1831-2017. Litteratur på svenska, norska, danska, finska, engelska, franska och tyska. French Foreign Legion; Literature in Swedish, Norwegian, Danish, Finnish, English, French and German.

Mer

Uppdaterad 4 augusti 2016. Bild på bok Kampen om Korea

Synpunkter och kompletterande information tas tacksamt emot: KONTAKT/GÄSTBOK.

Lars Ericson Wolke (1957-)

lars-ericson-wolke-2.jpgericsson.jpgFörfattaren Lars Ericson Wolke, professor vid Försvarshögskolan, är en av Sveriges främsta experter på militärhistoria. Han är en flitig författare, skribent och föredragshållare.

Främlingslegionens återkomst. Publicerad i Populär Historia 8/2000

 

Ingvar Flink, fil.dr. i historia

Utdrag ur: Öknen brinner! Motstånd i Sahara och Nordafrika med nordiska ögon

”Flera nordbor stred i den franska legionen mot Abd-el-Krim, bl.a. den danske prinsen Aage, som var kapten. Några av dem gav ut sina minnen i bokform. De skrev om bakhåll, omringningar, en osynlig fiende, kanonmat, plundring och boskapsstölder och brända byar. Nattlig posteringstjänst var det de fruktade mest, då många fick halsen avskuren och sina vapen stulna. Ett ständigt gissel var den idiotiska kadaverdisciplinen.
Widar Swahn var legionär 1921-26 och tillbringade mycket tid i Rifbergen (Marschera eller dö. En svensk i franska främlingslegionen, 1928). Tillgången på vatten var viktig och han upplevde vid flera tillfällen hur Rif-gerillan kunde avleda vattendrag eller förorena dem i syfte att genom törst göra sina fiender stridsodugliga.
Swahn och de andra svenskarna i legionen ifrågasatte inte Frankrikes rätt till Nordafrika, men de betraktade samtidigt sina motståndare som frihetsälskande folk. Swahn menade att hade Krim haft tillgång till mer och bättre vapen hade Frankrike inte lyckats besegra honom. Han bevittnade Krims avfärd efter kapitulationen.
Gösta Sehler var korpral i legionen under Rifkriget (Äventyr i franska kolonier, 1946). Han var med om att bränna upp Rif-böndernas skördar som ett led i den brända jordens taktik.
G.V. Jönsson hade varit underbefäl i svenska armén, men blivit arbetslös efter regementsnedläggningarna 1927 (Fem års tjänst i franska främlingslegionen, 1959). Han deltog i rensningsoperationerna i Anti-Atlas och Sahara efter Rif-kriget fram till 1935. För honom var legionen platsen för pliktkänsla, tapperhet, kamratanda och stordåd. När berber låg i bakhåll var de lömska mördare, när legionen gjorde detsamma handlade det om hjältedåd.
Bertil (anm. Bertel) Kurtén var finländsk legionär 1922-27 (Fem år i främlingslegionen, 1928). Han var liksom Swahn kritisk till den destruktiva disciplinen i legionen och han tog avstånd från Frankrikes kolonialpolitik. Det var naturligt för honom då han varit aktiv i finländarnas arbete för frigörelse från Ryssland och därför förstod berbernas kamp för sitt oberoende.
Han beundrade deras vilja till självständighet. För honom var Abd-el-Krim en frihetshjälte och ett militärt geni. Enligt Kurtén var Krims mål att inspirera till motstånd mot kolonialismen i hela Nordafrika och Sahara”.

Hela texten HÄR

Anders Frankson

anders-frankson.jpgMilitärhistorisk författare

SMB:s Artikelserie Vietnam del 9:
Legionens nederlag i franska Indokina. Läs mer!

Av främlingslegionens sex bataljoner bestod två av fallskärmsjägare, eliten inom legionen. 1953 luftlandsattes 1. bataljonen med 654 soldater där hälften var vietnameser som hade svurit legionen trohet, ”jag är legionär, inte vietnames”.


Lars Gyllenhaal (1968-)
Lennart Westberg

lar-gyllenhaal.jpgGyllenhaal med modern militärhistoria som specialitet. Ledamot av Svenska Militärhistoriska Kommissionen.

Blogg

/lennartwestberg-248x300.jpgWestberg, kriminalpolis som publicerat flera artiklar om nazistiska massförbrytelser och skrivit en uppmärksammad studie om svenskarna i Waffen-SS.

 

 

 

 

BÖCKER:

Svenskar i Krig 1914 - 1945
Historiska media 2004
/svenskar-i-krig.jpg
Detta är boken om svenskarna i Främlingslegionen, Finlands armé, Internationella brigaderna i Spanien, Waffen-SS, US Army, Röda armén
m fl arméer.

Flera legionärer finns omnämnda i boken. Bland andra, sergeanten Nilsson i Narvik 1940.
Vem var denne Nilsson som också är nämnd bara med sitt efternamn i böcker av Tano, Ronnö och även i dansken Christensens bok Sahara-Narvik-Brest?
Enligt Gyllenhaal/Westberg lär han heta Östen Nilsson vars vidare öden är okända. 
Folkbladet

/swedesatwar.jpgThe book is also published in English.

Swedes at War: Willing Warriors of a Neutral Nation, 1914-1945
/members-of-the-swedish-volunteer-corps-within-the-french-foreign-legion-nils-pe
Aberjona Press 2007
WW1:Members of the Swedish Volunteer Corps within the French Foreign Legion. Nils Persson, Edgard Meissner, Elow Nilson, Olof Bremer and Ivan Lönnberg.>

Per Tycko Granberg och Fredrik (Frédéric) Peters
.

Fler svenskar stupade för la France, Lars Gyllenhaals artikel i Krigsmyter, nyhetsbrev som ges ut av Per-Anders Lundström i samarbete med Svenskt Militärhistoriskt Bibliotek.

Per Tycko Granberg (1908-1945) I legionen 1929-1945. Tog värvning samtidigt som Gösta Valdemar Jönsson och Assar Tano. Efter Narvik 1940 tog han tjänst i de Gaulles fria franska trupper och stupade i Tyskland.
Fredrik Peters (1924-1945), stockholmsgrabb som jag inte hittat fler uppgifter om.

/svenskar-i-krig-2015.jpgSvenskar i krig 1945-2015 av Lars Gyllenhaal/Lennart Westberg
Historiska Media 2015

/grundstrom.jpgInnehåller ett kapitel om främlingslegionären Ingvar Grundström från Haraby i Jämtland. Han var i legionen 1960-63 under Algerietrevolten.

Expressen


Per Iko (1963-)

per-iko-2.jpg/pinnarvik-3.jpgMajor i kavalleriet, fil.mag. i militärhistoria vid Försvarshögskolan.

SMB: Från ökensand till ishavsfjord. Främlingslegionen i Narvik 1940

 

Nils Källkvist

pennan-svardet.jpgPennan & Svärdet, 9/2006

Om bl.a. krutets utveckling och Främlingslegionen. 32 s., 17 x 24 cm, rikt ill. i färg och svart/vitt, klammerhäftad, mjuk pärm. ARTIKLAR I DETTA NUMMER: Per-Arne Persson: ''Krutet som förändrade världen''; Nils Källkvist: ''Marschera eller dö'' (om Främlingslegionen).

Pennan & Svärdet är en kombination av bokkatalog och tidskrift från bokklubben Svenskt Militärhistoriskt Bibliotek. Tidskriften innehåller bokanmälningar och fristående artiklar i militärhistoriska ämnen.

Tomas Nilson, fil.dr i historia

tomas-nilson.jpgHär hittar du:

1/ “Den feminine legionären”

2/ Förväntningar på äventyr, mystik och manliga dåd. Om grusade förhoppningar bland svenska främlingslegionärer ca 1890–1960.

3/ Uti Cafardens röda dimma…
Våld och vanmakt bland skandinaviska främlingslegionärer ca 1930-55. Presentation av ett föredrag.

Tomas Nilson höll seminarium på Försvarshögskolan i maj 2014:

Inför elddopet. Mod, död och evighet bland svenska främlingslegionärer, 1920–1954.

Bo Pellnäs (1939-)

Den vänlige legionären.

Publicerad 15 februari 2013 i Kristianstadbladet

När man ser på Frankrikes militära insats i Mali förundras man över hur dess armé löser sina uppdrag i Afrika. Under de senaste tio åren har man flera gånger ingripit i farliga situationer för att rädda franska medborgare, för att stabilisera något som är på väg att bli kaotiskt och ibland säkerligen bara för att tillvarata franska ekonomiska intressen.

Det man sätter in är oftast en begränsad styrka om 2 000 - 3 000 man ur Främlingslegionen, som utför det jobb de har ålagts och gör det med förvånansvärt få förluster och stor snabbhet. Det förefaller som om man opererar snabbare, säkrare och inte minst klokare än vad amerikanerna förmår göra. Jag har inga bevis för detta påstående, men väl ett antal funderingar som möjligen underbygger dess trovärdighet.

Främlingslegionen tycks agera utan den massiva underhållstjänst, som länge varit amerikanernas kännetecken där deras förband sätts in. USA:s vilja och förmåga att ta hand om sina soldater är till synes utan gräns. Där etableras underhållsbaser som kan erbjuda allt från kycklinggrillar till glassmaskiner, fältsjukhus av yppersta klass och allt annat som tänkas kan. Det är beundransvärt men tynger förstås organisationen och låser många soldater till skydd av baserna. Svenskar som tjänstgjort tillsammans med amerikanska förband häpnar också över hur mycket som bestäms av föreskrifter och reglementen, sällan anpassade till den verklighet där man befinner sig. Själv är jag på kant med den amerikanska soldatutbildningen, där tuffa sergeanter tycks ha som främsta uppgift att jaga skräck i nyinrykta rekryter. På stridsfältet blir ju soldaterna ändå alltid mer rädda för fienden än för sergeanten.

Men, frågar sig då vän av ordning, är det inte just samma metoder som alltid använts i Främlingslegionen? Mina erfarenheter tyder inte på det. Jag kom till Balkan med tron att Främlingslegionen består av råa soldater och sadistiska befäl. Jag fick anledning att ompröva min uppfattning. Jag besökte flera förband och hade ofta kontakt med legionärer på flygplatsen i Sarajevo. Man får leta efter mer korrekta och vänliga soldater än dessa, som trots ständig beskjutning lugnt hanterade alla sorts besökare, alltifrån generaler, diplomater, hjälparbetare och lycksökande frilansjournalister. Förhållandet mellan befäl och soldater föreföll att vara det bästa. Officerarna är alltid franska medborgare, men också många av soldaterna är fransmän, som mot bestämmelserna fuskat sig in i legionen med hjälp av pass från någon av de före detta franska kolonierna.
I den svenska armén har vi länge skickat officerare på utbildning i USA. Det är synd att vår oförmåga att tala franska hindrar oss att djupare undersöka om inte den franska försvarshögskolan vore av intresse även för våra officerare.
För övrigt anser jag att Gotland måste försvaras.

