Swahn

Ur artikel skriven av Göthe Jansson i Häradsbladet, Dalsland 2003. 
Jag har plockat ut det väsentliga om Swahns engagemang främlingslegionen.
Där finns också en gedigen släktforskning, som jag hoppat över, för den som vill tränga djupare in i Widar Swahns liv.

Tisselskogspojken som fick ”Marschera eller dö”

Widar Swahn från Slåtterviken i Högsbyn, Tisselskog, fick uppleva 5 hemska år på 1920-talet i Nordafrika ”Med döden för ögonen”.

 

Ur förordet

Materialet till denna skrivelse baserar sig i huvudsak på de intervjuer med Widar Swahn,vilka jag (Göthe Jansson) tack vare hans gästfrihet, fick göra vid ett flertal besök i hans hem 1968-70...

 

Främlingslegionären

Widar Swahn har i Husförhörslängden för Tisselskogs församling 1920, noterats som studerande, samt då boende hos sina föräldrar i Högsbyn.
 Han kom därefter mer eller mindre av slump att befinna sig i Paris våren 1921, på fel café och vid fel tidpunkt, för att undgå legionens rekryterare och de oerörda strapatser,som han därefter kom att genomlida.
  Vid legionen har en stor mängd av soldater farit illa, lemlästats och stupat. Det har även drabbat unga svenska män. Vad som väntar en nyfiken äventyrare i legionens led, är många gånger obarmhärtiga tilldragelser. Widar var troligtvis själv lite äventyrslysten och nyfiken på livet, men att hans resa till Frankrike skulle resultera i fem soldatår, hade han nog inte alls tänkt sig. Med ganska hög sannolikhet hade han inte blivit varnad, och kanske inte ens hört talas om legionens existens. Han beskriver själv sin situation i sin första bok, ”Jag var rätt och slätt okunnig, för oerfaren att kunna genomskåda den i det psykologiska ögonblicket uppdykande värvarens skönmålningar”. Saxon & Lindströms Förlags AB, Stockholm gav i sin tidning ”Lektyr” under våren 1928, plats för en serie artiklar om främlingslegionären Widar Swahn. Tidskriften återger där hans hemska upplevelser under fem svåra soldatår vid den franska främlingslegionen. Där han bland annat i Nordvästafrika, i Atlasbergens bergstrakter och ökenlandskap, kom att plågas under brännande sol.
  Serien i tidningen Lektyr inleddes i årgång 6, Nr 6, Lördagen den 11 februari 1928, under rubriken ”VÄRVAD”, tidningen skriver, ”Widar Swahn är namnet på en ung svensk, som åren 1921-26 tillhört franska främlingslegionen och därunder tagit aktiv del i kriget mot riffkabylerna. Hans upplevelser, fullt ut så spännande som någon roman, komma efter hand att i avslutade artiklar berättas i Lektyr, och början görs här med redogörelserför de omständigheter under vilka han anställdes i främlingslegionen – de lyckliga nederlagens och segerrika självmordens regemente, som någon en gång lär ha kallat den.
  Så kan vi här få ta del av Widars egna ord i inledningsstycket till första artikeln, han skriver: ”OM DET MÖJLIGEN GENOM NÅGOT UNDER, skulle förunnas mig att leva i tusen år, skall jag dock aldrig kunna glömma det lilla kafé i Paris, där jag våren 1921 träffade den man, vilken jag har att tacka för mitt livs vidrigaste öden”
Inledande stycket i Widars bok, som sammanfaller med texten ovan, men därtill också kompletterar den, kallar han ”Min okände välgörare”. Agenten som inledde samtalet med honom, var vänlig och trevlig och bjöd honom på mat. Som Widar ”som nu var både hungrig och pank”, som han skriver, tackade han ja och ”kunde inte motstå frestelsen” Slutligen så lyckades ”den uppdykande mannen” övertala Widar att följa med honom till legionens kontor, för att skriva på ”en rad meterlånga handlingar”.
  Widar börjar sin andra bok ”Med döden för ögonen”, med FÖRETAL där han berättar, ”Sommaren 1922 befann jag mig som soldat i franska främlingslegionens läger i Saïda, Syd-Algeriet”.
  Krigarlivet, så tungt och slitsamt. Hur många gånger längtade han bort från detta påfrestande liv som krigsman? Tänk att få återfå friheten, att vara en fri man, att resa dit man själv vill, ja, så gick nog många gånger tankarna i hans huvud. Inte minst på lediga stunder, kanhända också i drömmar om natten. Han skriver bland annat lite om det i det inledande stycket i boken, när han en gång vilar ut i sin säng. En rad lyder, ”Jag låg bara och fantiserade, tänkte i längtan på mitt hemland, på mina släktingar och vänner långt där uppe i norden”.
  Widar fick en svensk kamrat, som också var vid främlingslegionen. De kom att mötas vid legionens läger där i Saïda 1922. Hans namn var Erik Söderqvist. Widar kom senare att använda hans noteringar och dessutom hans namn som pseudonymnamn till sin andra bok. ”Jag blev självfallet mycket glad att få en svensk kamrat, och redan från första stunden av vår bekantskap hade jag på känn, att vi skulle bli de bästa vänner – vilket vi också blev”.
  Erik Söderqvist berättade för Widar att hans födelse- och hemstad var Luleå, där han som ung student rymde, stack över till Finland och vidare in i Ryssland.
  Widar fortsätter lite längre ner i texten på sitt ”Företal”, ”Erik Söderqvist, namnet på min svenska nyvunna kamrat, hade funderat på att i tryck skildra sina upplevelser i legionens tjänst. Han skrev små skisser, som han läste upp för mig och som jag fann mycket intressanta och stilistiskt väl utformade”. Så berättar Widar att de kom  ifrån varandra genom olika kommenderingar.
  Widar Swahns mycket krävande år i Afrika och alla hans händelserika upplevelser där, skulle kunna beskrivas mycket mer ingående, än vad jag här redogjort för.

