på Norgekampanjen med den nybildade 13:e halvbrigaden med mål att kasta ut de tyska inkräktarna ur Nordnorge. Assar berättar livfullt om befrielsen av Narvik och det snöpliga tillbakadragandet.
Boken bygger helt på Assars egna berättelser i olika tidningsartiklar samt på hans krigsdagbok som ofta skrevs under kortare vilopauser mellan striderna. För sina insatser belönades Assar med legionens högsta utmärkelser för icke-officerare samt senare även med kung Olavs guldmedalj. Ett fascinerande människoöde, välskrivet, målande och stundtals spännande intill nagelbitning, men också med inslag av humor och glädje.

Ljudbok

Inläsare Liljeroth, Leif 

Annotation Tornedalingen A.T., 1908-2004, tjänstgjorde i den franska Främlingslegionen 1929-1945. Som legionär fick han uppleva hårda strider mot nordafrikaner i Atlasbergen på 1930-talet och senare strider mot tyska trupper kring Narvik år 1940. Under sin tjänstgöring i legionen förde A.T. dagbok, och skrev artiklar i NSD, Norrländska socialdemokraten. Här berättar A.T. om sina upplevelser under 16 år i legionen.

Förlaga Stockholm : Författares bokmaskin, 2010. Omfång 1 CD-R (6 tim., 50 min.)

Ivor Thord-Gray /
Thord Ivar Hallström
(1878–1964)

Född i Stockholm. Död i Florida.
Lär ha stridit för legionen i Tonkin 1909

BÖCKER:

Gösta Moberg

Bragdernas män 1959, där ingår på sidorna 158-168.
Ivor Thord-Gray — krigare, organisatör och forskare.

Övriga bragdmän i boken: Bernt Balchen, William Beebe, Sten Bergman, Rolf Blomberg, Gustaf Bolinder, Richard Evelyn Byrd, Peter Freuchen, Lauge Koch, Charles Lindberg, Eric Lundqvist, Hans Pettersson, Vilhjalmur Stefansson.

Biografi av Stellan Bojerud (1944-)
Ivor Thord-Gray: soldat under 13 fanor
Sivart Förlag 2008

Detta är berättelsen om en skoltrött stockholmspojke som 1893 gick till sjöss som elev i legendariska fullriggaren Abraham Rydberg och slöt sitt liv som generalmajor både i Ryssland och i USA. Hans väg till upphöjelsen gick via Boerkriget och Mexikanska revolutionen, där han tid red tillsammans med legendariske Pancho Villa. Sedan följde skyttegravarna i Frankrike under första världskriget och ryska inbördeskriget i Sibirien.
Som detta inte var nog hann Ivor Thord-Gray med att bli författare, vetenskapsman, dubbel världsmästare i bågskytte, multimiljonär och stordonator samt lite vid sidan om detta den som inspirerade Edgar Rice Burroughs till berättelsen om Tarzan. Genom att han under flera år på somrarna bodde granne med Astrid Lindgren kom han även att inspirera henne till delar av hennes litterära produktion.
Ivor Thord-Gray är en av de få svenskar som erhållit både Nordstjärneorden och Svärdsorden. Än mer ovanligt är att han 1919 förvärvade ärftligt ryskt adelskap.
Berättelsen om Ivor Thord-Grays äventyrliga liv är och förblir helt osannolik om det inte vore så att allt går att verifiera med bevarade handlingar i offentliga arkiv, såsom Armémuseum, Kungliga Biblioteket, Forskningsarkivet vid Umeå Universitet och brittiska War Records Office.

Erik Rusén
(1864-1935)

I legionen 1890-talet.

 

Han var född i Linköping och avled i Paris. Efter avlagd hovrättsexamen i Uppsala 1889 arbetade han som notarie i Nyköping innan han tog värvning 1895 som volontär i franska armén (främlingslegionen) med tjänstgöring i Algier, i Tongking och på Madagaskar. (ur websida från Uppsala Auktionskammare)

Ur Svenska Dagbladets Årsbok / Trettonde årgången (1935) / 261

Student 1883. Inträdde i början av 1890-taIet i Franska främlingslegionen och tjänade som legionär i Asien och Afrika.
Från 1901 under signaturen Volmar Svenska Dagbladets korrespondent i Paris, varifrån han med stor sakkunskap och välskuren penna i otaliga korrespondenser skildrade politiska och kulturella förhållanden och tilldragelser i Frankrike, ägde utomordentliga personliga förbindelser inom fransk offentlighet, särskilt förtrogen med konstlivet i Paris. Återgav i en artikelserie i tidningen 1933 sina rika minnen såsom militär och publicist. Ägnade flitigt gästande landsmän ett alltid lika intressant och givande förarskap bland världsstadens sevärdheter samt utgav en ovanligt upplysande resehandbok om Paris. Död 11 april 1935.