Mikaela Sundberg (1977-)

Stockholm University, Sweden

Seminarium på Försvarshögskolan 7/11 2011

Broderskap - en skiss till begreppsutveckling

Detta seminarium kommer att presentera ett sociologiskt forskningsprojekt om franska främlingslegionen vilket tar sin utgångspunkt i det mytomspunna militära elitförbandet som ett exempel på en total institution.

Militärhistoriskt seminarium: 16/12 2015 Kl. 15:00 till 17:00

Främlingslegionen inifrån – ett organisationssociologiskt perspektiv.

Lejonsköldska salen, Försvarshögskolan Föreläsare: Mikaela Sundberg, Stockholms universitet

Bok

/mikaela-sundberg-a-soc-.jpgA Sociology of the Total Organization: Atomistic Unity in the French Foreign Legion
Ashgate 2015

Examining the organization of everyday life inside the regiments of the French Foreign Legion

 

Jacqueline Vennström

Berättelser och berättande
Linköpings universitet ht 2010

Under Främlingslegionens fana under förra seklets första hälft

En essä om legionärsberättelser
Lockelser eller varningar?
Du hittar den HÄR!

Denna essä tittar på tre självbiografier av män som levt under devisen ”Marschera eller dö!” i flera år, och de gjorde det i Saharas öken och Atlasbergens höjder på grund av desperata beslut. De tre legionärerna är Erwin Carlé (Skrev under pseudonymen Erwin Rosen), Gösta Valdemar Jönsson och Harry Forberg.

/theodor-broch2.jpg/the-sunday-morning-star-jun-1-1941-2.jpgTheodor Broch

(Norrman, 1904-1998)

Artikel i The Sunday Morning Star - Jun 1, 1941, om Brochs flykt till Sverige, undan tyskarna i juni 1940.

BÖCKER:

/theodor-broch.jpg/theodor-broch-fjallen-vantar.jpgFjällen väntar Albert Bonniers förlag 1943.

Theodor Broch var borgmästare i Narvik den 9 april 1940 och var den som fick leda förhandlingarna med de tyska ockupanterna. Två gånger blev han dömd till döden av tyskarna, men han lyckades fly till Sverige och vidare till USA. Denna bok skrev han för amerikanska läsare (The Mountains Wait. Michael Joseph, London, 1943). Översättning Nils Holmberg. Kartor och krigsbilder från Narvik. 

Gunnar Cederschiöld

(1887-1949, konstnär och författare)gunnar-cederschiold.jpg

Verkade bl.a. i Paris. Representerade Sverige i Fäktning (värja) i Olympiska Spelen i Amsterdam 1928. Oplacerad i både individuellt och lag. Bilden hämtad här: Svenskt biografiskt lexikon (art av Erik Vennberg.), hämtad 2012-07-25.

BÖCKER:

/gunnar-cederschiold-krig-och-hem.jpg

Krig och hem. Karaktärer, interiörer och äventyr från Frankrike och England. Illustrerad. 182 sid.
Lund, C. W. K. Gleerups förlag, 1916.

Innehåller kapitlet "Svenskarna i främlingslegionen”. Cederschiöld tror att det är drygt 20-tal svenskar som värvat sig till legionen. Han nämner Herman Thomas, Sven Blom, Oscar Nyberg, Elof Nilsson (Elow Nilson), Marinmålaren Sandström och Blondell.

Recension i Biblioteksbladet / Första årgången. 1916 / 137

Förf. till I väntan på segern har här lämnat nya skildringar av livet bakom och vid fronten. Han berättar om »franska barn i lek och allvar», om engelska soldater, om franska präster och deras insats i kriget, om svenskarna i främlingslegionen o. s. v. I skildringarna finner man samma vakna iakttagelseförmåga, samma livliga framställningssätt, samma medkänsla med krigets offer, som framträdde i det föregående arbetet. Även denna gång har förf. illustrerat sina skildringar med egna karakteristiska teckningar. F. H.

Ebbe Gyllenstierna

/gyllenstierna-ebbe.jpgSekundchef, militärattaché (1911-2003)/gyllenstierna-vapen.jpg

Tillhörde den friherrliga ätten GYLLENSTIERNA AF LUNDHOLM nr 3

BÖCKER:

Kungl. Krigsvetenskapsakademiens Handlingar och Tidskrift, 1990, 6:e häftet

/gyllenstierna-narvik.jpg''Den franska expeditionen till Narvik 1940” sid 325-331

Innehåll: Wilhelm Odelberg: ''Minnesteckningar över bortgångna ledamöter'' (s. H:207-215) | Robert Lugn: ''Akademiens årsberättelse 1989-1990'' (s. H:217-219) | Sven-Olof Olson: ''Styresmannens anförande på högtidsdagen'' (s. H:221-222) | Lars-Ivar Nero: ''Driftsäkerhet hos våra stridsfartyg - Hur säkras den i anskaffningsprocessen?'' (s. H:223-283) | Erik Norberg: ''I fädrens spår för framtids segrar. Framväxten av ett utåtriktat arkivstöd'' (s. H:285-294) | Tomas Ries: ''Nordiska konsekvenser av förändringar i Sovjetunionen och Europa'' (s. H:295-304) | Bengt Wadensjö: ''Vad gör en fältbiskop?'' (s. T:321-323) | Ebbe Gyllenstierna: ''Den franska expeditionen till Narvik 1940'' (s. T:325-331) | Jan Östlund: ''Stridsvagnen i framtiden'' (s. T:333-347) | Stig Strömbäck: ''Neutrals in International Politics'' (s. T:349-373) | Torsten Örn: ''På vakt för freden'' (s. T:375-376).

Richard Halliburton

/halliburton-2.jpg/flygande-mattan.jpg(1900-1939, amerikansk upptäckare och äventyrare)

 

BÖCKER:

Den flygande mattan. Inb. Båda omslag, lite hårt skurna, är medbundna. Illustrerad. Utvikbar karta över flygrutten 303 sid. Holger Schildts Förlag Stockholm 1934.

Richard Halliburtons och Moye Stephens (amerikansk testpilot) flygning Paris-Manila 1931-32 med en Stearman C3B med en 225-hk Wright J-5 motor. Med avstickare till Nordafrika och främlingslegionen (47 sid. med illustrationer)

 flygande-mattan-3.jpg flygande-mattan-4.jpg

Recension i Tidskriften Tiden N:r 6, 1 juni 1935

Rickard Halliburton: Den flygande mattan. Schildts förlag. 111. 302 sid. 9:50 kr.
Den flygande mattan hörs ju närmast som en sagobok. Som sådan skulle den väl ock ha ansetts förr i världen, men nu äro vi ju bortskämda med möjligheter att komma fram även genom luften på »flygande mattor». Det är en flygtur genom Europa, en del av Afrika ned till Timbuktu, över Asien och bort över Sundaöarna. Kan man nu få veta så mycket under en flygtur, då man sitter instängd uppe i luften? Ja, det beror på hur brått man, har. Förf. och hans pilot ha tagit det med ro och vilat ut lite här och där och sett sig om. Det ges rätt fylliga bilder både från negerlivet i Timbuktu, från Marocko, från franska främlingslegionens strider och marscher samt från Borneo. Mera kan man ju inte begära i en bok. Och det är faktiskt inte bära flygäventyr, tvärtom; komma de i skymundan. Sådant som andra resenärer uppehålla sig vid i det oändliga, sandstormar och pontonbrott o. dyl., halkar förf. lätt och lekande förbi och talar i stället om infödingsliv och annat dylikt. Man får verkligen veta en hel del i boken och förf. håller styvt på att det är sant, sedan hans berättelser i tidigare böcker utsatts för tvivel. Dessutom är boken väl skriven och bra översatt.

Maths Holmström

(1879-1947, överstelöjtnant)

maths-holmstrom.jpgStred i Afrika 1921-22 på franska sidan.

maths-holmstrom.jpgBÖCKER:

Det kalla landet med den heta solen. Minnen från Marocko. 178 sid.
Åhlén & Åkerlund 1926.

Översatt till franska:
Un pays de gel et de soleil: Au Maroc avec un officer suédois.
Préface du maréchal Lyautey. Avec 81 illustr.
Berger-Levrault 1930

Ur Ord och Bild Trettiosjätte årgången. 1927/316:

En annan Afrikabok, Det kalla landet med den heta solen, för oss till norra Marocko, där författaren, Maths Holmström, varit med på franska sidan som artilleriofficer under expeditioner mot berberna, — expeditioner till oländiga trakter bland södra Atlasbergen, där enligt författaren knappt någon europé satt sin fot alltsedan legionerna på kejsar Claudii dagar drogo den vägen fram.
Det rör sig om strider under åren 1921—22, alltså något innan det egentliga Abd-el-Krim-kriget.
När militärer överhuvud kunna skriva alls, skriva de oftast bra och intressant, vilket delvis beror på att de verkligen ha något att skriva om och inte som vanliga turister ängsligt måste hålla utkik efter någon slumpsensation duglig att förvandla till litteratur. Krig må vara en betänklig sak, men som ämne för en berättelse om egna upplevelser hör det utan tvivel till de bättre. Det ställde sig besvärligare för Xenophon att göra god litteratur av fredliga ting än av minnena från de dagar, då han och lake-daimoniern Cheirisophos manövrerade med sina tiotusen mellan Kunaxa och Sinope.
Major Holmström skriver klart och ledigt, och det krig han skildrar är, litterärt sett, ett bra krig, — fört under pittoreska förhållanden mot vilda och tappra motståndare, för vilka plundring och strid utgöra den naturliga sysselsättningen, och med skärmytslingar och sammandrabbningar av lagom storlek för att kunna återges som en överskådlig helhet.
Dessutom är en avdelning ur främlingslegionen med, och det är alltid intressant folk att läsa om: Förutom yrkesmilitärer räknar legionen inom sina led icke blott kroppsarbetare, utan även studerat folk av olika kategorier, affärsmän, filosofer, jurister, ja, alla fakulteter finnas representerade. Då en gång en brunn skulle grävas, lämnade en legionär som varit gruvingeniör högst värdefulla upplysningar, och då en gång vid en begravning av de stupade fältpräst saknades, uppdagade en f. d. präst sitt yrke genom att anmäla sig till att förrätta jordfästningen.