Några fler axplock ur faderns inventariebok.
 

I sin pappas inventariebok, fortsätter långt senare även Widar att föra in några noteringar,såsom:
Utgav min första bok, ”Marschera eller dö”, p Wahlströms och Widstrands förlag i Stockholm den 22 maj 1928. Tryckt på Aktiebolaget Hasse W. Tullbergs Boktryckeri, Stockholm. Boken i första upplagan  omfattar 221 sidor, där även ett flertal bilder ingår. Utkom i bokhandeln den 6 november samma år.
  Första boken har senare vid flera tillfällen givits ut, men i något enklare utförande. År 1941, enligt Regina – Träfflista på Kungl. Biblioteket. Dessutom kan nämnas att Aktiebolaget Lindqvists Förlag, Stockholm, utan bildmaterialet som ingick i första upplagan utgav boken 1946. Den är då på 189 sid. Förlaget skriver, att boken ”MARSCHERA ELLER DÖ av Widar Swahn, är en spännande skildring från den franska främlingslegionen”. Upplagan trycktes hos Tilgmanns Tryckeri, Helsingfors.
  Det sista kapitlet i den första boken kallar Widar ”Fri”, här beskriver han hur han äntligen fick återvända med båt från Casablanca i Marocko till Marseille i Frankrike. De två sista orden i boken avslutar han med att utbrista ”Fri! Fri!”.
  Det är mycket svårt, ja det går helt enkelt inte att fatta, hur det kunde kännas att bli en fri man och slippa ifrån krigets alla fasor, om man inte själv har upplevt det. Widar berättade en gång för mig, över en kopp kaffe, hur han hade ingått i en kontingent på 150 man som reste ut 1921 från Frankrike till Marocko. Vid återresan till friheten fem år senare fanns tre man kvar i livet. Det var en kamrat från Ryssland, och en annan frånTyskland och han själv. Under sin legionstid blev han bekant med många soldater från andra förband, däribland den sedamera ryske försvarsministern Rodion Malinovskij.
  Min andra bok, ”Med döden för ögonen” utgav jag, skriver Widar, på Lars Hökerbergs Bokförlag, Stockholm, under psedonymnamnet ”Erik Söderqvist”. Den trycktes på Svenska Tryckeriaktiebolaget i samma stad 1932 och omfattar 188 sidor. Även denna boks första upplaga såldes slut, så att nytryckning gjordes åren 1944 och 1946. Sistnämnda året även denna bok, liksom den första bokens senare utgivning, genom A.B. Lindqvists Förlag, Stockholm, samt tryckt hos Tilgmanns Tryckeri,  Helsingfors.

Widar anlitad som föreläsare.
 

År 1935 förekommer flera anteckningar, som Widar själv gjort i sin fars gamla inventariebok. Han var under ett antal år mycket flitig föredragshållare. Bara under år 1935 nämns ett 20-tal platser såsom Göteborg, Hälsingborg, Lund, Malmö vid flera tillfällen, Vargön, Vänersborg, osv. Även i Dalsland anordnades många föreläsningar. Dalslänningarna i våra hemtrakter fick då höra om hans både mänskliga, men kanske mest om de omänskliga upplevelserna i legionen. Om krigets fasor etc. Mellerud, Stommens- och Ramdalens skolhus i Tisselskog, Åsensbruk samt Ödskölt. Hans gjorda uppteckningar vittnar också om flertalet muntliga framställningar i Åmål. Finns det kanhända någon av hans åhörare kvar, som kan berätta om hans föredrag?
  Till de mest mänskliga upplevelserna vid sin tid i främlingslegionen hörde naturligtvis, det Widar berättade för mig vid ett besök hos honom, när han var bosatt på Annedalsvägen vid Bällstabron i Bromma. ”Det fanns tillfällen då soldaterna kunde ingå så kallade ”arabiska äktenskap”. Legionen låg en tid i Beni-Mellal i Marocko och jag ingick äktenskap med en arabflicka vid namn Fatima Aïcha. Hon var dotter till en fyllig, stor kraftig köpman i Beni-Mellal”. Hans namn var Ben Ali Mohammed.
  Widar har också ett avsnitt i sin första bok, där han mera utförligt berättar om Fatima Aïcha, där ett kapitel bär hennes namn. Desutom berättar han, att även för en legionär var det ekonomiskt fördelaktigt att ”gifta sig på arabiska”, en gift legionär fick bättre bostad och dubbel lön, som han i sin bok beskriver som ”dubbel sold”.
  Avslutningsvis till detta avsnitt, vill jag endast rekommendera läsning av båda hans böcker. De utgör mycket gripande och uppskakande skildringar, som han själv varit med om.

  …Widar Swahn var underofficer under krigsåren på 1940-talet. I flera år arbetade han som ambassadvaktmästare i Stockholm, där han fick stor nytta av sina språkkunskaper. Widar skriver en kommentar i Provinstidningen Dalsland ”Vad jag främst lärde mig i legionen var,att behärska ett flertal språk, franska, arabiska, tyska m.m.”…

  …Widar Swan blev 78 år gammal-
 

Främlingslegionären, ambassadvaktmästaren och författaren, fick ett brokigt och strapats- och händelserikt liv. De avslutande åren var han och hans familj bosatta vid Bällstabron, Annedalsvägen i Mariehäll, Bromma, där han avled fredagen den 1 augusti 1975.

 
 
Denna hemsida är byggd med N.nu - prova gratis du med.(info & kontakt)