En liten notis i Wikisource.

Bror Ture Thulstrup-Thun
(1848-1930)
(Bror de Thulstrup, konstnärsnamn)

I legionen 1868-1872

Ur Nordisk familjebok / Uggleupplagan 1919.

Tecknare, f. 5 april 1848 i Stockholm, blef 1865 underlöjtnant vid Svea artilleriregemente, anställdes 1868 i franska armén, tjänade vid Främlingslegionen i Algeriet och avancerade under fransktyska kriget till kapten (1871) samt stred mot kommunarderna i Versailles. Han vistades sedan 1872 som civilingenjör i Nord-Amerika. Sin konstnärliga underbyggnad erhöll han i Paris, men egnade sig först efter sin bosättning i New York (omkr. 1875) på allvar åt konsten. T. har lämnat en mängd teckningar till "The Graphic" och Frank Leslies och Harpers illustrerade tidningar samt äfven utfört akvareller och oljemålningar. Företrädesvis berömmes han som militärmålare (batalj-målningar från inbördeskriget i kapitolie-byggnaden i Atlanta och i Soldier’s memorial i Pittsburgh m. fl.), men han har äfven utfört genrer i kostym från 1700-talet, scener och interiörer från Dalarna o. s. v.
T-s.

Susan Travers
(1909-2003)

I legionen (1941) 1945-1947

Susan Travers föddes i London och växte upp i en strikt högborgerlig miljö. Under det glada tjugotalet levde hon ett liv i lyx på Franska rivieran. Susan Travers är den enda kvinna som någonsin tillåtits ingå i franska främlingslegionen. I denna självbiografiska bok berättas om hennes äventyr och bravader och det märkvärdiga liv som fört henne från den europeiska societéns tjusiga liv på det glada tjugotalet till andra världskrigets brutala krigsskådeplatser. Susan Travers sökte det spännande och farliga i livet och drömde sig bort till främmande platser. Krutröken och kampandan under andra världskriget lockade och Susan kastade sig iväg till fronten. Som sjuksköterska och ambulansförare i främlingslegionen följde hon med de stridande trupperna genom öknen i norra Afrika. Utsatta för naturens nyckfullhet och under strapatsrika färder genom svår terräng färdades Susan med trupperna vidare till Syrien och Libyen. Tillsammans med general Koenig, vars chaufför och älskarinna hon var, utstod hon tappert det historiska slaget vid Bir Hakim. Med oerhört mod var Susan beredd att riskera allt för sitt land och för mannen hon älskade. Hon verkade också i Finland som ambulansförare för Röda Korset 1940.

 

BÖCKER:

Ensam kvinna i främlingslegionen. En sann historia.
Illustrerad. 280 sid. Forum 2000

Även som Ljudbok

Inläsare Hall, Sandra Enegård

Annotation S.T., 1909-2003 , berättar om sitt omväxlande liv. Efter en strikt uppväxt i högborgerlig miljö i England och flera år på internatskola levde hon i lyx på Franska Rivieran på 1920 talet. När andra världskriget bröt ut sökte hon anställning som sjuksköterska och ambulansförare i franska Främlingslegionen. Hon upplevde ökenslaget vid Bir Hacheim och antogs efter kriget som första och enda kvinna i legionen. Inläst ur Forum, 2001

Förlaga Stockholm : Forum, 2001. Omfång 1 CD-R (16 tim., 15 min.)

 

Francis Arthur Waterhouse
(1890-XXXX)
f. d. legionären No. 1484

I legionen 1920-talet?

BÖCKER:

Öknens legion. Kärlek och äventyr.
Originaltitel: Oasis. Inb. 253 sid.
Wahlströms 1946

Om kanadensaren Gerald Graham. Roman.