Maths Holmström  skrev en artikel i Hemmets Veckotidning nr 16 1938 "Främlingslegionen, de utstöttas, förtappades och de tragiska livsödenas legion."

Läs också Ingvar Flinks artikel: Öknen brinner! Motstånd i Sahara och Nordafrika med nordiska ögon.

Bertil Hult

bertil-hult2.jpg/bertil-hult-sahara-affisch.jpgBÖCKER:

Genom äventyrens land. Ensam över Saharas öknar på motorcykel. 251 sid.
A. Bonniers. 1931

<Bilden från benzzon.se

 

Recension i Biblioteksbladet 1932/117

Den kände sportsmannen skildrar här en ganska märklig färd genom Afrika, rik på allvarliga strapatser och riskabla situationer, men intressant även av annan anledning. H. är djärv och kallblodig och aldrig dumdristig, och han genomförde med seghet och skicklighet sitt företag. Målet var från början Kapstaden, men vid Niger, där H. insjuknade, måste färden avbrytas — man kan endast beundra, att han höll ut så länge. Första delen av boken behandlar Stockholm—London —Gibraltar och är av mindre intresse. I den andra fäster man sig, oavsett själva färden, vid historierna om främlingslegionen och om det fantastiska projekt, som kallas Transsaharajärnvägen. C. S—g.

Kurt Håkanson (1911-1957)

Svensk biografisk handbok / 1957 / 450

Håkanson, Kurt Conny, kapten, Bonn, f. i Kinnarumma, Älvsb. L, 2/3/11 av fabr. Conny H. o. Anna Gülich; stud:ex. Lund 30, kapt. 43, KHS 45-47, tjg fst o. genistabsasp. 47-50, sambandsoff. mell. Sv. sjh i Korea o. 8. amer. armén 50-51, medarb. SvD sed. 52, dess korresp, i Västtyskl. sed. 56. Skr.: Kampen om Korea (51), Gul soldat ser rött (52), Vittne till våld (56). Gm. (39) Eva Enhörning, f. 18, dtr av gen:kons. Emil E. o. Maria v. Hartman.

BÖCKER

/kampenomkorea.jpgKampen om Korea.
Inb. Illustrerad. 152 sid
Hörsta Förlag AB 1951

 


/gulsoldat.jpgGul soldat ser rött
Häftad, 166 sid, illustrerad med kartskisser och bl a foton av främlingslegionärer. 
                           Hörsta Förlag AB 1952.

Från baksidetexten: "Kurt H är aktiv infanterikapten...och en av Sveriges mest uppmärksammade krigskorrespondenter genom sina reportage från det oroliga Fjärran Östern.Nu senast har han tillbringat några månader i Indokina,där han på närmaste håll mött kriget mellan Fransmän och kommunister...Författaren skisserar den oerhört komplicerade bakgrunden till dagens virrevarr av händelser. Kurt Håkansons skildring är ögonvittnets och den skolade militärens."

 

Anna Levertin

BÖCKER:

Anna Levertin (1869-1960) 
På nära håll. Minnen från det stridande Frankrike.
P. A. Norstedt & Söners Förlag. Stockholm, 1917. 112 sid. Illustrerad.         

Biblioteksbladet 1918 /199

Innehållet är tydligt angivet genom underrubriken. Hade denna bok kommit tidigare, innan vi fått så många skildringar av krigets hemska förstörelse, hade den säkert väckt större uppmärksamhet, än vad nu måhända blir fallet. Lidandet och nöden — ty härom handlar boken mest — lära väl dock icke undgå att göra intryck, hur mycket vi än läst. Ett präktigt kapitel är det näst sista, om »storsvensken» Karlsson, vilken som menig i främlingslegionen tjänat under officerare, »så hårda, att de ej ens brinna i helvete». — Som är att vänta, har förf. utpräglade franskvänliga sympatier, ehuru hon undviker direkta omdömen; berättelserna om »bochernas» framfart äro ofta lagda i franska kvinnors mun.         S. S

Frode Lindgjerdet

/kampen-om-narvik.jpgKampen om Narvik 1940. Tyska alpjägare, franska främlingslegionen och den svenska järnmalmen.
Inb. 190 sid. Illustrerad.

Svenskt Militärhistoriskt Biblioteks Förlag 2014

Baksidestext: "Tidigt på morgonen den 9 april stävade en armada av tyska jagare in i Ofotfjorden med Narvik som mål. Tysklands angrepp mot Norge var i full gång. Den viktiga malmhamnen i Narvik var ett viktigt mål för Adolf Hitler och den tyska krigsmaskinen. De måste försäkra sig om den viktiga försörjningshamnen för svensk malm, så att produktionen av tysk krigsmateriel inte avstannade. Dessutom var det viktigt att hinna före Storbritannien och Frankrike. På väg in i fjorden sänktes de två pansarskeppen Norge och Eidsvold och många norska marinsoldater miste livet. Striderna flyttade sig efter hand från vattnet och upp i bergen runt staden. General Carl Gustav Fleischer mobiliserade sina norska styrkor i 6. divisionen och tillsammans med brittiska, polska och franska styrkor på marken, i luften och till sjöss gick han till angrepp mot general Eduard Dietls bergsjägare som hade förskansat sig i staden och i bergen bort mot gränsen till Sverige. Striderna blev hårda och onådiga. General Fleischer och hans soldater var nära att besegra Hitlers elitsoldater och tränga tillbaka dem över gränsen till Sverige när de allierade plötsligt beslutade att dra sig ur striderna och lämna norrmännen åt sitt öde: kapitulationen."

/kampen-om-narvik-norska.jpgNorska originalet
Militære Operasjoner; Kampen om Narvik 1940
Ares Forlag 2013

 

 

 

Gösta Moberg (1894-1975) 

gosta-moberg-3.jpgC Gustaf (Gösta) Moberg, Officer, forskningsresande.
Gift i New York 1946 med Marie-Louise d’Esternaux f. 1913, som dog samma år. Vad hände?

<Porträttet av Moberg kommer från: Svenskt biografiskt lexikon (art av Lars Thor), hämtad 2012-09-16.

Hederslegionär 1952>/moberg-diplom1.jpg

Sin 3,5 år långa expedition i Afrika avslutade Moberg 1952 i Sidi-bel-Abbés, där han under högtidliga former erhöll den förnämliga utmärkelsen "Legionere de I:ers Classe Honoraire" Honneur et Fidelite, Ordre du regiment no 201, AU GRADE DE LEGIONNAIRE ds 1ere CLASSE HONORAIRE, Monsieur le Docteur Gösta Moberg.(Hederslegionär av 1:a klass); en sällsynt utmärkelse till en person som icke-enrollerad i Främlingslegionen.
gosta-moberg-2.jpgBÖCKER:

Rädslans land. Sexton tusen kilometer genom Sahara och Sudan. Illustrerad. Inb 430 sid. Utvikbar karta! Första omslag medbundet. Innehåller kapitel om Franska främlingslegionen.
Bonniers 1927

 

gosta-moberg-502x712.jpgFrämlingslegionen och dess land.
Illustrerad. Häftad. 233 sid. Första upplagan. Stämpel på försättsbladet. ”För benägen anmälan”.
LTs förlag 1952

Denna bok behandlar Franska Främlingslegionen och Marockos sällsamma land. Innehåller minnen, intryck och upplevelser från ett flertal besök hos Legionens skilda truppförband. Studierna omfattar en tidrymd av 30 år. Det är författarens önskan att bringa till en större allmänhets kännedom sanningen om den trupp, som tyvärr är så misskänd inte minst i vårt land.

Översatt till franska:

La Légion étrangère et son pays d'élection. 200 sid.
Lavauzelle, Paris 1956

Un ouvrage à la fois historique sur la Légion étrangère et ses combats jusqu'à la guerre d'Indochine, mais également une présentation de la vie des légionnaires.

Även som ljudbok:

Främlingslegionen och dess land / Gösta Moberg

Inläsare: Eric Linderholm, Förlaga: LT, Stockholm 1952. Omfång 1 CD-R (6 tim., 5 min.)
Annotation Initierad skildring av den franska, och i någon mån spanska, främlingslegionen, grundad på förf:s erfarenheter från många resor i Marocko där han bland annat kunnat följa legionen i fält. "I sin iver att resa ett äreminne över legionen går han stundom väl långt i idealiseringen av dess och fransmännens civilisatoriska insatser i Nordafrika", hette det i en recension i Biblioteksbladet 1952.moberg.jpg

Äventyrens land. Illustrerad. Inb. 240 sid.

Denna bok utgör ett sammandrag av min tidigare reseskildring ”Rädslans land, 16.000 kilometer genom Sahara och Sudan”, med uteslutande av det, som antages kunna tynga en ungdomlig läsekrets. I stället har jag tillagt en del förut ej publicerade upplevelser, vilka jag tror skall kunna intressera äventyrslystna ungdomar. FÖRFATTAREN.
Harriers Förlag 1956

Kapitel om främlingslegionen har försvunnit i detta sammandrag men en hel del militärt finns dock kvar.  

/gosta-moberg-lektyr-28-1935.jpg/gosta-moberg-lektyr-1935.jpgMoberg skrev också artiklar i tidningen Lektyr på 1930-talet.

Läs också Ingvar Flinks artikel: Öknen brinner!  Motstånd i Sahara och Nordafrika med nordiska ögon.

 

 

Notis i STRÖMSBOKEN 
Mot bättre tider. 1934 -1935
Ströms Hembygdsförening Årsbok l993 Årg 57

SKANDALÖST! 24 okt 1934

(LT) Författaren Gösta Moberg föreläste i Strömsund över den s.k. främlingslegionen. Av den tämligen osammanhängande framställningen kunde man lätt få den uppfattningen att Moberg tjänstgör såsom värvningsagent för den beryktade kåren i Afrika.
Det kan ej bortresoneras att föreläsningen var smått skandalös, och man må betänka att föreläsningsverksamheten understödes av såväl stat som kommun. De små anslagen för folkbildningsarbetet kunna säkert användas på bättre sätt.
Under föreläsningen omtalade M. flera gånger att han inom kort åter skulle bege sig ner till sina vänner, de förnäma riffkabyldödarna nere i Afrika. Där kan han passa men däremot inte som kulturspridare ute i svenska bygder.

Gösta Moberg på föredragsturné i USA 1939

Notis i Vestkusten, Number 8, 23 February 1939

/namnlos.jpgVid Patriotiska Förbundets möte i måndags beslöts det att även i år arrangera en John Ericsson-fest i Sw. Am. hall. (Swedish American Hall) Denna fest får i år en enastående betydelse därigenom att en framstående svensk upptäcktsresande dr Gösta Moberg kommer att hålla en intressant föreläsning om franska främlingslegionen i Morocko, vilken han besökt under sina äventyrliga expeditioner i Afrika. Denna legion av djärva äventyrslystna krigare, har inom sina leder haft åtskilliga skandinaver såväl som män av alla andra nationaliteter. Dessutom blir det ett kort intressant John Ericsson-program med musik och sång.

Artikel i Vestkusten, Number 14, 6 April 1939

Prins Majoren i Främlingslegionen. För Vestkusten av Gösta Moberg.

Inom Främlingslegionen finner man de mest olika folkelement och individer, som någon psykolog kan önska sig. Där står den ur samhället utstötte vid sidan om fursten, vilken av pur äventyrslystnad, av blodets kraft lockats ut i krigets ohygglighet. Kan någon människa förklara, varför en kunglig prins, kusin till Europas nästan samtliga kungar och gift med en förtjusande prinsessa, som har alla förutsättningar att giva ett furstligt hem den familjelycka, som är möjlig, tar anställning som vanlig major. Varför överger en sådan man hem, ställning och allt för att tjäna en sak, som i själva verket är honom ganska främmande. Prins Aage av Danmark är icke vern som helst från någon synpunkt. Han är icke allenast furste av blodet, han, är vid sidan därav människa, officer, ja bäst sagt soldat, som levt soldatens enkla liv och känner med honom och förstår hans tankar och känslor. Prins Aage har under sin tjänstetid vunnit ett synnerligen gott namn inom legionen, inom den trupp, där man värderar karlatag och ett gott hjärta. Det förtäljes att prinsen eller, som han inom legionen kallas, major Aage, vid flera tillfällen under tröttsamma marscher stigit av sin häst och låtit någon utschasad legionär rida i stället, under det att han själv fortsatt vidare till fots. Det kan kanske intressera en eventuell läsekrets, om jag förtäljer ett av hans äventyr, under den nyss avslutade pacificeringen av Marocko.

Från slutet av sommaren det ena året intill början av vintern året därpå låg prins Aage uppe i Atlasbergen i fortet La Kelaa sysselsatt med att ombesörja transporterna för de yttersta militärposternas behov av ammunition och förnödenheter i övrigt. Till ett litet fort hade 35 2-hjuliga kärror anlänt mod kuskar och mulåsnor med vars hjälp förråden skulle föras vidare till en avlägsen liten fästning, Tadout. Det är en tidig augusti-morgon marschen begynner, en morgon, som endast kan upplevas i vilda Atlas. Sedan kl. 5 f. m. är den lilla konvojen på väg med 30 man ur prinsens kompani som arriärgarde och flankskydd, under det att infött kavalleri, s. k. spahis, säkrar täten. Snart nog skingras nattmörkret och bleka strimmor båda det första, svaga gryningsljuset medan så småningom en röd solskivas gnistrande strålar kasta ett purpursken över ett av världens praktfullaste landskap. Den långa raden av människor och djur slingrar sig långsamt fram genom bergen. Någon väg finnes icke, utan blott en liten stig, vars ringa bredd knappt tillåter kärrorna att komma fram.

Terrängen är ödslig och vild — vad kan man annat vänta i hjärtat av Marocko — och delvis bevuxen med buskar och träd, vilka just ej bidraga att vidga synvidden. Det är ett ganska osäkert företag, att med en konvojs värdefulla förnödenheter hege sig från en plats till en annan. Därför är också innan huvudposten lämnas telefonorder given till alla de fort, som ligga i färdriktningen, att sända ut en styrka till skydd och först indraga denna, sedan konvojen passerat. Skaran av män och djur tager sig lugnt fram i den besvärliga terrängen ungefär 12 km., men så leder den knaggliga stigen plötsligt fram till en smal, eländig bro, som för över en tämligen djupt framilande flod. På andra sidan finns en tätt bevuxen klyfta, ovanför vilken två militärposter ligga mitt emot varandra, och när karavanen närmar sig bron, brakar plötsligt en dundrande gevärssalva emot oss. Jämmerropen från sårade människor blanda sig med skriandet från de förskräckta mulåsnorna, då skotten knalla. Men ögonblicket därpå ljuder en kraftig kommandostämma och order komma snabbt och klart, halt göres och hela styrkan ledes in på ett skyddat ställe. Fienden, berberna, som ligga dolda i den djupa sänkan, fortsätter emellertid beskjutningen, oaktat de båda forten ingripa med såväl gevärseld som bombardemang med granater. Bron är omöjlig att passera i samlad trupp, men konvojen måste fram till varje pris. Berberna äro fruktansvärda fiender och en natt med dem inpå sig är för den ringa styrkan ien säker död. En ny order gives och i full galopp under häftigt kulregn bär det över, kärra efter kärra med vissa mellanrum. Det är ganska spännande ögonblick, men antingen är farten för stof eller skjuta de illa av pur överraskning, ty konvojen kommer över utan alltför stora förluster.

Efter denna händelse återtar styrkan sin lugna marsch genom en terräng, som stiger alltmer. Spahis rida framför, men utgöra dock ett svagt skydd mot en fiende, som döljer sig så väl, att lian är-kart när omöjlig, att upptäcka och som ibland har den djärvheten att släppa de framtågande legionärerna några få tiotal meter in på livet, varefter han plötsligt försvinner för att en kort stund senare avlossa en salva från ett helt annat håll. Flankskydden äro också utsatta för ideliga överfall och en gång smäller det från en irad buskar alldeles inpå. Prinsen skyndar därför till hjälp med ett 15-tal man, men han finner vid framkomsten två av sidostyrkans folk döda och deras gevär bortförda. Det hela har gått med sådan fart, att fienden var försvunnen, innan legionärerna fingo tid att skjuta. Sådan krigföring tar på nerverna, och man är fullkomligt hjälplös mot en motståndare, som man icke ser och vars eld man måste besvara i blindo. Emellertid letar sig konvojen, berberna till trots, ut ur den buskiga terrängen och upp på en öppen slätt. Till höger på omkring 400 meters avstånd höjer en bergrygg sina blånande linjer och till vänster i ien liten palmlund ligger en mindre militärpost. Marschen fortsätter och man nalkas Tadouts fort. Ett hundratal meter framför posten finnes en liten sänka, som skyddar för krypskyttar. Där samlas kärrorna och så köra tre av dem i full karriär in i fortet under der att marockanerna dolda i bergssidornas klyftor roa sig med att sända en eller annan kula efter dem.

Medan urlastningen av kärrorna pågår bereder manskapet sin måltid. Det gäller att vara klar fortast möjligt för att hinna tillbaka till slutmålet, fortet La Kolaa, före mörkrets inbrott. När det åter bär iväg till huvudposten går det därför hastigt. Berberkulorna äro just ej behagligt sällskap och som det sluttar nedför och det icke beridna manskapet sitter i kärrorna går det fort nog. Att som prins Aage ligga i 18 månader i ett litet fort långt från all ära och redlighet torde ej vara något nöje, åtminstone för en man, som är född och uppvuxen i civilisationens koncentrerade lyx. Man måste verkligen vara bestämd för ett äventyrligt liv, om man skall kunna trivas med det. Jag tror nästan att manskapet på en sådan post har det trevligare än befälhavaren, som ju alltid på grund av sin ställning måste vara mera ensam. För att få tiden att gå hittar man på allt möjligt i nöjesväg. I en av de kringliggande små fästningarna hade folket satt igång med en kasper-teater, vilken om söndagarna ambulerade runt till de övriga forten till stor förtjusning för de stora barn, som kallas legionärer. Prinsen förtäljer att i sin post anordnade han örn kvällarna boxningstävlingar eller också gav kompaniets sångförening konsert. En sak, som är av oerhörd betydelse, är maten på en plats, som uteslutande är beroende av tillförseln, men som dock är bättre lottad än vad som är fallet under ett fälttåg. Så här är t. ex. matsedeln för manskapet på La Kolaa: På morgonen choklad och kakor, till middag sardiner, potatis och tomat-sallat, soppa, kött mod grönsaker, efterrätt och kaffe. Till aftonmål serveras soppa, kött, grönsaker och kaffe. Även om maten på en sådan liten militärpost är god och ett och annat oskyldigt nöje även ingår i det dagliga livet, så sköter en tämligen onådig natur om att det ändock finns tillräckligt med vedervärdigheter för att man helst skulle önska sig vara på en annan plats.

— Tråkigt nog, säger major Aage, låg mitt fort i ett sandigt hål och varje dag vid middagstiden började vinden blåsa och sandkornen komma silande fram, först i smala remsor och så i breda band, för att till slut bilda en enda sky, som inneslöt hela posten och vilken först upphörde i soluppgången. Så fram i september började regnet, starka tornados och virvelvindar. Plåttaket på mitt hus  behagade i ett sådant oväder förflytta sig cirka 100 m. bort och under samma storm svämmade floden över och förvandlades till en bred forsande vattenmassa som tog med sig den bro, över vilken transporterna brukade föras till posterna. Det blev att hugga timmer för att snarast möjligt reparera skadan och så en vacker solskensmorgon medan bergen ännu glänste violetta i det försvinnande diset, korn jag dit med manskap och materiel och började arbetet med brons iståndsättande. Men länge hade vi ej hållit på förrän kulorna började på att susa obehagligt nära, och marockanerna svärmade omkring oss, så att vi måste avbryta arbetet. Nästa dag återvände vi med två kulsprutor och närliggande fort utsände folk till vårt skydd och efter åtta dagars arbete var bron färdig. Men redan samma natt korn en ny stormflod och bron gick ali världens väg, så att vi måste i stället arrangera en övergång med i floden utlagda stenar.

Posterna ligga tätt inom stridszonen i Marocko, men mellan dessa finnas mången gång små torn under kommando av ett underbefäl med några mans besättning. Omkring 400 meter från Tadouts fort låg ett sådant litet torn, vars chef var en korpral, vilken under sig hade tre man. Den ene av legionärerna var arab och känd för att vara en mycket rå individ. En morgon spanade man förgäves efter ett livstecken från tornet och postchefen i Tadout gick dit, men när hail kommer in i tornet, ser han till sin fasa korpralen ligga badande i sitt blod på golvet. Den ende kvarvarande var en ung rysk legionär, som blivit vansinnig. Det visade sig, att de två återstående legionärerna hade mördat sin korpral och deserterat över till fienden under nattens lopp med en låda patroner och sina två gevär. Senare fingo vi veta, att marockanerna skurit halsen av deni båda strax efteråt.