 

Biblioteksbladet 1934/152:

Förf., »f. d. legionären No. 1484», har för omväxlings skull flyttat främlingslegionens traditionella ökenstrider från Nordafrika till Syrien och dessutom blandat upp dem med en högst romantisk kärlekshistoria. Något nytt bjudes egentligen ej. Å ena sidan blod och brännande sol och sand, å den andra otillåten kärlek, missförstånd och slutlig förening i Damaskus. — Legionen har bättre skildrare.
H. W—r

Tamas Weber
(1942-)

I legionen 1958-1963

Weber är en av de mest välkända svenskar som tjänstgjort i Franska Främlingslegionen på frankrikes sida i Algeriet. Sårades 1962 (Algeriska frihetskriget 1954-1962)

Intervju i ”Vi i Vasastan” Nr: 9. 1–7 MARS 2008

”Det är inte särskilt romantiskt, det förändrar människan”
Karatemästaren Tamas Weber om tiden som stridande främlingslegionär i Algeriet.

Från legionen till Vasastan

Tamas Weber flydde från Ungern och hamnade på internat i Frankrike. Sen via främlingslegionen till fältsjukhus i Algeriet. Till sist landande världens högst graderade karatemästare i Vasastan. Och här blir han kvar.

Varför flyttade du till Sverige?
– Jag var trött på atmosfären i Frankrike och sökte jobb som karateinstruktör. Jag fick svar från Linköping och åkte dit. Men de var inte där så jag fortsatte till Stockholm. Jag mötte en fantastisk människa, Georg Irénius, som arbetade på S:t Eriks Budoklubb. Han tog hand om mig och jag började jobba där samtidigt som jag jobbade som fransklärare.
Hur var det på internatet?
– Stenhårt och alltid dålig mat. När min dotter såg bilder därifrån grät hon.
Du har ju hand om många barn på karateklubben, hur har dina erfarenheter på internatet påverkat ditt sätt att undervisa barn?
– Man talar ofta med barn som med förståndshandikappade. Jag är rak och diskuterar vad som är rätt och fel. Och ibland är jag hård med disciplinära åtgärder. Barn är självständiga varelser. De är mer individualister än kollektivister, det kollektiva är ett samhälleligt tvång. Barnen är framtiden och jag har lärt mig väldigt mycket här.
Varför började du med karate?
– Det var en tillfällighet, jag såg en uppvisning när jag var nio och snubblade på tre bröder som höll på med karate. Det fascinerade mig. Jag klättrade över en mur om kvällarna för att träna.
Hur hamnade du i främlingslegionen?
– Jag ville det. Jag blev utslängd från internatskolan och hade prövat på många förnedrande situationer. Barn utan föräldrar var bland de värst diskriminerade i samhället. Vi fick jobba hela tiden och att gå upp klockan fem för att tvätta är inget för mig. Främlingslegionen var ett äventyr. Jag flyttade till ett annat land (Algeriet) och upplevde regler med ett moraliskt och humanistiskt värde. Det var en brytning i mitt liv och en enorm sammanhållning i trycket av ett krig. Jag ville bli general men blev utsparkad på grund av mina sår.
Skottskador?
– Jag är invalidiserad av skottskador, tre i ena benet och en i höften. Jag låg på fältsjukhus i Algeriet i två och ett halvt år och hade ingen framtid fysiskt. Men jag tränade karate ändå med dräneringsflaskan fast vid benet. Smärtan kan man bemästra. Och så läste jag sju böcker om dagen och lärde mig språk på band. Att ta examen var en del av min rehabilitering.
Hur känns det att bli skjuten?
– Först är det en panikkänsla och man flyger iväg. Sen kommer chocken och man undrar om det bara är en själv som är träffad. Sen får man göra det bästa av det som finns kvar. Smärtan är värst några dagar efteråt.
Kan du beskriva hur det är att vara ute i krig?
– Här finns en avtrubbad syn på krig, att man skjuter en miljon skott med en blondin under armen och besegrar fienden, som oftast är en arab, utan problem. Det är en myt att det är lätt att bli hjälte. De andra skjuter tillbaka, det är små marginaler i krig. Sen luktar det krut och ofta fruktansvärt illa när folk ligger skadade. Det skriks, smälls, och gråts. Det är inte särskilt romantiskt, det förändrar människan.
Hur har det förändrat dig?
– Det har förändrat min syn på människans oövervinnerlighet och har gett mig större intresse för det humanistiska. Man fastnar inte så mycket vid det materiella. Det står inte på min grav att jag har tre miljoner på banken.
Har du använt karate som självförsvar?
– Ett tiotal gånger. Oftast till gagn för samhället. Bland annat avväpnade jag någon som sköt med luftgevär vid Hötorget, och jag slog ner någon som slog folk på tunnelbanan. Men aldrig med övervåld.
Du har ju hållit på med flera kampsporter, vilken rekommenderar du?
– Karate. Det finns en etik och moral bakom och en etikett som är fin där man visar respekt. Och det är väldigt allsidigt, du kan vara bra trots att du är gammal. Men det beror på ens personlighet vilken kampsport som passar bäst.
Ångrar du något i livet?
– Man kan inte säga att man ångrar något. Allt beror på omständigheterna. Men jag kanske skulle tagit en annan väg om jag gjort om livet och satsat på studier innan jag gick med i främlingslegionen.
Vad är du mest nöjd med?
– Jag har fått en familj vilket jag inte hade som barn, och många fina svenska vänner. Och många av mina elever här har blivit advokater, civilekonomer och läkare när de blivit vuxna.
Vad händer framöver?
– Min fru väntar barn, det blir ett stort projekt. Och jag har en ny bok på gång som handlar mer om Sverige än den förra. Och så jagar jag sponsorer till karatelandslaget.
Avslutningsvis, finns ”the crane” (från Karate kid) på riktigt?
– Ja, den finns på riktigt.
Är den lika effektiv som i filmen?
– Allt är effektivt om det utövas rätt.