Men det är icke endast tragedier, som utspelas på de små posterna, utan ibland händer nog så muntra episoder, så som följande, vilken visar att man kan roa sig ganska ordentligt även i en liten ökenstad. Löjt. Raab, som tidigare en tid som sergeant tjänstgjort på prins Aages kompani, låg förlagd i en liten ort på gränsen till de stora ökenvidderna, då major Aage händelsevis fick en kommendering i samma trakt. Raab beslöt då att inbjuda sin förre kompanichef på en så skandinavisk middag, som resurserna tilläto, vilken dock lyckades sträcka sig till dansk akvavit och delvis svenskt smörgåsbord. Major Aage anländer mycket riktigt i god tid, binder sin häst vid ett träd utanför Raabs bostad och välkomnas av sin värd. Tjugofyra timmar senare knackar en person på dörren och frågar om någon i huset möjligen känner till vern hästen, som nu stått där bunden ett helt dygn, tillhör. — Middagen tycktes ha varit ganska svensk.

Prins Aage låg sedan en tid en gång i ett avlägset bergfort, då en dag kocken kommer in och berättar, att det till majoren anlänt en korg innehållande sex levande duvor och kocken föreslår därför, att de skola anrättas på lämpligt sätt. I tanke att någon vänlig och omtänksam kamrat sänt duvorna som omväxling i den enformiga dieten, svarar prins Aage därför: En briljant idé, min vän, det blir ett behagligt avbrott i vardagsmaten. Duvorna avlivades, stektes och åtos med behörigt tilltugg och en tid förgick. Så kom där en dag ett stort kuvert innehållande ett papper med franska statens stora stämplar på och förfrågan, om man varit betjänt med duvorna och haft någon nytta av dem. Majoren svarar och tackar för fåglarna, som redan voro uppätna och hade smakat mycket gott. Något senare korn ytterligare en skrivelse, dock av annat innehåll. Brevet löd: Till etc. etc. I anledning av att major låtit för sitt privata kök anrätta sex stycken brevduvor, vilka avsetts att vid kritiska tillfällen befordra meddelanden, så ådömes han o. s. v. Prins Aage låter omedelbart tillkalla kocken. — Hör du min gosse, hur var det egentligen med de där duvorna vi åto upp ? Hade de en ring ovanför ena foten? — Jo, svarar legionären, det hade de bestämt, när jag tänker efter. — För pocker, — ryter major Aage — begrep du då inte, att det var brevduvor.

Jörgen Nielsen (1909-1983)

BÖCKER:

På moped genom Europa, Sahara och Afrikas djungel. 159 sid
Författares Bokmaskin 1980

 /jorgen-nielsen.jpg”För att underlätta affärerna är det bra att vara en kändis. Bokförfattaren har för avsikt att åka moped till Kapstaden för att bli en framgångsrik mopedförsäljare. Han lånar en standard Crescent med Sachsmotor och utrustar den med 23 liters bensintank och 18 liter vattentank. Start från Stockholm i slutet av november 1954, beräknad restid 6 mån. Genom Danmark, Tyskland, Frankrike till Algeciras i Spanien. Följer Afrikas kust till Agadir. Får tillstånd att följa efter Främlingslegionens försörjningskonvoj på den illa beryktade piste nr 1 till Atar. Sedan ensam genom öknen till Dakar”...
Bild och utdrag av text från Benzzon.se

Kassettbok:
Inläsare: Anne Asplund, 3 ljudkassetter (4 timmar 30 minuter)

Förf. reste för 25 år sedan (1954-55) till mörkaste Afrika på tvåhjuling. Strapatserna skulle i dag vara betydliga, då var resan knappt genomförbar. 

Thorsten Orre 1889-1975

orre.jpgUr Vem är vem? /Götalandsdelen utom Skåne 1948 / 752-53
Viking Nils Thorsten Orre, major, turistbyråföreståndare, Göteborg, född. 28/2/1889 i Linköping. Underlöjtnant vid Norrbottens regemente 1910, löjtnant 1914, kapten 1924, på friv. överg:stat 1927, major i reserven 1939. Kompanichef vid skidlöparbataljonen i Boden 1925-27, bataljonschef vid fältregementet I19 1939-40, tjänstgjort i franska armén 1921-22, deltagit därunder i fälttåg i Sahara o. Västafrika. Föreståndare för STF:s byrå i Göteborg sedan 1927. (Död 1975)

Bilden hittad här: Signaturen Faithless, Thorsten Orres barnbarn.

BÖCKER

Skisser från öknen. 256 sid. 
Wahlström & Widstrand 1922

Biblioteksbladet / Åttonde årgången. 1923 / 177

Skisser från öknen. W.& W. 1922. 256 s. Ill., kart. Np. 7:50.
Förf. har efter kriget tjänstgjort som officer vid franska armén under ett års tid, därav större delen vid ett saharakompani långt inne i öknen, och därunder deltog han i ett strapatsrikt strövtåg, som förde honom långt åt sydväst genom knappast kända ökentrakter. Expeditionen var riktad mot en skara rövare från berabererna, den enda okuvade ökenstammen i Sahara, och berättelsen härom, med dramatiska episoder och en spänning, som en äventyrsroman kunde avundas, fyller nästan hela den senare hälften av boken. Såväl här som framför allt i de tidigare kapitlen meddelar förf. även skildringar och iakttagelser från öknen och ökenliv, som äro mycket intressanta och på sina ställen korrigera eller avvika från gängse föreställningar. Hela framställningen är livlig och medryckande, och språket behandlas med en viss stilistisk talang. Boken är ett gott tillskott till den populära geografiska litteraturen; för skolbiblioteken är den en god ungdomsbok. S. S.

Strövtåg i hjärtat av Sahara. Nya skisser från öknen. 259 sid.
Wahlström & Widstrand 1924

Förf. utgav 1922 under titeln »Skizzer från öknen» (Bibl.-bl. 1923, s. 177) en skildring från sin tjänstgöring som officer i franska armén i Nordafrika, och detta hans arbete erhöll ett gynnsamt mottagande, som var lika allmänt som välförtjänt. Hans nya bok är, kan man säga, en fortsättning på den föregående och äger dess väsentliga egenskaper. Han har en framstående litterär förmåga, hans skisser äro ovanliga i sitt slag och ge en livlig bild av öknens tjusning och dess fasor, dess mödor och dess lärdomar. För dem, som sätta värde på reseskildringar, böra »strövtågen» varå av största intresse, och detsamma gäller de bibliotek, som ge plats åt litteratur av detta slag. S. S.

Ingen mans land - strövtåg och rövarjakter i Sahara. 189 sid.
Wahlström & Widstrand 1926

Intressant bok skildrande livet i västra Sahara. Beduiner och främlingslegionärer, expeditioner i öknen. Rikt illustrerad med foton, dessutom en karta över området.

Biblioteksbladet 1927/207-208

Trots aeroplan och bilar m. m. av modern teknik finns det ännu kvar ett stycke öken Sahara med kameler och oaser, sandstormar och t. o. m. rövare. Det är den öknen med dess lockande charm och farliga äventyr som Thorsten Orre denna gång gjort till föremål för sin kultiverade och fängslande berättarkonst. I fransk krigstjänst har han upplevat äventyren, och när man läst dem underskriver man gärna hans påstående, att det i det tysta därnere i öknen utföras sportbragder som skulle kunna göra en olympiamästare minst sagt fundersam. Ingen mans land är av ojämförligt större värde och intresse än flertalet fabricerade rövarromaner.

Ord och Bild / Trettioandra årgången. 1923 / 543

HÄROMDAGEN kom undertecknad av en händelse att bläddra i en nyutkommen bok. Dess titel var: Skisser från öknen av Thorsten Orre. Jag ögnade i den och kunde konstatera en hel del vackra bilder, däribland en som föreställde en arabisk ryttare på en stegrande häst och som osökt kom mig att minnas De Amicis’ målande skildring från en färd till Fèz. Men ämnet föreföll mig inte vidare lockande. Jag har ju t. ex. läst Ole Olufsens »Sahara». Vad kunde denne okände författare väl bjuda av nytt? Men jag hade inte hunnit läsa många sidor förrän jag blev förvånad och — betagen. Det kan nämligen inte förnekas, att med denne unge författare har den svenska litteraturen erhållit en av sina allra bästa reseskildrare. Detta är ganska mycket sagt, men jag säger det med övertygelse. Det är en ung svensk officer som i denna bok skildrar sina upplevelser. Han tillhör synbarligen ett norrländskt regemente. Från Bodens skidbackar har han för en bröståkommas skull sökt sig ned till Saharas heta och torra luft. Men han vill inte vara overksam. Därför söker han och erhåller tjänstgöring vid de franska trupperna i Algeriet. Dragen av öknens mystik söker han sig allt längre in, dit där ingen turist satt sin fot. Han anhåller sålunda om transport till Sahara-kompaniet, som fransmännen satt upp längst inne i hjärtat av öknen, — en ansökan som säkert icke utan en viss häpnad över det excentriska däri beviljades. Nio månader tillbragte han så i den stora öknen, och då han åter kom till en järnvägsstation, hade han tillryggalagt femtusen kilometer över de öde vidderna.
Under den sista tiden av sin tjänstgöring fick han tillfälle deltaga i spännande äventyr, nämligen en jakt efter en stam av rövare och slavhandlare, vilket förslagna villebråd dock till större delen lyckades klara sig från sina förföljare. Det är dessa minnen författaren nu skildrar. Han gör det med en aldrig svikande säkerhet. Lugnt och stilla men med färg och reflexer glider hans stil; han äger en målares öga och han besitter den för så väl pennans som penselns män sällsynta förmågan att kunna skildra rörelse. Hans i beskrivningen av detta djurfattiga land här och där instuckna djurbilder äro anmärkningsvärt levande. Över hela hans framställning ligger något rättframt, manligt och okonstlat, som väcker sympati. Under jakten på slavhandlare hade infångats en kamel och i en vid dess sadel bunden påse hittades en naken, förskrämd och ytterst vanvårdad negerunge — ett flickebarn på ungefär två år. Den svenske officeren tog hand om kräket. Men som han i fråga om späda varelsers uppfostran icke hade annan erfarenhet än i fråga om hundvalpar, nödgades han anlita liknande metod. Historien om »Yetti», åt vilken hennes svenske farbror förfärdigade skallror av kolokvint och ett halsband, bestående av på en lädertråd uppträdda kulor av kamelspillning, är en av de vackraste och mest levande berättelser jag på länge läst.- Birger Mörner.