Jacob Hellgren 08-545 870 84
jacob.hellgren@direktpress.se

BÖCKER:

Krigarens ros: Främlingslegionen från insidan.
Limhäftad. Illustrerad. 159 sid.
Sanshin 2001
Bokpresentation av Karl Melin: "Krigarens ros" är gripande berättelse som berör. Både mustigt och finstämt skildrar Tamas Weber sitt levnadsöde i efterkrigstidens Europa. Flykten från Ungern, de strikt reglerade livsvillkoren på barnhemmet i Frankrike, tillvaron i det mångfacetterade Paris och det hårda livet i Främlingslegionen med det brutala krigets verklighet av skräck, blod och död. Tamas Weber är född i Ungern 1942 men sedan många år bosatt i Sverige. Trots sina svåra krigsskador har han med okuvlig vilja lyckats bygga upp sin tillvaro på nytt. Hans militära kunskaper är välkända inom det svenska försvaret. Han är erkänd som tidigare landslagsman i karate och den högst graderade karatemästaren utanför Japan. Tamas Weber är en stor äventyrare som utvecklat sig i konsten att överleva.

Utgiven på engelska The Warrior's Rose, Cedar Hill Publishing 2004

Även som ljudbok: Krigarens ros : Främlingslegionen från
insidan / av Tamas Weber
Inläsare: Håkan Julander, Omfång 1 CD-R (4 tim., 41 min.)
Annotation T.W., född i Ungern 1942, skildrar sitt levnadsöde i efterkrigstidens Europa. Efter flykten från hemlandet och uppväxten på barnhem i Frankrike anslöt han sig till Främlingslegionen. Den skoningslösa drillen skapade hårdföra soldater, och T. blev skickad till befrielsekriget i Algeriet där han ådrog sig svåra skador. Realistiska stridsskildringar och en initierad bild av legionärerna.
Inläst ur Sanshin, 2001. Förlaga Stockholm : Sanshin, 2001

Artikel i Expressen

Carl Georg Teodor Westée
(1798-1865)

I legionen 1838-1846

Svenskt biografiskt handlexikon /
II:709 (1906)
Carl Georg Teodor Westée, (1798–1865).
krigare. Född i Stockholm d. 12 sept. 1798.
Föräldrar: ryttmästaren Jakob Vilhelm Westée och
friherrinnan Charlotta Fredrika Åkerhielm.