Louis Sparre

(1863-1964, svensk greve, konstnär, grafiker, möbeldesigner och författare).

/louissparre.jpg/sparre-af-sofdeborg-nr66.jpgTillhörde den Grevliga ätten SPARRE AF SÖFDEBORG nr 66

<Porträttet från Stockholmskällan.

 

 

Ett Marockominne -dagboksanteckningar under resa i Algeriet och Marocko.
Ingår i Ord och Bild. Illustrerad månadsskrift, 1925: Fjärde häftet.
Wahlström & Widstrand, Stockholm. 1925.
I berättelsen, på sidorna 213-223, från resan 1921-22 nämns en del om främlingslegionen och franska trupper. Här ett litet utdrag:

 ”Tre vagnar upptagas uteslutande av soldater tillhörande främlingslegionen, som sändas till fronten norr om Fez. Just som tåget sätter sig i rörelse få vi till medpassagerare befälhavaren för truppen, en lång, mager, senig sergeant med stålkall blick och ärrigt ansikte… …Han är ryss, har deltagit i kriget i Galizien såsom löjtnant vid ett husarregemente, blivit sårad sex gånger och belönats med Georgskorset. Han har här under sitt befäl många landsmän, som liksom han i främmande tjänst söka bryta sig nya vägar i livet. Han tänker efter vissa tjänsteår söka inträde vid officersskolan i S:t Maixens och drömmer om att småningom erövra officersepåletterna. Hans öppenhjärtighet föranledde från min sida en fråga huruvida bland hans män funnes några svenskar. Vid nästa station gå vi tillsammans ut, och svenskar efterfrågas. Endast en dansk anmäler sig. En gladlynt, godmodig dansk, som tyckes förtjust över tillfället som erbjudes att få tala modersmålet. Han har varit i Canada och såsom canadensisk soldat vid fronten i Nordfrankrike deltagit i världskriget. Nu har han tagit värvning i främlingslegionen på fem år. Han finner ej tjänsten allt för hård, trives bra och hoppas på att med legionen efter tjänstgöring i Marocko bliva sänd till Tonkin och få se mera av världen. Det är enligt hans mening ett praktiskt sätt att lära sig franska, såsom det varit att lära sig engelska i canadensiska armén. Tyska får han även antagligen på köpet, då största flertalet av legionärerna utgöras av tyskar. Det lilla tåget rasslar vidare…”
Hela reseberättelsen kan läsas HÄR

/flaggasverige-2.jpg
Ivor Thord-Gray / Thord Ivar Hallström
(1878–1964)

ivor-thord-gray.jpgFödd i Stockholm. Död i Florida. Lär ha stridit för legionen i Tonkin 1909.

bragdernas-man-gray.jpgBÖCKER:

Gösta Moberg

Bragdernas män 1959, där ingår på sidorna 158-168.
Ivor Thord-Gray — krigare, organisatör och forskare.

Övriga bragdmän i boken: Bernt Balchen, William Beebe, Sten Bergman, Rolf Blomberg, Gustaf Bolinder, Richard Evelyn Byrd, Peter Freuchen, Lauge Koch, Charles Lindberg, Eric Lundqvist, Hans Pettersson, Vilhjalmur Stefansson.

/thord-gray.jpgBirger Hultstrand
De stora äventyren. Bragder och sällsamma upplevelser.
Bonniers 1968

Thord-Gray - Äventyrens man på sidorna 127-157. Med illustrationer.

ivor-thord-gray2-2.jpgBiografi av Stellan Bojerud (1944-)
Ivor Thord-Gray: soldat under 13 fanor
Sivart Förlag 2008

Detta är berättelsen om en skoltrött stockholmspojke som 1893 gick till sjöss som elev i legendariska fullriggaren Abraham Rydberg och slöt sitt liv som generalmajor både i Ryssland och i USA. Hans väg till upphöjelsen gick via Boerkriget och Mexikanska revolutionen, där han tid red tillsammans med legendariske Pancho Villa. Sedan följde skyttegravarna i Frankrike under första världskriget och ryska inbördeskriget i Sibirien.
Som detta inte var nog hann Ivor Thord-Gray med att bli författare, vetenskapsman, dubbel världsmästare i bågskytte, multimiljonär och stordonator samt lite vid sidan om detta den som inspirerade Edgar Rice Burroughs till berättelsen om Tarzan. Genom att han under flera år på somrarna bodde granne med Astrid Lindgren kom han även att inspirera henne till delar av hennes litterära produktion.
Ivor Thord-Gray är en av de få svenskar som erhållit både Nordstjärneorden och Svärdsorden. Än mer ovanligt är att han 1919 förvärvade ärftligt ryskt adelskap.
Berättelsen om Ivor Thord-Grays äventyrliga liv är och förblir helt osannolik om det inte vore så att allt går att verifiera med bevarade handlingar i offentliga arkiv, såsom Armémuseum, Kungliga Biblioteket, Forskningsarkivet vid Umeå Universitet och brittiska War Records Office.

Joakim Langer (1957-)
Mannen som hittade Tarzan. 192 sid.
Sivart Förlag 2008

/mannen-som-hittade-tarzan.jpgI bokserien Svenska Äventyrare åker vi i väg på återupptäcktsresor. Läsaren får följa Joakim Langers arbete när storyn växer fram, hur han fascineras av ett levnadsöde och söker efter mer information. Han reser till spännande platser i äventyrarens fotspår och ställer frågan tänk om. Han beskriver händelser som har skett och reflekterar över det man inte med säkerhet vet. Han tillåter sig att jämföra med vår tid och sina egna referenser. Det blir till en subjektiv skildring som dock fängslar och fascinerar.
Joakim Langer ger dessa bortglömda eller okända levnadsöden nytt liv i nutidens ljus för en ny generation läsare.
Först ut är en otrolig berättelse om en fantastisk man. Thord Ivar Hallström gick till sjöss vid 17 års ålder strax innan sekelskiftet 1800-1900. Han hamnade i Sydafrika där han först arbetade på farmer innan han tog värvning i brittiska armén och deltog i Boerkriget. Detta blev början på en fantastisk världsomspännande militär karriär.
Langer lockas av en händelse som Hallström själv upplevde som en parentes. Ett samtal med en reporter resulterar i en artikel som i sin tur inspirerade Edgar Rice Burroughs att skriva boken Tarzan apornas son. Langer döper därmed Hallström till Tarzanfarsan.
Vi får följa Hallströms liv i bland annat Sydafrika, Singapore, Mexico och Florida. Langer försöker se förbi den korrekta militären och fånga lite av personen bakom uniformen.

Hugo Wachtmeister

(1867-1940, greve, lantbrukare, författare och riksdagsman)/wachtmeisterhugo.jpg

Tillhörde den Grevliga ätten WACHTMEISTER AF JOHANNISHUS nr 25

Kapitel i bok:

På jakt efter solen. Reseminnen. 388 sid. Med 55 bilder och 32 planschblad.
Stockholm, Alb. Bonniers Boktryckeri, 1917

Innehåll: På jakt efter solen; Runt Korsika; Lazzaronernas dag; Nationerna på turiststråt; På osäker grund; Europas vackraste punkt; En färd till Lipariska öarna; Franska Nord-Afrika som turistland (Allmänt skaplynne; Oran; Tlemcen; Legionärernas paradis; Oran - Tunis); Lekmannaintryck från Egyptens fornlämningar (Tempel och gravar; Ett besök i egyptiska museet); Gatuliv i Kairo.

Torsten Örn (1933-2007)

Främlingslegionen på marsch

Sammanfattning av Torsten Örns artikel i KKrVAHT nr 6 2001. (Kungl. Krigsvetenskapsakademien, handlingar och tidskrift)

Många tror att den franska Främlingslegionen gick i graven tillsammans med det franska kolonialvälde den hjälpt till att bygga upp på 1800-talet och försökt rädda efter andra världskriget. Men så är det inte.

Som Tony Geraghty visar i sin nyutgivna bok March or Die. France and the Foreign Legion finns Legionen i hög grad kvar. Men nu är den främst baserad i Provence och på Korsika med detachement i Franska Guyana, Djibouti och på Mayotte. Huvuduppgiften har varit att stötta franskorienterade regimer i Afrika. Men enheter ur Främlingslegionen har också deltagit i Gulfkriget och i olika fredsfrämjande insatser på Balkan. Psykologiskt och politiskt har den varit mycket bättre ägnad för sådana aktioner än värnpliktiga, men den har ibland visat sig för småskalig och ibland för skjutglad.

I dag (2001) uppgår numerären till 8 000 man från 138 länder. Anonymiteten är fortfarande garanterad. 46 procent kommer från det forna östblocket, men officerarna är fransmän.