Efter enskild undervisning i hemmet ingick W., femton år gammal, som volontär vid Svea artilleriregemente samt åtföljde detsamma på fälttåget till Norge 1814. Året därefter utnämndes han till fänrik vid Södermanlands regemente och förordnades till adjutant hos presidenten i krigskollegium men lämnade af ekonomiska skäl efter någon tid fäderneslandet och anställdes 1820 som simpel soldat vid Hohenloheska legionen på Korsika. Sedan han här befordrats till underlöjtnant 1823 och till löjtnant 1830, beordrades han att åtfölja den expedition, som under marskalk Maison afgick till Grekland, samt utnämndes, efter att ha blifvit naturaliserad fransman, 1838 till bataljonschef vid »légion d’étranger» i Afrika. Det skulle blifva för vidlyftigt att här uppräkna alla de träffningar och skärmytslingar, i hvilka han under sitt vistande i Alger och Oran 1838–46 deltog.
Efter marskalk Bugeauds expedition från Mostaganem till Blida 1842 föreslogs han till öfverstlöjtnant och förflyttades 1844 i denna grad till 36:e linjeregementet, som då nyss kommit öfver till Afrika. På honom berodde nu att utbilda detta för det afrikanska krigssättet, hvilket så väl lyckades, att af de två bataljoner, hvilka under elfva månader af honom anfördes, ej mindre än nio hederslegionsstjärnor förvärfvades. Efter åtta års krigstjänst, under hvilken han i fem på hvarandra följande vintrar icke legat i säng, icke ens i hus, återvände han 1846 till Frankrike och utnämndes där 1848 till öfverste för 45:e linjeregementet.
Då han kom för att emottaga detsamma, fann han det bivuakerande i en af Paris’ förstäder och fick genast med sina soldater d. 22–26 juni deltaga i de blodiga gatustrider, som kostade tiotusen människor lifvet. Efter Napoleons val till president, utnämndes W., som förut var riddare, till officer af hederslegionen. Han lyckades ej vinna statschefens och ännu mindre krigsministerns S:t Arnauds bevågenhet, hvarför ock W:s ifrågasatta utnämning till brigadgeneral uteblef. Med anledning däraf begärde han i februari 1854 sitt afsked, gjorde ett besök i fäderneslandet 1856, vistades i Nizza 1861–64, bosatte sin slutligen i Montpellier och afled där ogift d. 21 juni 1865.
Såsom en af de många, hvilka gjort det svenska namnet hedradt i utlandet, har W. här blifvit omnämnd. Han förtjänar det äfven, såsom en man af orubblig heder, ståndaktighet och dygd.

Notis i Post- och inrikes tidningar 1841-02-09

Den 1 innevarande månad: Till Riddare af Kongl. Svärds-Orden.- Bataljonschefen i Kongl. Franska Utländska Legionen, f. d. Fändriken vid Södermanlands Kongl. Regemente, Riddaren af Kongl. Franska Heders-legionen, Carl Georg Theodor Westée.

Notis i Post- och inrikes tidningar 1841-04-21

Vår landsman, Bataljons - Chefen vid utländska legionen i Fransk tjenst, Hr Westée (som för kort tid sedan i Nåder utnämdes till Riddare af Kongl. Svärds-Orden), har nu, för sina senare bedrifter i Afrika, blifvit belönt med Heders-Legions-Korset.

Notis i Post- och inrikes tidningar 1843-09-01 Sid. 1.

Expeditionssekreteraren F W. Westée, om tullfri disposition af åtskillige utaf Sökandens broder, Bataljons-Chefen i Fransysk tjenst C. G. T. Westée, från Algier hemsände, i träffningar med de Afrikanska stammarne eröfrade vapen m. m.

Notis i Post- och inrikes tidningar 1845-08-04. Sid. 2.