Article in RSAWSPJ no 6 2001 English

 

 

 

 free web counter Counter Powered by  RedCounter
pagerank check

Flag Counter

Sidokolumnen uppdaterad 
11 oktober 2017 Ny finsk legionär: Kaarlo Kurko

Välkommen till www.foreignlegion.n.nu.

framlingslegionen-sidi-bel-abbes-1950.jpg

 

 

 

Länkar

KÖPES!
Arne Thour:
Dånande hovar: äventyrsberättelse från Nordafrika och franska främlingslegionen.
Svenska Allmogeförlaget, Vetlanda 1943

/flaggatyskland-2.jpgDeutsche bücher

/flaggastorbritannien-2.jpgEnglish books

/flaggafrankrike-2.jpgLivres français

/flaggadanmark-2.jpgDanske bøger


/flagganorge-2.jpg
Norske bøker


/flaggafinland-2.jpgSuomen kirjat


/flaggasverige-2.jpgSvenska böcker

Svenskar i legionen:

Edgar P. Andersson (Egna böcker)
Lars Jesper Benzelstierna (Kapitel i bok av Björn Axel Johansson)
Wilhelm Boberg (Egen bok)
Johan Felldihnj (Kapitel i bok av Barbro Lindqvist)
Curt Lennart Fjellström (Kapitel i bok av Henry R. Leo)
Harry Forsberg (Egna böcker)
Sven Forssell (Egen bok)
Ivor Thord Gray (Biografi av Stellan Bojerud. Biografi av Joakim Langer)
Peter Hassel (Kapitel i bok av Anders Carlén/Mattias Falk)
Knut E. Häll (Egen bok)
Gösta V. Jönsson (Egna böcker)
Bengt Korch (Egen bok)
Ivan Lönnberg (Kapitel i bok av F.U. Wrangel)
Allan Mann (I tre böcker)
Elow Nilson (Egen bok)
Torsten Nilsson (Egen bok)
Sture Ronnö (Egna böcker)
Curth Samuelsson (Egen bok)
Henning Sandell (Ingår i biografin över Martin Sandell)
Martin Sandell (Biografi av Bertil Nelsson)
Nils Gustaf Ulric von Schoultz (Biografi av Ella Pipping)
Gösta Sehler (Egen bok)
Edvard Stjernström (Egna böcker)
Erik Söderqvist (Egen bok)
Widar Swahn (Egna böcker)
Roland Strandberg (Egen bok)
Assar Tano (Egna böcker)
Tamas Weber (Egen bok + bok med Thomas Nilsson på engelska)
Carl Georg Teodor Westée (Levnadsteckning av Peter von Möller)
Karl Einar Vide (Egen bok, men troligtvis inte i legionen)

Här är närmare 220 till som jag hittat små notiser om i dagstidningar m.m.
1831-2017. Se under "Artiklar"

Edgar P. Andersson, Gustav Andersson, Paul Almgren, Dick Beer, Peter Helioder Beijerlied, Einar Bengtsson, Lars Jesper Benzelstierna, Ragnar Benzen, Émile Hermann Benzien, Tony Berglund, Pascal Paul Bergman, C. T. Bergman, B. Bergmann, Per-Olof Billing (Per "Swansson"), C.T.A. Björck, Sven Blom, Percival Blomqvist, E. Blondell, Wilhelm Boberg, Otto Fredrik Wilhelm. F. Bogren, Olof Bremer, Charles Brener Hermann dit Perres, G. A. Broling, August Byman, Christer Byström, Mon Fredrik Bäcklinder, Carl Vilhelm Edgard Carlsson, G. A. Carlström, Adalbert Ceckhail, Johan Otto Elis Cederblad, Frédérick Dahlberg, Carl Dahlgren, Arne Dahlström, Sverre Dahlström, Sören Anders Arne Dennerfors, Waldemar Dombrowski, Josef Doré, Olof Edman, Johan Håkan Ejde, Ekberg, Edwin Ekdahl, W. Eklund, Leif Ekström, C. G. Elgström, Tage Eliasson, Fred Eriksen, Erik Adolf Erikson, E. B. Eriksson, Edmond Pétrus Hilmez Eriksson, Kenneth Eriksson, Nils August Erson, Egon Evertsson, Johannes "Johan" Felldihnj, Curt Lennart Fjellström, Ernst Edvard Flygare, Harry William Forsberg, Sven Forssell, Roberto Charles Ghisler, Holger Gilleström, Walter Gorlich, Per Tycko Granberg, Per Algot Grankvist, Ivor Thord-Gray (Thord Ivar Hallström), Carl Wilhelm Gredin, Henrik Gren, Lars Griph, Ingvar Grundström, Bengt Grylin, Reidar Gustafsson ("Reidar Emmanuel"), Erich Agne Göthlin, Wiljem Hadik, Kurt Haijby, Alf Karl Hajdukiewicz de Pomian, Jörgen Hammarström, Aage Erhard Hansen, Per Hansson-Flygare, Peter Hassel, Bo Havrell, Björn Hedlund, Curt-Wilhelm Heitsch, Holmgren, Maths Holmström, Tore Hållström, Knut Edvin Häll, Runar Höiom, Gösta Hörlin, Emile Jaconelli, Ruben Jarleborn, Gunnar Johansson, Hans Johansson, Kurt Johansson,  G. E. Jonsson, Bertil Jäderberg, Helmer Järnström, Erik Jönsson, Gösta Valdemar Jönsson, Lennart (Folke) Karlsson (Bata), ”Storsvensken” Karlsson, John William Kennedy, William Kohrtz, Bengt Korch, Sergei von Kothen, Karl Magnus Kullin, Carl Ernst Källander, Adolf Lagerheim, Alfred Lagerheim, Landgren, Nils Alfred Lidén, Sven-Bertil Lidström, Carl von Lieven, Lill, Carl Lindahl, Sten Lindmark, Sture Lindskog, Kjell Lindqvist, Allan Ljungquist, Henric Ljungqvist, David Lundberg, Mauritz Lundberg, Gunnar Lundquist (von Bergenheim), Viktor Lundquist, Wilhelm Luri, Semen Lynik, Ivan Lönnberg, Sander Mally, Allan Mann, Edgard Meissner, Miller, Gösta Moberg (hederslegionär), Johan Mollisson, Elow Gaston Nilson, S. B. Nilsson, Torsten Nilsson, Alfred (Fredi) Nissels, Per Uno Nordell, Olle Nyberg, Henry Nyman, Bernt Olofsson, Nils Ove Olson, Carl Olsson, Torsten Orre, Axel Gabriel Oxenstierna af Eka och Lindö, Victor Pierre Paganini, Nils Persson, Charles Peteres, Frédéric Léopold Marie Peters, Rudolf Petersén, Håkan Pettersson, Karl Axel Evert Pettersson, Sporre Wend Auguste Pettersson, N. Pihl, Willy Prante, Ernst Johan Eberhard Quensel, Alfred Casimir Reverony Saint Cyr, Alf Robertson, Sture Ronnö, Rouget de S:t Hermine, Simon Rubenkoff, Erik Rusén, Curth Samuelsson, Henning Sandell, Martin Sandell, Fritz Sandström, Nils Gustaf von Schoultz, Carl Gunnar Schreiber, Gösta Sehler, Carl Anton Setterberg, Bur Konrad Sjöberg,  Julius Konstantin Stenberg, Edvard Stjernström, Roland Strandberg, Carl Sundberg, Milton Sundin, Karl Hugo Sundsted (avrättad av tyskarna), Widar Swahn, Viktor Svanberg, E. Swedenhjelm, Harald Rune Yngve Svensson, Ivar Svensson, Jan Svensson,  Swensson, Rudolf Söderlindh, Erik Söderqvist, Assar Tano, George Bulmer Tarbit, Mats Thilander, Herman Thomas, Karl Thor, Daniel William (Billy) Thorin, Olof Thorsen, Bror Ture Thulstrup-Thun, Ensio Tiira (finländare), Jack Ulvensten, Bénno Wagschal, Axel Walleen, Tamas Weber, Weinberg, Carl Georg Theodor Westée, August Victor Wickenberg, K. E. Vide, Karl Erik Widman, Gustave Wirén, Linus Värdling, Mårten Åberg, Hans Åslund, Owe Örneståhl, Linus Övringe.