(Om massakern i Dahara 1845)
Frankrike. Paris den 26 Juli. (Med särskilt lägenhet.)
Den i Franska bladen så mycket och bittert omordade katastrofen i Dahara beskrifves på följande sätt i bref af en landsman, Hr Westée, som i Franska armén på det ärofullaste tjent sig upp ifrån soldat till Öfverste- Löjtnant och Riddare, och som, deltagande i expeditionen, varit ögonvittne till det han beskrifver:
Douerah den 17 Juli. Efter 6 veckors möda att afväpna Kabylerna i Ouarenseris berg, återgick Marskalk Bugeaud till Algier och skickade Chefen för sin Stab, Öfverste Pelissier, med 4 bataljoner, en sqvadron hästjägare och 2 lätta hautbitser för att afväpna Kabylema i Dahara (massa af berg, präktigt odlade, emellan Chelif-floden, Tenes och hafvet). I anseende till de talrika och rymliga grottor som naturen der bildat, ha dessa Kabyler aldrig blifvit underkufvade af Turkarne, och nu trodde de sig ha lika godt köp med oss. När armén den 17 Juni kom i midten af dessa ofantliga trädgårdar, började de att skjuta på lägret. Den 18 om morgonen gingo 2 bataljoner af 36:te Regementet (vid hvilket jag var), kavalleriet och artilleriet för att söka dem i deras hålor. En liflig muskötteri-eld, som kom från foten af ett berg, förkunnade oss, att de då dragit sig tillbaka med qvinnor och hjordar. De tvenne öppningarne blefvo strängt bevakade. Man bar tusentals faschiner och all deras mogna säd till höjden öfver den förnämsta ingången och sedan nedkastade man dessa brännbara ämnen för öppningen af grottan. Så röktes de i tvenne timmar. Hela armén kom om aftonen och bivouaquerade öfver deras hufvuden. Andra morgonen skickades Parlementärer för att bjuda dem fred. Några Kabyler gingo ut ur grottan, och sågo så väl armén, som den ofantliga mängden af brännbara ämnen samlad öfver deras hufvuden. Men de återgingo i grottan och kapitulerade icke. Rökningen begyntes ej å nyo förrän de skjutit på oss; men då börjades den med förnyad ifver och fortsattes i 12 timmar. Den 19 om morgonen, när man gick in i grottan, fann man alla qväfde; 500 lik räknades utom de som voro i de otillgängliga delarne, 150 andra lefde ännu, men dogo nästan alla. Man kan då räkna att 800 män, qvinnor och barn denna natt omkommo. Hela stammen Ouled-Rhia är förstörd; dess rika fält och trädgårdar hafva ingen ägare. Öfverste Pellisier har gjort hvad möjligt var för att förekomma denna ohygglighet."

Notis i Folkets röst 1856-07-09. Sid. 2.

För öfversten Westée. som för någon tid sedan återkommit till fäderneslandet efter att hafva länge med utmärkelse gjort fransk krigstjenst och bevistat en mängd bataljer, gaf Lifgardets till häst officerskår i förra veckan en festlig middag och i måndags var han af artilleriets officerskår inbjuden till middag å Hasselbacken.

BÖCKER:

Peter von Möller (1809-1883, författare)

Anteckningar af och om öfverste C. G. T. Westée. 79 sid.
Stockholm, 1873
I boken finns dels hans egna krigsminnen, på franska, och dels en kortare levnadsteckning på svenska av vännen Peter von Möller.

Percival Christopher Wren
(1875 - 1941)

Aldrig bekräftat att han tillhört legionen.

Från Wikipedia:
Wren som legionär.
Wren var en mycket hemlighetsfull man, och hans medlemskap i legionen har aldrig bekräftats. Det är mer troligt att han mötte legionärer under sina omfattande resor i Algeriet och Marocko, och skickligt blandas deras berättelser med hans egna minnen som militär. Medan hans fiktiva berättelser om livet före 1914 i främlingslegionen är mycket romantiserad är hans uppgifter om legionen uniformer, utbildning, utrustning i allmänhet korrekta. Detta kan dock helt enkelt spegla noggrann forskning från hans sida.

Några rader om P C Wren och vem är det nu då?
i Dast magazine av Gösta Gillberg (1921-2011)

BÖCKER:

BEAU GESTE eller "Blå vattnets" mystiska försvinnande.
367 sid. Stockholm, Bonniers, 1926. (Pistolserien)

Sir Montagues frestelse. (The wages of virtue.) Övs. [fr. eng.] av Karin Jensen, f. Lidforss. W. & W. 1926. 339 s. (W. & W:s stjärnbok.)
Svår att hitta!

Recension av båda böckerna:

Biblioteksbladet 1927/171:

Ganska underhållande förströelselitteratur. Genrens vanliga ingredienser: det tämligen otroliga händelseförloppet och hjältens fullkomligt absurda självuppoffring och själsstyrka, över huvud taget det naiva i såväl fabel som psykologi, saknas naturligtvis icke. Men det hela är berättat med schvung och en viss avväpnande pojkaktighet. De bilder författaren lämnar av livet i den franska främlingslegionen, där händelsen i bägge romanerna till stora delar tilldrager sig, verka åtminstone autentiska.
B. Å.

Ökenfortets hemligheter. Öden i främlingslegionen.
Illustrerad med bilder ur Paramounts storfilm "Trikolorens hjältar" 352 sid. "Beau Geste", stumfilm från 1926 i regi av Herbert Brenon.
Allhem 1937

 

 

 

HÄR hittar du mer litteratur som har anknytning till Franska Främlingslegionen.