            
Utländska legionärer: 
Litteratur Utland.  
Artiklar & notiser Utland2

Anders Abel (Pseudonym, Norrman, bok)
Per Edvin "Sahara" Andersson (Finländare. Bok på finska)
Pierre Andersen (Dansk. Notis)
Svend Aage Andersen (Dansk. Notis)
Henrik A. Angell
(Norrman. Böcker på norska)
Trond Antonsen (Norrman. Artikel)
Jani Anttola (Finländare. Bok på finska)
Anton (Dansk. Bok på danska av Sjak Svendstorp)
Bernt Balchen (Norsk-Amerikan. Egen bok på norska)
Torkild Balsler (Dansk. Notis)
Ole Baltzersen/Christian Ebbesen (Dansk. Böcker på danska)
J. G. Becher (Dansk. Notis)
Ragnar Benediktson (Dansk. Kapitel i bok av Tove Nielsen)
O. Berg (Dansk. Notis)
Mogens Birch (Dansk Notis)
Oswald Bjerring (Dansk officer. Notis)
Reino "Cognac" Björkqvist (Finländare. Bok på finska)
Otto Ferdinand Bjørneboe (Dansk. Notis)
Tony Bohman (Norrman. Artikel)
Donald Bonnevie (Norrman. Notis)
Jan Peter Brettschneider (Dansk. Egen bok på danska)
Daniel Bruun (Dansk. Egen bok på danska)
Løjtnant Castberg (Dansk. Notis)
Marius Christensen (Dansk. Notis)
Svend R. Christensen (Dansk. Egen bok)
Trygve Christiansen (Norrman. Artikel)
Aage Eberhardt Christoffersen (Dansk. Notis)
Andre Fouchard Christoffersen (Dansk. Notis)
Bertel Harald Cohn (Dansk. Notis)
Wagn S. Dantoft (Dansk. Egen bok på danska)
Erik Henry Dederding (Dansk officer. Notis)
Niels C.C.E. Dehn (Dansk. Notis)
Knud Henry Devantier (Dansk. Notis)
Adolph Wilhelm Dinesen (Egen bok på danska)
Ole A. Dovre (Norrman. Bok på norska)
Jørgen Egeberg (Norrman. Notis)
Hjalmar Eidsaa (Norrman, Artikelserie i Lektyr)
Einar Ørum Ekdal (Dansk. Notis)
Jules Eliasen (Dansk. Notis)
Bjørn Engelin (Norrman. Notis)
Carl Engholm (Dansk. Egen bok på danska)
George Ingart Espeland (Norrman. Notis)
Charles Fentz (Dansk. Notis)
Viggo Feveile (Dansk. Notis)
Koss Finkelnagel (Dansk. Notis)
Wolfgang Fischer (Tysk/Norrman. Egen bok på norska)
Christian Fjerdingstad (Egen bok på franska)
Victor Frandsen (Dansk. Notis)
Ove Frohn (Dansk. Bok av Aage Krarup Nielsen)
Carl Freundt (Dansk?. Artiklar)
Flemming Garde Jørgensen (Dansk. Artiklar och notiser)
Paul Marie Gaudin de Villaine (Dansk. Notis)
Friedrich Glauser (Schweizare. Egen bok)
Sigurd Gotaas (Norrman. Nämnd i bok norska)
Sven Grøntved (Dansk. Artikel)
Kenneth Gudmundsen (Norrman. Artikel)
Arvid Gulbæk Obolensky (Norrman. Biografi på norska av Jan Bjørkelund)
Sverre Gundersen (Norrman. Notis)
Hans Habe (Ungersk/Österrikare. Egen bok)
Torben Hage (Dansk. Notiser)
Laurits Christian Hagemann Andersen (Dansk. Notis)
Arvid Hansen (Dansk. Två böcker på danska)
Brian Hansen (Dansk TV-Dokumentär. Notis)
Bruno Søndberg Hansen (Dansk. Artikel)
Hans Peter Hansen (Dansk. Artikel)
Henrik Hansen (Norrman. Notis)
Joseph Christian Hansen (Dansk. Notis)
Jack Hansen (Dansk. Egen bok på danska och svenska)
Jakob Birger Hansen (Dansk. Bok på danska av Peter Ernstved Rasmussen)
Joseph Christian Hansen (Dansk. Notis)
Kent Hansen (Dansk. Bok på danska)
Oskar Hansen (Norrman. Artikel)
A. Hanson (Dansk. Notis)
Birger Hansted (Dansk. Notis)
John Harvey (Engelsman. Egen bok)
Adolphe Cristian Hausson (Dansk. Notis)
Wilhelm Heinemann (Norrman. Artikel)
Thomas Heinrich (Dansk?. Notis)
Jakob Heymann Sauerberg (Dansk. Notis)
Valdemar Heyn (Dansk. Notis)
Jesper Hirtsgaard (Dansk. Bok på danska)
Niels Hjelmfeldt (Dansk. Artikel)
Gotfred Anton Hoffmann (Dansk. Godefroy Antoine Hoffmann, e-bok på danska)
Henrik Hovland (Norrman. Böcker på norska)
Peter Hovmand (Dansk. Två böcker på danska)
Hans Christian Hoyer (Dansk. Notis)
M. Højby (Dansk. Notis)
Eiler de Hølck (Dansk. Notis)
Anders Høst (Dansk. Notis)
Jens Ibsen (Dansk. Årbog 2015)
Isak Isaksen (Norrman. Artikel)
Mogens Ishøi (Dansk. Notis)
Axel Jacobsen (Dansk. Brev)
Arne Jensen (Dansk. Egen bok på danska)
Emil Jensen (Dansk. Notis)
Finn Rasmus Jensen (Dansk. Notis)
Hans Christian Marius Jensen ”Marokko Jensen” (Dansk. Notis)
Harald Jensen (Dansk. Notis)
Hérald Olav Jensen (Dansk. Notis)
Jens Jensen (Dansk, Artikel)
Niels Leth Jensen (Dansk, Artikel)
Niels Rasmus Jensen (Dansk. Notis)
Orla Westy Jensen (Dansk. Notis)
Peter Uffe Jensen (Dansk, Artikel)
Julius Johannesen (Norrman. Artikel)
Oscar ”Fesa” Johansen (Norrman. Artikel)
Niels Olaf Uldall Juhl (Dansk. Notis)
Felix Jungell (Finlandssvensk. Egen bok)
Aarne Edward Juutilainen "Marokon Kauhu" (Finländare. Bok på finska)
Ernst Jünger (Tysk. Omtalad i bok av Florian Illies)
Lauri Johannes Järvinen (Finländare. Bok på finska)
Olav Jøntvedt (Norrman. I bok om Waffen-SS)
Arnold Jørgensen (Dansk. Notis)
Carl Jörgensen (Dansk. Notis)
Elith Alfred Jørgensen (Dansk, Bok på nätet)
Fritz Jørgensen (Dansk. Notis)
Nich Christian Jørgensen (Dansk. Notis)
Maximilian Kirsch (Tysk. Bok Av Hans Paasche)
Kai Kiær-Andersen (Dansk. Bok på danska)
Christian Lauritz Kjøller (Dansk. Notis)
Niels Paulli Krause-Jensen (Dansk. Artikel) 
S.Krogh (Norrman. Notis)
Kaarlo Kurko (Finländare. Egen bok på finska)
Hans Christian Welling Nielsen (Dansk. Artikel) 
Klaus Krohn Wiese (Norrman. Notis)
Bertel Kurtén (Finlandssvensk. Egen bok)
Petter Kristian Kyvik (Norrman. Notis)
Brian Lange (Dansk. Egen bok på danska)
Georg de Lange (Norrman. Notiser)
Pierre-Oliver Lapie (Fransman. Kapitel i bok, på norska av Steinar Brauteset)
Aage Cornelius Larsen (Dansk. Notis)
Christian Alfred Larsen (´Dansk. Egen bok)
Niels Peter Larsen (Dansk. Notis)
Olaf Larsen (Norrman. Notis)
Svend Børge Larsen "Rav-Larsen" (Dansk. Artikel)
Harry Lehtonen (Finländare. Bok på finska)
Carl Johan Bernhard Lindahl (Dansk. Notis)
Lorenzen (Dansk. Notis)
I. Lund (Norrman. Notis)
Otto Jean Lund (Dansk. Notis)
Carl Lysdahl (Dansk. Notis)
Albert Læssøe (Dansk Artiklar)
Løchen (Norrman. Notis)
Chris Madsen (Dansk/Amerikan. Böcker på danska och engelska)
J. Madsen (Mausen? Dansk. Notis) 
Sverre Magnussen (Norrman. Notis)
Frederic Martyn (Engelsman. Kapitel i bok)
William Mitchell (Canadier/dansk. Artikel)
Carl Louis Mogensen (Dansk. Bok på danska av Dines Bogø)
Kjell Mostue (Norrman. Notis)
Otto Myhrwold (Norrman. Artikel)
Johannes Jessen Møller (Dansk. Notis)
Holger Nielsen (Dansk. Notis)
Ole Nielsen (Dansk. Radioprogram. Danmarks Radio. Artikel)
Anders Jøker Nissen og Peter H. Andersen (Danskar. Bok på danska av Hanne Mølby Henriksen)
Kjell Nyegaard (Norrman. Notis)
Hans Olsen (Dansk. Notis)
Oscar Peter Olsen (Dansk. Notis)
Paul Joseph Oszadlik (Dansk. Notis, släktsida)
Øystein Paulsen (Norrman. Egen bok på norska)
C. E. v. Penich (Dansk. Notis)
Guy de Cros Péronard (Dansk. Bok på danska av Hans Burchardt)
Willy Peters (Norrman. Notis)
Georg Vilhelm Petersen (Dansk. Notis)
Kyösti Pietiläinen alias Karl Peters (Finländare. Böcker på finska)
Hans Henrik Pingel (Dansk. Artikel)
H. de Platen (Dansk. Notis)
Prins Aage (Dansk. Egen bok)
Hans Christian Rasmussen  (Dansk. Notis, släktsida)
Frédéricus Joannus de Rieder (Dansk. Notis)
Arthur Ernst Roepstorff Lohse  (Dansk. Notis)
Erwin Rosen (Tysk/Amerikan. Egen bok)
Artur Rosenhem (Österrikare. Egen bok)
Aage Constantin Thor Rothman (Dansk. Notis)
Jaakko Sarlin-Lappeteläinen
Johan Frederik Christian ”Fritz” Schultz (Dansk. Notis)
Carl Anton Sciawitsky Dalberg (Dansk. Artikel)
Christian Selchau-Hansen (Dansk. Notis)
Simo Simola (Finländare. Bok på finska)
Bernhard Arp Sindberg (Dansk. Notis)
August Smeby (Norrman. Artikel)
Richard Stang (Norrman. Notis)
Charles Stoeng (Norrman. Notis)
Frants Sthyr-Petersen (Dansk. Notis)
Niels Andreas Stæhr (Dansk. Notis)
Hans Svendsen +? Olsen (Danskar. Notis)
Johan Sverdrup Larsen (Norrman. Notis)
C. Søltoft (Dansk. Artikel)
Arnold G.A Sørensen (Dansk. Notis)
Carl Sørensen (Dansk. Bok och Notis)
Eli Anders Sørensen (Dansk. Notis)
Hugo Sørensen (Dansk. Notis)
Franz Tessen (Norrman. Notis)
Yrjö Toivonen (Finländare. Bok på finska)
John Townsend (Egen bok på engelska)
Henri Traub (Dansk. Notis)
Susan Travers (Engelska. Egen bok)
E. A. Valin (Norrman. Notis)
Charles Julius Andréas Christian Wetterstrøm (Dansk. Notis)
Jacob Wilsleff ( Dansk. E-bog av Svenn Preben Wisleff)
Per Winsnes (Norrman. Artikel)
Christian Winther (Dansk. Notis) 
Percival Christopher Wren (Engelsman. Egen böcker)
Carl Ødegaard (Norrman. Artikel)

M.fl.

Övriga författare som i böcker eller tidskrifter skriver något om legionen, både fakta och fiktion.
Douglas Boyd
Theodor Broch
Gunnar Cederschiöld
Hugh Clevely
Alain Demouzon
Walt Disney (Musse Pigg)
Eskil Edén
Lars Ericson Wolke 
Nils Fabiansson
Ingvar Flink
Rosita Forbes
Kjell Fridh
Kelman Frost
Jacqueline A. Granström
Jan Guillou
Rolf Gustafsson (GURR)
Ebbe Gyllenstierna
Lars Gyllenhaal
Richard Halliburton
Maths Holmström
Bertil Hult
Kurt Håkanson
Per Iko
Göthe Jansson
Björn Axel Johansson
William Earl Johns
Axel Kerfve
John Knittel
Nils Källkvist
Anna Levertin
Mari Lindberg
Frode Lindgjerdet
F. W. Mader
A.E.W. Mason
Gösta Moberg
Ture Nerman (Dikt)
Jörgen Nielsen
Tomas Nilson
Janne Olsson
Thorsten Orre
Bo Pellnäs
Jenö̋ Rejtö̋
Kaj Renertz
John Robb
Torsten Scheutz
Birgit TH Sparre (Novell i månadstidskrift)
Louis Sparre
Lina Sturfelt
Mikaela Sundberg
Arne Thour
Hugo Wachtmeister (Kapitel i bok)
Francis Arthur Waterhouse
Jacqueline Vennström
Lennart Westberg
C.N & A.M. Williamson
Norman Worker (Fantomen)
F.U. Wrangel
Torsten Örn

 

 

 

Tonkinmedaljen

/tonkinmedaljen.jpg

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Lejon- och solorden

/lejon-och-solorden.jpg

 

 

 

 

 

 

 

 

Annamitiska
Drakorden

/annamitiska-drakorden.jpg

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Krigskorset 1939

/croix-de-guerre-1939.jpg

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Hederslegionen

/chevalier-de-la-legion-dhonneur.jpg

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Militärmedaljen

/medaille-militaire.jpg

Denna hemsida är byggd med N.nu - prova gratis du med.(info & kontakt)